Liberala kvinnoförbund, en oxymoron?

Oxymoron, en självmotsägelse enligt wikipedia. Det är första gången jag använder det ordet. Jag skall förklara varför:

För inte så länge sedan var det fullkomligt logiskt att alla partier, inklusive de liberala, hade kvinnoförbund. Att inneha två X-kromosomer, var liktydigt med att bli behandlad som en andraklassens medborgare, både lagligt och socialt. Inte konstigt att kvinnoförbund behövdes så att kvinnor inom samma parti kunde stödja varandra i en något ljummen omgivning. Dessa förbund var då en självklar del i liberalismens kamp för ett individbaserat samhälle.

Men hur är det idag? Centerkvinnornas hövding Annika Qarlsson ansåg inför eu-valet att väljarna skulle lägga sin röst på kvinnliga alternativ, främst för att de är kvinnor. Kan ni tänka er vilket ståhej det skulle orsaka ifall en manlig politiker hade proklamerat att väljarna borde rösta på en man? Därefter slog hon på stort och anklaga unga män för att våldta. Qarlssons pudel cementerade snarare bedömningen att hon anser våldtäkt vara något som män, rent kollektivt är ansvariga för, och även rent kollektivt har ett ansvar att bekämpa, hur tusan nu det skall gå till? Våldtäkt bekämpas med polisarbete, inte politiskt korrekt engagemang. Hur tossigt hennes utspel var exemplifieras tydligt av att den enda blogg som höll med henne är driven av en person som anser det är höjden av liberalism att rösta på Schymans Fi.

Nu vill tydligen fp-kvinnorna inte vara sämre. Deras ordförande Birgitta Ohlsson som annars brukar försvara liberala värden rent globalt, har ju en förmåga att slänga dessa principer överbord så fort hon är inne på feminism i Sverige. Eftersom kollektivet av Sveriges föräldrar inte har anpassat sig till det mål som våra politiker satt upp där föräldraledigheten fördelas exakt jämt fivty-fivty, så anser fp-kvinnorna att de skall tvingas dit. Föräldrarna skall alltså inte själva kunna bestämma fördelningen, utan det skall våra politiker göra åt dem. Föräldrarna vet alltså inte längre vad som är bäst för den egna familjen, utan det vet Sveriges politrucker.

Tydligare tecken på att de borgerliga kvinnoförbunden helt har övergivit liberalismens syn på att staten skall ha mindre inflytande i förhållande till individen, att så många beslut som möjligt skall tas så nära individen som möjligt, att politiken skall hålla sig utanför våra sovrum och att det är individen och inte kollektivet som är viktigt, är svårt att uppbringa. Vidare så är det rena rama självmordsåsikter för ett parti, förutom de som försöker slåss om den knappa procent som jobbar på aftonbladets kulturredaktion, röstar på Fi, eller möjligen vänsterpartiet. Föräldrar vill bestämma själva. Men trots att Margareta Winberg är borta från rampljuset, Tiina Rosenbergs återkommande raseriutbrott gjort henne omöjlig till och med för Fi, Schyman längre än någonsin från både riksdagsplats eller ministerpost och ROKS är utskämda efter det avslöjande reportaget för några år sedan, så verkar dessa ha vunnit den ideologiska kampen. Kollektivistisk feminism verkar grassera även inom borgerliga partier, och partierna i stort lunkar vankelmodigt efter.

Man kan ju undra vad borgerliga kvinnoförbund kan göra för att främja liberalism. Möjligen avskaffa sig själva?

Talibanfeminism inom centern?

Som alla andra blev jag mäkta upprörd när centerkvinnornas hövding, Annika Qarlsson lyckades med konststycket att anklaga både alla unga män och piratpartister för att vara våldtäktsmän. För min del handlar det inte främst om det otroligt korkade i att förolämpa redan missnöjda väljare till det grövsta, utan snarare vad det döljer sig för resonemang bakom det hela.

Här måste jag framhålla att Annika Qarlssons ursäkter och förklaring snarare oroar än roar. Hon påstår nämligen att det enda hon ville ha fram var att ”unga män” skulle vara lika engagerade i kampen mot våldtäkter som mot integriteten på nätet, och avslutar med tirader om att det för få män som rasar över ökade våldtäkter, för få män som reagerar vid kaffebordet och för få män agerar.

