Svenskt Näringsliv är något på spåret

Svenskt Näringsliv vet verkligen hur de mest effektivt retar upp kulturkoftor. ”Sänkt studiestöd för humaniora” är ju en riktig pärla till rubrik om man vill att förmiddagskaffet skall fastna i vrångstrupen på vårt avlånga lands alla kulturredaktioner. Nu har Stefan Fölster visserligen förtydligat att det sänkta studiebidraget (inte lånet) endast skulle gälla vid studerande av direkta hobbykurser såsom Harry Potterkunskap, svampplockning och liknande, men inte seriösa humanistiska ämnen såsom språkkurser. Och det har jag själv svårt att invända mot. Varför skall en hårt arbetande undersköterska subventionera någon annans hobbyintresse?

Däremot anser jag att Svenskt Näringsliv har initierat en debatt som är mycket större än att det finns värdelösa kurser på våra högre utbildningar. Nämligen faktumet att universitetsutbildning allt mer ses som ett sätt förverkliga sig själv istället för att bilda sig till något som man kan leva gott på. Detta är något som många bittert får erfara resten av sitt liv då de betalar tillbaka studielånet på en utbildning de inte har någon nytta av i karriären. Det är ej heller en kritik som bara vända sig till dem som fyller filosofi-, teatervetenskaps- och barnspråkkurser (jo det finns sådana) på universiteten. Det är något som till rätt stor del även kan vändas mot andra, likt de som mig fyllt naturvetenskapliga program på Sveriges universitet. Visserligen har jag själv aldrig varit arbetslös. Men förvånansvärt många av min typ jobbar med något som är ganska långt ifrån utbildningens mål, och även jag har på senare år börjat röra mig bort därifrån i min yrkesroll. Dessutom är det ingen hemlighet att löneutvecklingen är betydligt gynnsammare hos många vänner som valt inriktningar inom ekonomi, juridik, eller blivit ingenjörer.

Vad jag egentligen är ute efter är inte så mycket att det är fel på vad folk väljer för kurser på universiteten (även om det finns många sådana fall också, genusvetenskap någon?). Snarare vilka kurser man INTE väljer. Valfri humaniora eller naturvetenskaplig universitetsutbildning hade blivit så mycket bättre i yrkeslivet om den hade kombinerats med ett års studier i ekonomi, juridik eller IT. För både naturvetenskapliga som humanistiska utbildningar är ju egentligen lämpade som yrkesutbildningar till synnerligen smala segment inom vårt samhälle. För hur många är egentligen professionella lingvister, kulturvetare eller forskare i biologi i Sverige? Med all säkerhet få i jämförelse med hur många som spottas ut nyutexaminerade i dessa ämnen från universiteten. Visserligen kan rätt många tillgodose sig en hel del från dessa utbildningar i sin yrkesroll i alla fall. Fast det kräver oftast att man även kan något annat, exempelvis ekonomi eller juridik. Så varför inte bredda dessa smala utbildningar med något som i princip alla kommer att behöva. Problemet är ju att universiteten inte för fram sådan information. Tex lektorer vid en naturvetenskaplig institution är främst intresserade av att fylla sina egna kurser och utbilda forskare (som senare kan bli billig arbetskraft i form av doktorander). De är mindre intresserade av att förespråka breddning av utbildningen på andra institutioner vilket de stora flertalet som kommer att jobba inom läkemedelsindustrin skulle behöva, att kombinera medicinsk kunskap med ekonomi, juridik eller IT. Liknande kritik kan ges till valfri humanistisk institution.

Så innan valfri kulturvetare sågar Svenskt Näringslivs rapport med hur mycket de själva har nytta av sin utbildning trots att karriären ter sig vara långt ifrån dess mål. Fundera istället på vad som hänt ifall några av alla dessa smala C- eller D-kurser betalda med dyra studielån hade ersatts med lite företagsekonomi. Hade det inte varit lite bra för karriären?

