Veckans attentat mot judiska församlingen i, bevisar ånyo att Malmö måste ta trakasserier mot judar på allvar och handla kraftfullt. Antisemitismen i vår stad går inte att förneka, oavsett överslätande ord från vissa kommunpolitiker. Den existera och dess offer är medlemmar ur en av stadens minoriteter som riskerar personskador när de ger sin tro till känna. Det är oacceptabelt, och varje medkännande medmänniska i vår stad borde finna det outhärdligt. Men även alla malmöbor drabbas när antisemitismen drar vår stads namn i smutsen. Vi kan inte gömma oss. Det här berör oss alla, både som medmänniskor, men även som malmöbor.
Attentatet påvisar även att Malmö stads tidigare åtgärdsplan mot antisemitismen varit värdelös. Det konfliktråd som inrättats av stadens dialogforum har gett sken av att detta är en strid med två aktiva parter och två minoriteter i staden, med mer eller mindre lika stor skuldbörda. Konfliktrådets ordförande menar tex att ”spänningar och etniska och religiösa motsättningar” är orsaken till attentatet. Ilmar Reepalus förmåga att blanda in staten Israel i varje diskussion om antisemitismen har förstärkt detta. Men det stämmer naturligtvis inte. Precis som om någon av Malmös judar någonsin har varit inblandade i några kränkningar mot deras plågoandar. Precis som att minoriteter fungerar som ett enhetligt kollektiv där alla som tillhör dem är lika skyldiga.
De enda som har varit aktiva i dessa skamfulla dåd är ca 100 individer ur en annan av Malmös minoriteter. Men Malmö stads handlande har spätt ut skuldbördan, dels på Malmös judar, men också på andra muslimer i Malmö. Det har uppenbart att ett sådant förfarande dels är etiskt dubiöst då det anklagar offer och oskyldiga för att vara gärningsmän, men även då det låter gärningsmän gömma sig bakom sitt ursprung och en uppdiktad grupptillhörighet. Precis som om antisemitiska hatbrott skulle vara mindre allvarligt beroende på var man kommer ifrån. Det är fel. Dessa ca hundra individer är inte ett dyft bättre än de nynazistiska skinnskallar som trakasserade invandrare i Malmö för tjugo år sedan. Och de behöver förstå det. Endast ett totalt och avståndstagande utan ursäktande eller överslätande kan få dessa personer att inse att de som de gör inte på något sätt är acceptabelt, utan helt oförenligt med ett fritt, demokratiskt samhälle.
Men problemet är ju att stadens politiska ledarskap med Ilmar Reepalu i spetsen har visat sig oförmögen till ett sådant tydligt handlade. När stadens ledarskap sviker så är det upp till det civila samhället och stadens invånare att reagera och agera. Sofia Nerbrand kommer att organisera en Kippavandring lördagen den 20:e oktober, som kommer att utgå från Malmös synagoga kl 11.45. Gå med!
Det är en lysande möjlighet för oss malmöbor att visa att vi står på Malmös judars sida mot dess plågoandar. Vi är många i den här staden som har, eller har haft judar som grannar, kamrater, kollegor eller klasskamrater. Det är en outhärdlig vetskap att människor som lever sida vid sida med oss skall behöva utstå fruktan och trakasserier i vår egen stad. Vi kan inte låta detta fortgå. Genom att så många som möjligt går med i manifestationer som Kippavandringen så ger vi en tydlig signal till stadens antisemiter, att vi alla är mot dem.
Media: SVD1, SVD2, SVD3SydSvenskan1, Sydsvenskan2, Sydsvenskan3. Exp