Men hur skall jag som man agera mot våldtäkter? Jag känner ingen som våldtar. Jag känner mig veterligen ingen som vill våldta. Jag känner mig veterligen ingen som tycker att våldtäkt är acceptabelt, utan varenda själ jag umgås med anser att våldtäkt är vidrigt och det lägsta man kan göra mot en kvinna (ja eller man). Jag har aldrig hört talas om någon som inte tycker att våldtäkt är bland det vidrigaste brottet man kan begå. Och jag kan lova att både jag och mina vänner hade ingripit ifall vi sprungit in i en våldtäkt.

Till skillnad från integritet som vi faktiskt reglerar via lagstiftning så är våldtäkt, brott som begås av individer, och därmed är det otroligt svårt att på något sätt påverka med engagemang. Det som hjälper är helt enkelt polisarbete. Men Annika Qarlsson ursäkt vittnar om att hon inte håller med mig om det. Hennes resonemang verkar bottna i samma avskyvärda människobild som talibanfeministerna i Fi hyser, där våldtäkt är något vapen som den samlade manligheten använder i sin konspiration för att hålla kvinnorna på mattan. Därmed kan man avkräva män på engagemang som bevis på deras goda vilja. Förutom att den tankegången naturligtvis är ren extremkollektivism och manshat, så är det en fruktansvärd personlig anklagelse mot varenda far vars dotter blivigt våldtagen, varenda gift man eller pojkvän vars fru/flickvän blivigt våldtagen, och varenda man vars kvinnlig vän blivigt våldtagen.

Så nej jag är verkligen inte nöjd med ursäkten. Jag har mycket svårt att se mig själv i samma parti där Annika Qarlsson har ett förtroendeuppdrag.

En djupdykning i svensk sektvänster efter Reclaim

Jag har ju något av en smått osund fascination för den rent ut sagt löjligt lilla extremvänstern i Sverige, vilket gör allt för att kompensera för sin diminutiva storlek med desto fler och desto stökigare demonstrationer, så kallade ”fester” och jippon. Därmed har jag naturligtvis inte kunnat låta bli att ögna igenom faunan av vänsterextremistiska bloggar efter den så kallade gatufesten i Malmö i lördags som, i god ordning, utmynnade i bråk och skadegörelse.

Jag har gjort två rätt avslöjande men knappast överraskande observationer:

1. Som jag tidigare förutsåg så har flera vänsterkommentatorer hävdat att det inte förekom något våld i samband med Reclaim (bla det vänsterparti-associerade Konflikt och får medhåll från Vps kommunalråd i malmö) och allt var lugnt, trots att alltså två personer greps efter att ha attackerat polis, och en fotograf blev brutalt överfallen. Jag har svårt att tolka detta annorlunda än att vänstern anser att visst våld är naturligt, och delvis önskvärt vid demonstrationer. Det understryks av att de vänsterdebattörer som åtminstone delvis erkänner att det förekom någon störning av ordning, skyller det hela på polisen eller samhället. Att de vänsterextremister som gång på gång kastat sten och överfallit polis skulle ha startat något självmant är natuuuurligtvis helt uteslutet.
2. Det förekommer en rätt underhållande debatt på en del bloggar huruvida Västra hamnen-invånarna är ”rika svin” eller bara förvirrade själar som inte förstår konsekvenserna av sitt eget politiska val när de lever Svennson-liv och röstar borgerligt. Den första tolkningen av malmöitisk medelklass står den skara av så kallat ”frihetlig” vänster för som stod bakom helgens jippo. Detta ger en intressant fingervisning om vad som skulle hända med oss vanliga människor ifall dessa hetsporrar fick makten. Den senare är den mer klassiska bolsjevik-anstrukna vänsterns tolkning, vilket alltså inte har utvecklats märkbart sedan Lenin där det elitistiska kommunistpartiet skulle vara vägvisare åt den stora massan okunniga och korkade.

