Schweizisk choklad, Malmös judar och upprörda sossar

Alla tycks vilja kommentera Odells choklad-knock mot de rödgröna. Däremot tycker jag ett perspektiv saknas.
För min del tycker jag att det var hårt och fyndigt, men knappast särskilt anmärkningsvärt i negative campaining, ens för att vara Sverige. Enda orsaken varför det överhuvudtaget har någon slagkraft mot Sahlin, är ju att Toblerone är det enda hon egentligen är känd för trots att hon varit minister inte mindre än 5 gånger. Det går ju inte att namnge en enda reform efter henne, och icke trovärdig socialdemokratisk mytbildning där man försöker ge Sahlin en fantomliknande roll under 90-talskrisen gör ej saken bättre. Men detta faktum går ju inte att yppa utan att vederbörande blir anklagad för att använda gubbigt maktspråk.

Nej det riktigt uppseendeväckande är socialdemokraternas närmast hysteriska respons. Johan Ingerö menar att de går i fällan, och det må vara sant. Själv tror jag det är en kalkylerad reaktion. Det är ju knappast första gången i år som vi ser liknande krigsrubriker från sossar. När Göran Hägglund och Sahlin debatterade Ilmar Reepalus återkommande och oförsvarliga uttalanden om Malmös judar, och Hägglund pressade Sahlin på Reepalus avsikter bakom det hela, fick vi exakt samma reaktion från sossarna. Indignation och avkrävande av ursäkt var Sahlins väg ut ur rävsaxen och sedan försökte nästan varenda sossebloggare överträffa henne i smått oförklarlig upprördhet .

Däremot blev det ingen mer sakdiskussion. Ingen mer debatt om varför Ilmar Reepalu gång på gång kom med de där grodorna där förföljelser av judar förnekades, eller utnämnande av skånska dagbladet som en drivande israelisk lobby. Orsaken är troligtvis att det knappast finns någon trevlig förklaring att komma med från sossarna. Detsamma är resultatet av Tobleronefighten. Mats Odell har nämligen ett viktigt poäng med sitt uttalande, nämligen att sossarna inte har en seriös täckning för det miljardregn av skattepengar man nu lovar till höger och vänster. Det vill inte Östros bemöta. Han har nämligen inget motargument. Då passar det bättre att vara upprörd och avkräva ursäkter. En enkel väg ur rävsaxen helt enkelt.

Alliansfritt Sverige hade fel och Anders Borg hade rätt

Förra veckan gick det ganska hett till här på Prärietankar. Bakgrunden var Anders Borgs meddelanden att konjunkturstödet till kommunerna inte skulle förlängas till 2011. Det fick Anders Utbult på Alliansfritt Sverige att skriva ett inlägg där han kallade Borgs politik för ”idiotisk” och påstod att vår finansminister inte hade läst en rapport skriven av Konjunkturinstitutet. Anders menade nämligen att Konjunkturinstitutet antagit att konjunkturstödet till kommuner skulle bli kvar för att kommuners ekonomi skulle gå ihop.

Jag fann Anders påstående fullständigt ologiskt. Det är inte Konjunkturinstitutets uppgift att aktivt föreslå vad regeringen skall göra. Nej analytikerna där skall snarare göra prognoser baserade på konjunkturläge i samband med den politik som regeringen med all säkerhet kommer att föra. Med tanke på att det i 2010 års budget står att konjunkturstödet till kommunerna skulle avskaffas till 2011, så var Anders påstående irrationellt. Det är helt enkelt inte en analys som KI skulle genomföra. När jag läste konjunkturinstitutets rapport fick jag fog för mina misstankar på sidan 58. Regeringen har nämligen bemött den ekonomiska krisens verkningar på kommuner med två åtgärder: (1) Dels med ett tillfälligt konjunkturstöd, men också (2) med en höjning av det statsbidraget till kommunerna. Konjunkturinstitutet utgick i rapporten för att höjningen i statsbidrag skulle bli permanent, men inte att konjunkturstödet skulle bli kvar. Anders hade blandat ihop de två.