Arga unikum: Svenskt Näringsliv har verkligen lyckats reta upp hela svenska kulturetablissemanget. Däremot är kritiken ett slag i luften efter Fölsters klargörande i Studio Ett som jag nämnde ovan. Dessutom är det avslöjande när den ynka promille av kulturbaroner som lyckats leva gott på sina kulturstudier, likt artisten Bard och kulturprofessor Eric Liedman gör sitt bästa med att förolämpa Sveriges ingenjörer eller misstolka Svenskt Näringsliv. Problemet är ju snarare den stora massan som plöjer ner år av studier och dyra studielån och sedan arbetar med något för utbildningen irrelevant. Inte den handfull som kan leva gott på det. Det här är ett problem med vårt utbildningssystem och unga människors val oavsett om man anser att trixa med studiebidrag är en lösning,

Krisen i Grekland är ett hot mot Håkan Juholts politik

Från en ganska långvarig blogg-dvala så kan jag inte låta bli att påpeka Greklandskrisen så här på midsommar. Till rätt nyligen har reaktionen i Sverige från media och från politiker både från höger och vänster (förutom vänsterpartiet förstås) varit ganska unisont. Det har säkerligen berott på att de borgerliga partierna (precis som en enig omvärld) ansett att den hårda medicinen mot krisen är den enda vägen, medan socialdemokraterna i god internationell anda velat stödja Papandreous regering.

Men denna enighet verkar nu rämna. Allt fler socialdemokrater verkar vilja hitta alternativa förklaringar till Greklands prekära situation. Den socialdemokratiska X-ministern Lena Sommestad påstår att ”en ekonomisk boom” till följd av Euron orsakat krisen, men klarar inte av att förklarar hur en sådan boom skulle ha tvingat grekiska regeringar att spendera pengar de inte hade. I aftonbladet hävdar ledarredaktionen att grekerna minsann inte jobbar för lite. Nej enligt tidningen ” är det bara syd­koreanerna som har längre arbets­veckor än grekerna”. Vad aftonbladet däremot inte nämner är hur mycket, eller snarare hur lite grekiska statsanställda har jobbat i en sektor där 100.000 anställts de senaste tio åren som rena politiska mutor. På något sätt verkar både Sommestad och aftonbladet vilja sudda ut gränsen mellan greklands ekonomi och grekiska statens ekonomi. Det är ju den senare som orsakat krisen genom horribel misskötsel, och som drar ner hela den grekiska ekonomin i morasen.

Varför försöker sossar blanda bort korten i en kris som så uppenbart beror på att grekiska regeringar har levt över sina tillgångar? Jag menar att detta beror på att socialdemokraterna i opposition slängt Göran Perssons hårda ekonomiska nypor över bord för en allt mer vänsterpopulistisk syn på ekonomi. Den kritiske må hävda att detta inte avspeglade sig i valrörelsen där blocken slogs om att vara ekonomiskt trovärdiga. Men jag vill hävda att det var en fluga från den socialdemokratiska oppositionen. De vaknade upp sent i valrörelsen och insåg att Mona Sahlins sug på att köpa konkurshotade bilfabriker med svag marknadsställning för skattebetalarnas pengar inte gav tillräckligt med röster och Thomas Östros försökte därefter sig på en dålig imitation av Anders Borg. Förövrigt en fluga som Håkan Juholt nu övergivit för att precis som Mona babbla om att staten skall slänga pengar på SAAB.
Alltså vänsterpopulism står på agendan för Juholt & co. I ett sådant läge är det inte opportunt för sossarna att Grekland inför våra ögon påvisar vad sådan vänsterpopulism kan leda till. Då är det bättre att som Sommestad försöka ge skulden på en mystisk ekonomisk bom skapad av en abstrakt marknad, eller än mindre konkret ting såsom ”kapitalflykt”. Sossarna försöker alltså ge sken av att Grekland inte gjort något fel varvid dagens kris skulle vara orättvis. Med andra ord är det därmed kapitalisms och markandsekonomi orättvist och ologiskt. Det här är alltså gammal mossig kritik av kapitalismen som system. Enligt sossarna är det tydligen förnyelse anno 2011… Jag gissar att svenska mittenväljare inte håller med.