Med andra ord, svensk extremvänster har inte utvecklats det minsta de senaste 100 åren trots både Berlinmurens fall och välfärdsframsteg i kapitalistiska väst. Den består fortfarande av dels en anarkistisk del som bara vill förstöra utan minsta tanke på vad de vill ha istället, samt en statskramande del som faktiskt har en alternativplan till dagens samhälle, men som är i stort identiskt med vad som prövades i Sovjetunionen. Intressant nog så har denna sektvänster fortfarande sina tentakler långt in i vänsterpartiet, trots att partiledningen försökt tvätta bort kommuniststämpeln.

Rätt sorligt men samtidigt fascinerande..ja som den skäggiga damen eller nått.

Kritiken mot skollagen är fånig.

I det lejonlösa folkpartiet fortsätter profileringen inom regeringen på skola. Därmed är det alltså främst Jan Björklund som tar ansvar för förslaget till ny skollag. För min del anser jag det vara ett välanpassat förslag som både ställer högre krav på skolor, men ger dem mer befogenheter, samt även ger utökade rättigheter till elever som behöver extra stöd. Den innehåller också något som konstigt nog blivit en het potatis och som både opposition, media och bloggare har kastat sig över. Nämligen att elever med godkänt eller högre betyg inte skall kunna läsa upp sina betyd ytterligare på Komvux.

Naturligtvis undviker kritikerna att det specifikt gäller de som redan har godkänt betyg. Därför har jag också svårt att ta krigsrubrikerna på allvar, de är inte seriösa. De som har underkänt sedan innan kommer alltså att kunna läsa upp sina betyg precis som förut. De godkända kan fortfarande förbättra chanserna till att komma in på de eftertraktade utbildningarna vid universitet via högskoleprov eller genom att tenta upp betygen. Vad som inte kommer att gå, är att läsa om exakt samma utbildning en gång till som man redan har godkänt på. Och med handen på hjärtat, om man tagit sig genom en utbildning och fått godkänt, borde man inte ha så pass stor insikt och kunskap i ämnet att man skall kunna handsleda sig själv till högre betyg?

I ett samhälle där resurserna inte är oändliga är det här en fullständigt självklar prioritering. Komvux skall primärt vara till för dem som behöver komplettera icke godkända betyg, eller läsa ämnen som de tidigare ej studerat. Vidare så är det något av en rättvisefråga om man kan undvika att vissa läser om samma utbildning flera gånger för att kunna komma in på favo-linjen, vilket både tar resurser från dem som behöver det, samt driver upp inträdeskraven på vissa program.

Vidare tror jag att skolan måste göras viktigare även för eleverna, ifall den skall kunna bli bättre. Det är idag ett ruskigt underkännande av svensk skola att så många faktiskt går på Komvux. Varför lyckades vår skola inte lära dem vid första försöket? Den nya skollagen är ett steg i rätt riktning.

I övrigt så siktar kritikerna naturligtvis in sig på skolornas ökade befogenhet att ta till åtgärder mot elever som på något annat sätt inte bara förstör sig egen utbildning, utan även andras. Visst, i en perfekt värld så är det dessa problemelever som vi skall fokusera på. Men vad kritikerna vägrar inse är ju att vi först och främst måste säkerställa att så många som möjligt har en dräglig skolmiljö. Då kanske avstängning och förflyttning av ett rötägg är nödvändigt. Det är fullständigt oacceptabelt om någon eller några elever får en undermålig utbildning på grund av att någon annan elev inte kan sköta sig.

Vänstern hatar tydligen Malmö

Jaha då har den utomparlamentariska vänstern haft fest i mitt kära Malmö, igen. Och precis som vanligt blev resultatet bråk och skadegörelse. Denna gång var det Västra hamnen, ett bostadsområde både för mer välbärgade och för studenter, som fick den tveksamma äran av att vara värdar. Och precis som vanligt fördömer vänsterdebattörer halvhjärtat våldet, samtidigt som de är förstående till att vänsterligisterna blir sådär otroligt provocerade till att polisen är fräcka nog att försöka göra sitt jobb eller att media förvånande nog rapporterar om det hela. Eller så får vi väl höra att vi borgarsvin inte skall gnälla då det egentligen inte var så illa, i alla fall inte om man jämför med när hela Göteborgs centrum var en krigszon 2001.