Jag skrev därmed ett inlägg om att Anders på Alliansfritt fullständigt felaktigt kritiserade regeringen. Svaren blev ganska hätska i kommentatorstråden från rätt många sossebloggare. Anders Utbult själv krävde mig på en ursäkt och var inte nämnvärt intresserad av att utbyta argument. Johan Westerholm ville heller inte han diskutera särskilt mycket utan föredrog att påpeka stavfel i mitt inlägg. Andra sossebloggare som Fredrik Pettersson liksom Marika på storstad skrev repliker som inte tillförde något i sak, mer än att de ifrågasatte min läsförståelse.

Nu har jag gjort det Anders Utbult troligtvis borde ha gjort innan han postat sitt inlägg. Jag har mailat Konjunkturinstitutet och frågat dem vad De egentligen menade. Min fråga löd:

”Jag har läst ”Konjunkturläget Mars 2010” men jag har en fråga som jag hoppas du kan svara på. Ni skriver att i era beräkningar antar ni att ökningen på 10 miljarder i statsbidrag till kommunerna blir permanent. Däremot undrar jag om ni i era beräkningar också antar att det tillfälliga konjunkturstödet även det blir permanent, eller med i beräkningarna för 2011?”

Svaret från Konjunkturinstitutet var entydigt:


” När det tillfälliga Konjunkturstödet på 7 mdkr aviserades, aviserades samtidigt att statsbidragen skulle höjas med 5 mdkr from 2011. Vi har därför inte antagit att konjunkturstödet ska bli permanent men antar att höjningen med 5 mdkr beslutas. Utöver de 5 mdkr och de 10 mdkr (som du refererade till) så antar vi att kommunsektorn tillförs ytterligare 3,5 mdkr 2011. Se tabell 35 sid 113 i Konjunkturläget.”

Anders Utbult har alltså blandat ihop höjningen av statsbidrag till kommuner med konjunkturstöd till kommuner. Alltså Anders Borg hade rätt och Alliansfritt Sverige och hela svansen av okritiska sossebloggare som hoppade i galen tunna efter Anders Utbult hade fel. Helt fel.

Det finns mer än en reflektion som kan göra av det här. För min del personifierar Anders inlägg risken med bloggande. Vill man som bloggare få något sagt med maximal genomslagskraft så krävs det att man är snabb. Man måste i princip ha sitt inlägg klart och postat medan bläcket knappt torkat på artikeln i DN, Svenskan, Expressen eller Aftonbladet som man vill beröra. Därmed hinner man som bloggare, till skillnad från yrkesjournalist, inte göra den där viktiga kontrollen som i det här fallet ett telefonsamtal eller en mailning till Konjunkturinstitutet. Risken är därför överhängande att påstådda skandaler är rena grodor utan ett uns av sanning.

Med tanke på att Anders Utbult avkrävde mig en ursäkt utgår jag nu från att han själv kommer att ursäkta Anders Borg. Dessutom vore det på sin plats om alla dessa sossebloggare och socialdemokratiska riksdagsledamöter som så blint följde Alliansfritt Sverige använder sig av den av dem själva inrättade tvättstuga där felaktiga påståenden i politiken skall tvättas. För visst skall väl även egna misstag riktade mot Alliansens hängas ut för tvagning? Eller hur Johan Westerholm, Fredrik Pettersson, Martin Moberg, Peter Andersson och Peter Högberg?

Alliansfritt Sverige kastar sten i glashus och läser inte hela rapporter

Anders Utbult på Alliansfritt Sverige trodde att han hade en praktskandal på spåret. Då Anders Borg meddelade att med Alliansseger skulle konjunkturstödet till kommunerna skall tas bort till 2011. Anders Borg motiverade detta med att enligt konjunkturinstitutet så ser landsting och kommuner ut att återhämta sig, samt att detta konjunkturstöd faktiskt inte används av kommuner i den grad som regeringen förutspådde i budgeten.
Anders Utbult letade då upp ett KI-rapporten och fann följande utdrag:

"Kommuner och landsting klarar under prognosperioden balanskravet samtidigt som de kan möta efterfrågeökningen på äldreomsorg och vård. Detta är möjligt tack vare de resurstillskott som regeringen aviserade under 2009 och de ytterligare statsbidragshöjningar för 2011 som är en del av Konjunkturinstitutets prognostiserade finanspolitik.”