Som malmöit blir jag bara så trött av att vänstern så envist visar upp sitt hat mot min stad att de hela tiden måste ställa till med bråk här. Den här gången är det tydligen någon ny konstellation av så kallat ”frihetlig” vänster som är sådär förbannade som bara vänsteraktivister kan bli. Vad som egentligen menas med det ”frihetliga” vet jag inte, men gissningsvis så har dessa vänsterbrats, till skillnad från allsköns stalinister, trotskister och leninister, inte ännu kommit fram till hur vi hatade klassfiender skall tas ur daga efter revolutionen. Eftersom festorganisatörerna nöjt proklamerade att invånarna i västra hamnen ”darrar av skräck”, så kan vi ju gissa vart det pekar i alla fall.

Jag vet inte riktigt vad som är mest konfunderande i de återkommande bråken som den utomparlamentariska vänstern ställt till med den senaste tiden i Malmö. Är det allt som får dessa människor att överhuvudtaget ställa till med de här sviniga jippona? Oavsett om det rör sig om judar som spelar tennis, judar som har en fredsmanifestationer, en socialistisk konferens, eller nu, att det finns ett tidigare sunkigt industriområde omvandlat till populärt tillhåll för sol och bad på sommaren för alla på något mystiskt sätt skall vara tagit från ett självutnämnt proletariat, så får det samma klick att bli riktigt skitförbannade. Vad driver dem?

Eller är det att våld nu är en självklar del när vänstern tågar i Malmö?

Nej, vad jag finner mest utmärkande är att de där 90 % som deltar men som enligt egen utsago tar avstånd från våld och skadegörelse, faktiskt dyker upp igen och igen och igen och låter sitt engagemang bli kidnappat av ligisterna. Är de verkligen ärliga? Blir de verkligen förvånade när även denna manifestation utmynnar i våld? Å andra sidan, om de verkligen är så naiva att de varenda gång blir överraskade när flaskorna viner genom luften, vad har de då för omdöme? Inte konstigt att socialism alltid leder till att någon ny tyrann får makten, när denna rörelses mest välvilliga supportrar, envisas med att vara så blåögda?

Nyttiga idioter kallade Lenin dem för

Tack Lars!

Då var det dags och lyfta på hatten och tacka Lars Lejonborg, dels för sin del i alliansbygget som till slut ruckade sossarna och Persson från makten, men framförallt för hans insats som Forsknings- och Högskoleminister. Här har han gjort ett mycket bra jobb. Visserligen så är forskare aldrig nöjda med vad vi får, utan vill alltid ha mer pengar. Men det går inte att komma ifrån att alliansens forskningspreposition har fått ett resurstillskott som aldrig tidigare. Det är i mycket Lars förtjänst.

Fast om jag själv skall bedöma hans främsta insats, så refererar jag inte till budgetsiffror. För oavsett hur mycket pengar som satsas på universitet så hjälper det ju inte ifall pengarna går till fel saker. Lars främsta insats är att han åter har placerat forskning och forskningskvalité på den politiska kartan i Sverige, efter den har varit negligerad i år under Persson där snarare antalet högskoleplaster ute i svenska glesbygden var det viktigaste. Lejonborgs arbete med att stärka etablerade forskningsinstitut har naturligtvis inte varit lika flashigt som Perssons utnämnande av en bunt universitet i småstäder. Men desto nyttigare. Detta kommer att ge positiva effekter långt in framtiden.

På tal om vetenskap så skrev jag i tisdags om forskarna som dömde ut naturläkemedlet Rosenrot. Idag hittade jag en intressant artikel via vetenskapsbloggen Orsakverkan att USA (alltså staten!) de senaste åren spenderat 2,5 miljarder dollar på att testa en mängd alternativmedicinska behandlingar. I alla utom ett fall visade sig de alternativa behandlingarna vara helt utan effekt.

Visst på sätt och vis är det rent intellektuellt alltid kul att kunna slänga resultat från en riktig undersökning i ansiktet på dem som stödjer denna form av kvacksalveri. Men samtidigt, att en stat överhuvudtaget lägger ner sådana resurser på att undersöka om hajbrosk kan hjälpa mot cancer säger en hel del om den absurt starka ställning som alternativmedicin har i dagens samhälle. Och borde inte pengarna kunnat användas till ortodox vetenskap inom vanlig medicinsk forskning där faktiskt kan leda till mediciner, än att motbevisa shamaners lurendrejeri?

Bra om upphovsrätt, men slarvigt och missvisande om läkemedelspatent

Magnus Wiberg ifrågasätter idag det samhällsekonomiska värdet av upphovsrätten på DN-debatt. Med tanke på att läkemedelspatent sorterar under så kallade intellektuell äganderätt, så finner jag ämnet synnerligen intressant. Tyvärr måste jag kritisera Dr Wiberg i just detta hänseende. För som underlag använder han en studie av Cohen et al ( 2000 ”The Carnegie Survey) där 1478 amerikanska företag fick svarar på vilken faktor som de ansåg var mest centralt för att förvalta avkastning på genomförda innovationer. Dr Wiberg nämner mycket riktigt att även läkemedelsföretag ingick i studien. Men sedan skriver han inget mer om det, vilket får läsarna att tro att även dessa företag skulle anse att patent var den minst effektiva metoden och att endast 1/3 av företagen rankade patent som viktigast, vilket alltså var den generella slutsatsen av Cohen et al.

Men så är inte fallet. Just läkemedelsföretag svarade nämligen synnerligen annorlunda än andra företag i denna rapport. Om vi ser till bilden i inlägget här nedan där första procentsiffran på varje rad är genomsnitten av vad alla företag svarade så är den första procentsiffran inom parentesen vad läkemedelsföretag svarade och den andra vad företag som tillverkar medicinteknisk utrustning svarade. Inom dessa två branscher ansåg alltså en majoritet av företagen att patent var vikigt för att ge avkastning på upptäckter, rankat näst bäst några få procentenheter bakom den viktigaste faktorn.

Intressant nog saknas också en del komplimenterande frågor för att ge hela bilden. (1) Hur högt rankas patent bland den minoritet av läkemedelsföretag som ansåg något annat än patent vara det viktigaste i studien? (2) Hur stor var skillnaden mellan de olika alternativen för dessa företag? Med andra ord, även om man rankar något som näst viktigast, är det oviktigt då? (3) Var det en skillnad mellan stora företag som säljer mediciner själv, eller små forskningsföretag som endast säljer medicinpatent? (4) Var det något av företagen som ansåg att patent skulle kunna avskaffas? (5) Av de läkemedelspatent som inte ansåg att patent var den bästa metoden, beror det på det idag finns företag i Indien tex som piratproducerar läkemedel? Och anser då dessa företag att de hade kunnat få bättre avkastning på innovationer ifall patent skyddades bättre rent globalt?


Slutsatsen är att till skillnad från upphovsrätten inom andra branscher så påvisar underlaget till Wibergs debattartikel att läkemedelspatent är bra och nödvändigt för innovationer. Egentligen är det inte så konstigt. Alternativ som andra typer av företag rankade högt, tex produktunderhåll och service fungerar naturligtvis inte lika bra på ett piller som en maskin.

Vad som däremot är intressant är att läkemedelsföretag rankade processpatent betydligt lägre än produktpatent. Det säger en hel del, och beror med all säkerhet på att just brott mot processpatent princip är omöjliga att bevisa. Därmed är processpatent inte lösningen för läkemedelsbranschen.

Observera jag anser mig inte tillräckligt insatt för att tala om intellektuell äganderätt inom andra fält, tex mjukvarupatent.

Jag röstade tydligen rätt…

Mitt eget val i söndags stod mellan moderaternas Christofer Fjellner och centerns Lena Ek. Som centerpartist blev jag positivt överraskad av Lena Eks Newsmill-artikel där hon dels omfamnade Piratpartiets integritetssyn men samtidigt kritiserade dem i frågan om läkemedelspatent. Men trots allt vägde Fjellners idoga klassiska liberala profilering i EU-parlamentet över för mig.