Hurra tycket sossarna på Alliansfritt, vi har en skandal, Borg har inte läst rappportne och i princip varenda sossebloggare som Peter Högberg, Martin Moberg och Johan Westerholm följde det gamla slagordet ”Alla skall med” och hängde på tåget . Anders med flera har naturligtvis postat detta avslöjande på andra bloggar med, inklusive här. Till och med en riksdagsledamot ville vara med, visserligen den mest okunniga vi har, sossarnas Monica Green, men trots allt…

Men är det verkligen sant? Skulle KI ha med en utgiftspost i sina beräkningar som inte finns kvar i finansdepartementets beräkningar för 2011? Är det troligt?

Nej jag tror inte det. Förklaringen verkar vara att Alliansfritt och KI talar om två olika poster. Om man läser den statliga budgetpropositionen för 2010 angående kommunstöd från staten (sid 9) så steg statliga kommunbidraget med 2 miljarder till 2009, och ytterliggare 8 miljarder är beräknat för i år 2010 (alltså 10 miljarder). De pengar som Borg tänker ta tar bort är ”tillfälligt konjunkturstöd” som var 14 miljarder 2010 och enligt tillägget till budgeten skall bli 7 miljarder 2010.

Denna teori stämmer väl överens med vad som står i samma rapport från konjunkturinstitutet som Anders Utbult kommer dragande med (sidan 58):

”Kommuner och landsting har sammanlagt fått en tillfällig ökning av tillförda resurser 2010 (tillfälligt konjunkturstöd och statsbidrag) på 17 miljarder kronor… Konjunkturinstitutet antar att den tillfälliga ökningen av statsbidragen på 10 miljarder kronor 2010 blir permanent och att kommunsektorn
därutöver tillförs ytterligare 3,5 miljarder kronor 2011.”

Alltså tror KI bara att 10 av 17 miljarder kommer att finnas kvar 2011 i deras beräkningar. Därmed verkar inte KI mena det som Alliansfritt Sverige läser in, nämligen att både tillfälligt konjunkturstöd och det ökade statsbidrag skall finnas kvar. Nej KI menar precis som Anders Borg att ökningar i statsbidraget skall bli permanent det tillfälliga konjunkturstödet skall bort.

Så vem är det som inte kan läsa rapporter?

Seriös ekonomisk politik, Sverigedemokraternas (och de rödgrönas) akilleshäl

För några dagar sedan krävde Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson att partiet skulle bli behandlat som de andra partierna i media, istället för ett populistiskt enfrågeparti. Det är ord som han sannerligen får äta upp idag. Enligt Svenskt Näringslivs ekonomer så har partiet minst 30 ofinansierade miljarder utlovade samtidigt som de kommer med en rad förslag som skulle minska tillväxten i Sverige. Talande nog bemöter Jimmie Åkesson detta värdigt ledaren för ett unket populistiskt enfrågeparti med något som i princip betyder ”men invandrarna då?”.

Det är otvetydigt ett slag mot Sverigedemokraterna att de visar sig vara oseriösa i en av de viktigaste valfrågorna, nämligen ekonomisk trovärdighet. För min del är jag inte lika säker som många andra att SD kommer in i Riksdagen 2010. Förra årets EU-val påvisade snarare att enfrågepartier som SD mycket lätt akterseglas om fel frågor så att säga blir drivande. Just nu har möjligen partiet en temporär medvind, när de fullständigt skamlöst försöker utnyttja det tragiska vansinnesdådet i Landskrona, (såvida inte förnuftet segrar, lagen får ha sin gång och de som försökt utnyttja eländet står där med hundhuvudet) . Men frågan är om det funkar om 6 månader, eller om frågor som ekonomi och arbetslöshet blir allt viktigare? Jag är skeptisk..