Tydligen gjorde jag rätt. Jag snubblade via en centerpartist med diametralt annorlunda uppfattning än mig in på EU-valchatten med Lena Ek i expressen där hon på en fråga om GMO-mat/genmodifierade grödor förkunnar:

” Jag tycker inte heller om GMO! Vi ska ha en väldigt tydlig försiktighetsprincip rörande sådana grödor. Detta sättet att lägga mattor av patent som Microsoft och Monsanto håller på med är lika illa oavsett om det gäller grödor eller mjukvarupatent.”

Det är så mycket fel i denna mening att jag inte riktigt vet var jag skall börja. Att överhuvudtaget vara emot GMO (Genetic Modified Organisms) och genteknik som metod idag år 2009 är ren pinsam forskningsfientlighet. Metoden i sig är säker. Frågan är vilken gen man modifierar och vilken effekt det ger. Vidare vill Lena ha försiktighetsprincipen för att Monsanto ”lägger ut mattor av patent”. Men orsaken varför Monsanto kan lägga ut mattor av patent är just för att genteknik pga av en speedad försiktighetsprincip är sönderreglerad av EU och stater vilket (1) leder till att väldigt få företag har råd att forska kring genteknik, vilket i sin tur (2) leder till att patenten inom detta fält tenderar att bli bredare än normalt.

Med andra ord är Lena Eks åsikter är en del av problemet snarare än lösningen. Med henne recept lär Europa fortsätta sin kräftgång där GMO motarbetas och u-länder utpressas via handelsavtal att ignorera GMO-jordbrukets möjligheter. Detta i sin tur leder till att få företag förutom Monsanto kommer att forska på det, vilket även i fortsättningen kommer att resultera i få och breda patent. Detta kan Lena med flera fortsätta att kritisera för att behålla den rådande politiken och cirkeln är sluten.

Alltså står Lena Ek i vägen för framtidens jordbruk där genteknik kan ge oss bättre skördar, nyttigare och smakrikare mat och framförallt mindre ogräs- och skadedjursbekämpning med kemikalier. Och samtidigt har hon mage att anklaga Marit Paulsen för att försvara kemikaliejordbrukets intressen… Knappast en politik jag vill stödja med min röst. Go Go Fjellner.

Kvacksalveri avslöjat.

När den medicinska vetenskapen fick sitt genombrott under 1800-talet så var dess kamp mot kvacksalveri i allmänhet mycket populärt. Innan dess var det inte så mycket skillnad på en läkare och en lurendrejare. Båda hade en bunt örter med synnerligen varierande effekt, oftast i kombination med direkt skadliga behandlingar som åderlåtning. Just därför var läkaryrket
knappast särskilt väl ansett, vilket exemplifieras att just läkare inte kunde bli medlemmar i den prestigefyllda English Club i Rom. Tack vare vetenskap så började medellivslängden i Europa stig över 40 år, och intressant nog blev samtidigt läkaryrket aktat och respekterat. Det är det fortfarande idag, vilket kan ses som ett bevis på vad medicinsk forskning ger oss alla, dagligen.

Men de senaste femtio åren har en så kallad alternativmedicin växt fram som förkastar vetenskap som grund för medicin. Utövarna av detta kvacksalveri brukar använda sunkig gammal antikapitalism i sin kritik mot traditionell medicin. Vanliga doktorer och läkemedelsindustrin är tydligen bara ute efter att tjäna pengar. Intressant nog så säger de sällan att den alternativa medicinen är en storindustri som drar in miljarder. Ej heller nämner de att vanliga läkemedel kontrolleras och granskas på ett synnerligen opartiskt sätt, vilket i princip aldrig är fallet inom naturläkemedel.

På dagens DN-debatt granskar några akademiska forskare de medicinska fakta bakom Sveriges populäraste växtpreparat, Rosenrot (Arctic Root) (Även SVT har nyligen publicerat något liknande). Det är en förskräckligt avslöjande läsning som ifall det rörde sig om ett vanligt läkemedel hade renderat ansvariga ett mördande mediadrev, ekonomisk konkurs och troligtvis fängelse.

De påstådda vetenskapliga studier som Green Medicine AB använder till uppbackning för försäljning och marknadsföring har i många fall inte granskats av någon utomstående och skrivits av grundaren till företaget själv. Andra artiklar är skrivna av Georg Wikman från Svenska Örtmedicinska Institutet som alltså inte är ett statligt forskningsinstitut, utan företaget som tillverkar Rosenrot. Wikmans medförfattare är i många fall påhittade och i ett fall en rysk läkare som ofrivilligt står med på en artikel då han anser att Wikmans databearbetning var felaktig. Därtill är tydligen studierna röriga, med fel metoder, svaga samband och underligga slutsatser. Alltså rent kvacksalveri.

Men det mest tragiska i det hela är att denna typ av bondfångeri numera är sanktionerat från EU och vårt eget läkemedelsverk. De är nämligen registrerade under det synnerligen missvisande namnet ”Traditionella växtbaserade läkemedel” som absurt nog inte har några krav på bevisbar effekt eller för den delen tester av möjliga biverkningar. Kravet är snarare att produkten har ”haft medicinsk användning under en period av minst 30 år när ansökan lämnas in, varav minst 15 år inom EU”.

Med tanke på att åderlåtning används i hundratals år så borde alltså även denna behandling kunna godkännas av läkemedelsverket och kallas ”läkemedel”. Detta är naturligtvis absurt. Eftersom naturläkemedel påstås ha medicinska effekter och säljs i en miljardindustri, så borde dessa granskas och bedömas som vilka andra läkemedel som helst. Att något har använts under hundratals år är inget argument. Framförallt inte inom medicin, där just den medicinska vetenskapens orsakade ökning i medellivslängd och livskvalité påvisar hur urusel och i många fall rent skadlig dess föregångare hade varit.

Helt klart ett fall för våra EU-parlamentariker. Ni kan faktiskt göra nytta.

Valreflektioner inför 2010

Jaha då var Kalle Anka-valet klart. Det blev sämre valdeltagande än sist, vilket troligtvis är en värdemätare av hur lite vi väljare vet vad de egentligen käbblar om det där evigt flyttande EU-parlamentet, och naturligtvis vad vi tycker om käbblet. Då var det över och vi kan åter igen koncentrera oss på 2010. Men vilka slutsatser kan vi dra av EU-valet egentligen?

Först av allt så har Piratpartiet visat vilken sprängkraft integritetsfrågor och internet har, åtminstone i ett EU-val med exceptionellt lågt valdeltagande där det känns rätt säkert att rösta på okända uppstickare. Grattis, även om jag aldrig själv skulle lägga röst på er. Men kommer det ha få något avtryck på 2010? Jag tror som sagt INTE att Piratpartiet kommer över 4 % i Riksdagsvalet. Orsakerna är flera. Ökat valdeltagande och vid viktigare val så är både de etablerade partierna bättre, resursstarkare, samt valdeltagandet högre och väljarna försiktigare. Vidare så kommer Piratpartiet och dess företrädare att granskas hårdare och mer kommer att krävas av dem. Jag har själv debatterat läkemedelspatent med en hel del ur partiet och sorry, det håller inte. Piratpartisterna har haft betänkliga problem att bemöta motargument och snarast förhållit sig till den egna hemsida om patent såsom det vore religiösa bullor som man upprepar om och om igen när de stöter på patrull. Christian Engström har också enligt mig varit ganska kass i TV-debatter. Jag tror inte heller att ett parti drar till sig väljare om deras ledare kläcker grodor som att han är en hyperkapitalist som anser att tex vård, skola, omsorg, kärnkraft, försvarspolitik är ”skit” och att USA är Fjärde Riket med hänvisning till en snurrig artiklar där 9/11 jämställs med branden i tyska Riksdagen 1933. Dessutom så har Piratpartiet en ganska läskig ideologisk debatt framför sig där liberala sympatisörer kommer att ställas mot partiledning och dess vänsterfalang som bla är emot läkemedelspatent och vill att det skall ersättas med statlig planekonomisk forskning. Här har ju Attac-kramaren Amelia Andersdotter, även efter valet fortsatt hållit en hög profil. Om inte liberala piratpartister ställer ultimatum om ändring i denna fråga så ser jag inte att de skulle ha mycket mer trovärdighet än de borgerliga politiker de själva nagelfarit för att ha övergivit integriteten för andra frågor. Liberalism borde gälla även utanför Internet.