Men om nu min lilla blogg skall rätta sig efter Jimmie Åkessons krav på media, så är det inte bara SD som visat sig vara populistiska och slarviga med ekonomin idag. Anders Borg meddelade idag en självklarhet, nämligen att det temporära extrastöd från staten på 12 miljarder som kommuner och landsting fick i år för att möta den ekonomiska krisen kommer att tas bort nästa år. Orsaken är att konjunkturinstitutet beräknar att just kommuner och landstings ekonomiska förutsättning kommer att ha återhämtat sig till dess, samt att extrastödet inte använts i så hög utsträckning som beräknat. Som vanligt har detta bud från Alliansen orsakat ännu ett överbud och utlovat pengaregn från de rödgröna, som de i vanlig ordning inte har någon ekonomisk täckning för. Dagens Freudianska felsägning står miljöpartiets Maria Wetterstrand som menar att extrastödet från Borg till kommunerna inte används mer då ”kommunerna inte möjlighet att fastanställa människor för de pengarna för att de vet att pengarna riskerar att försvinna”. Jovisst men extrastödet var ju knappast till för att bekämpa massarbetslöshet med massanställningar inom kommun och landsting. Snarare kom det för att undvika massparkningar inom vård och skola pga krisen, vilket skulle kunna äventyra kvalitén.

Men det är ju avslöjande att det förment latteliberala miljöpartiet anser att arbetslöshet löser man med massanställningar i offentlig sektor. Det är ju annars vänsterpartiets politik. De rödgrönas politik blir allt mer identiskt med Ohlys våta drömmar. Nej det finns bara ett alternativ för väljare som söker en regering som är seriös i ekonomiska frågor och det är Alliansen.

Med sådana kritiker vet Gunilla Carlsson att hon är på rätt väg.

Två tidigare generaldirektörer för SIDA, med tydlig socialdemokratisk anknytning (Carl Tham och Bo Göransson) gick igår på DN till skarpt angrepp på biståndsminister Gunilla Carlsson. Kritiken går ut på att moderater rent ideologisk, enligt dessa båda herrarna omöjligt kan vara för bistånd. Ett tips till de båda författarna är att om man trovärdigt skall påvisa ideologisk låsning hos åsiktsfiender så bör man nog undvika att uppvisa sådana böjelser själv.

Det andra som de både tidigare generaldirektörerna påstår, är att just bistånd minsann inte kan effektivitetsgranskas. Detta är ett fullständigt horribelt påstående som Gunilla Carlsson själv har bemött med bravur. Men det säger också en hel del om Göranssons och Thams (brist på) alternativ till Carlsson. För under dessa båda herrars tid gick som sagt allt inte
så himla bra på SIDA. Exempelvis betalade SIDA ut ca 30 miljoner under 90 och början på 00-talet till en byggfond i Kenya som leddes av en sossepamp med kontakter i sosseregeringen. Det började sedan osa katt om detta projekt, bla gick inte byar att hitta som påstods ha byggts för svenska skattepengar, 6000 plåttak till flyktingar var försvunna och fondens lastbilar användes till allt utom vad de var till för. Gick då SIDA till polisen, eller avbröt de åtminstone utbetalningarna? Nix pix, miljonerna fortsatte att rulla några år till och polisen blandades aldrig in. Först när fonden hade lagts ner så slutade pengaflödet från Sverige. Detta var under Bo Göranssons tid som chef för SIDA. Tänk, med en minimal form av effektivitetsgranskning så kunde dessa svenska skattepengar hamnat hos någon som faktiskt var i behov av dem…

Dessa två herrar står för en socialdemokratisk biståndspolitik där det viktigaste är visuellt, nämligen 1 % -målet i budgeten till bistånd. Men vad pengar används till eller om de överhuvudtaget gör någon nytta för mottagaren spelar uppenbart mindre roll. Det finns alltså en orsak till varför en moderat med sinne för ekonomi är biståndsminister. Det kommer att ta lång tid innan det veritabla vänster-ormbo som SIDA är idag (och varit i minst 40 år) kommer att fungera som en normal myndighet. Men med Gunilla Carlsson som ansvarig minister så finns det en chans till att det rätt snart blir något annat än ett svart hål för svenska skattebetalares pengar.

Balter beskylls fortfarande för Förintelsen av svenskar

För ca ett år sedan skrev jag ett ganska pretentiöst inlägg om hur balterna orättfärdigt fått skulden för Förintelsen, och att detta beror på en mix av nazistisk och sovjetisk propaganda. Nu, ett år sedan har det dykt upp en del exempel som visar på hur detta kollektiva skuldläggande, baserat på synnerligen osakliga påståenden, fortfarande grasserar bland journalister och i allmänheten. Det här handlar heller inte om något pro-sovjetiskt kravs på Aftonbladets fnoskiga kulturdel, utan åsikter från ganska normala demokrater.

Först ut var en mindre lyckad respons på Ilmar Reepalus oförsvarliga och återkommande uttalanden om judar där barnläkaren Salomon Schulman försökte göra en sak av denne skånske sossepamps estniska ursprung. Salomon påstod i ett inlägg i Kvällsposten att judeutrotningen av nazisterna på baltisk mark var ”med aktiv medverkan från landets myndigheter”. Men det existerade inga baltiska myndigheter under den nazistiska ockupationen 1941-44. Estland, Lettland och Litauen administrerades tillsammans med en stor del av Vitryssland av tyska krigsmakten som en ren koloni i Reichskommissariat Ostland. Därmed kan inte de enskilda balter som valde att bli hantlangare åt nazisterna i judeutrotningen gömma sig bakom någon kollektiv baltisk skuld. För någon sådan finns inte. Det kan dessutom tilläggas att det inte finns något som tyder på att just balter skulle ha varit mer benägna en några andra tyskockuperade folk, att samarbeta med nazisterna.

Torsten Kälvemark, opinionsbildare, författare och journalist var den andra att fastna med skägget i brevlådan. I en bloggpost där Kälvemark uppmärksammade Purgatorium, en högintressant bok av Mats Deland om lettiska krigsförbrytare i Sverige, kom Kälvemark med en bunt illa uppbyggda påståenden. För det första gör Kälvemark samma fel som Dr Schulman och påstår att det under 40-talet förekommit ”nationalistiska samarbete med nazisterna” i Baltikum. Som jag skrev ovan kan man undra med vem nazisterna skall ha samarbetat med när det inte fanns några baltiska myndigheter under naziockupationen.

För det andra fäster Kälvemark vid något han kallar de ”gamla protyska legionerna”. Men några sådana fanns inte. Vad som fanns var de baltiska legionerna. Men till skillnad från de Waffen SS-enheter som tyskarna rekryterade i andra ockuperade länder såsom Nederländerna, Frankrike, Belgien och Danmark, så bestod inte dessa av frivilliga som av svårbegripliga skäl valde att strida under de nazistiska fanorna. Nej de baltiska legionerna var tvångsrekryterade, och bestod av en stor del av den manliga befolkningen i dessa länder ( 52 000 till110 000 man i Lettland, beroende på vilka förband man räknar med). Dessa legioner sattes upp 1943, vilket var efter judeutrotningen i Baltikum hade ägt rum, och skall alltså inte blandas ihop med Sondercommando, små enheter på ca 100 personer av frivilliga lokala förmågor som nazisterna använde som hantlangare i Förintelsen, främst under 1941-42. Men mig veterligen har inga krigsförbrytelser förknippats med de baltiska legionerna.

Det är sant att högerextrema och antisemitiska grupperingar i Baltikum idag använder allehanda minnesmarscher och dylikt för dessa legioner i sin egen smutsiga agenda. Men däremot skall vi andra vara på det klara med att balter aldrig kommer att skämmas över dessa legioner, eller över dem som tvingades med. Och det är på goda grunder. Legionerna kan varken förknippas med Förintelsen eller kallas ”protyska” då dess medlemmar aldrig fick välja om de skulle vara med eller ej.

Än idag så kan vi alltså se följderna av 50 år gammal nazistisk och sovjetisk propaganda. Balter och judar ställs mot varandra i debatten, trots att det finns modern historieforskning som ställer dessa gamla vanföreställningar på enda. Jag hoppas att fler svenskar skulle läsa Andrew Ezergailis böcker så denna historierevisionism även kan förpassas till dåtid.