Men även om piraterna inte kommer över 4 % så kan deras existens rucka berg i nästa val. Talibanfeministerna i Fi snodde ju lite mer än 1 % av vänsterrösterna förra valet vilket möjligen resulterade i den borgerliga valsegern. Ett piratparti skulle mycket väl kunna ställa till det på liknande sätt. Därmed hoppas jag att framförallt de borgerliga partierna, med centern och moderaterna i fören tänker till lite varför EU-valet åtminstone partiellt blev en besvikelse. Valresultatet för dessa partier var knappast ett underkännande av den ekonomiska politiken i krisen, utan snarare var det integritetsfadäserna i somras och höstas som spökade.
Det finns fortfarande tid för bättring. Kom igen!

På tal om Fi så kämpar Gudrun på. Det tycker jag är bra. Den där procenten vänsteröster som går till spillo får gärna hamna på sophögen 2010 också. Jag kanske gör som Benny och satsar (betydligt mindre dock) för att Fi skall fortsätta sitt könskrig. Nu var det knappast därför vänsterpartiet reducerades med hälften. Men om man som jag ser vp och mp som ett kapitalistkritiskt block inom svensk politik, så är resultatet inte lika uppseendeväckande. De ger och tar till varandra men summan av dem minskade med några %-enheter. Bra! Det är också glädjande att Jens Holm och Mikael Gustavsson från vänstern inte kommer att kunna understödja Karl Schlyter från mp i sin kamp mot de djurförsök som medicinsk forskning och vår sjukvård är så beroende av.

Och sossarna då? Att både moderaterna och SAP gör förhållandevis dåliga val när röstdeltagandet är förkrossande lågt är ingen överraskning. Vidare så tenderar ju väljare även att ta osäkra alternativ, vilket straffar just dessa båda partierna extra mycket. Men att inte SAP lyckats dra till sig mer än 25 % när de är i opposition i en ekonomisk kris kan inte ses som något annat än ren katastrof. Att inte partiet själv vågar inse det tyder på bristande sjukdomsinsikt vilket, förhoppningsvis, kan ge en valförlust till.

Folkisarna gjorde dock ett super-val. Men frågan är om inte det var mer Marit Paulsens förtjänst än partiet. Därmed är jag rädd för att fp möjligen kommer att dra fel lärdom av EU-valet. Partiet skulle kanske ha behövt samma integritets-näsknäpp som de övriga inom alliansen inför 2010. Men förhoppningsvis så kan Björklund tagga laget och lira upp vänsterkartellen på läktaren när det gäller skol- och forskningspolitik 2010 också…

Då återstår det bara att hoppas på att Alf Svensson vinner personrösterna mot Ella Bolin. En valplattform som bygger på nej till snus och ingen alkoholinförsel från EU är så dum att den bara måste straffas av väljarna.

Läkemedelspatenten uppmärksammas i valspurten

Jaha, här drar man till Finland med jobbet och missar en massa smaskiga nyheter . Henrik Alexandersson lade ut texten om Piratpartiet och visar sig vara en motståndare till att avskaffa läkemedelspatent och styra läkemedelsutveckling från staten. Eftersom jag själv efterfrågat just HAX åsikt i frågan, så är jag lättad och nöjd. Med det förbehållet förstår jag hans val att rösta pirat, för integriteten, men jag är fortfarande skeptisk till att liberalerna inom partiet vinner kampen mot de patenthatande planekonomerna. Deras andranamn Ameila Andersdotter tycker till exempel att frihandelshatarna inom Attac, vänsterförlaget Ordfront och Amnesty som jämställer Guantanamo med GULAG är föredöme. Det kan man inte likt Mattias Svensson på Neo vifta bort med förhoppningar om blocköverskridande kamp för frihet och referera till Reagan. Att förena liberaler och vänster för kamp om frihet är omöjligt då definitionen av frihet är så olika. Och om man skall vara noggrann så får man ju inte glömma att Reagans allians av högerkristna och libertarianer bara funkade eftersom de högerkristna knappt fick igenom något av vad de ville. Vem av liberalerna och vänsterrösterna inom partiet vill spela den rollen? Jag tror fortfarande partiet kommer att spricka och lämna efter sig en bunt besvikna väljare.

En kommentar som HAX lyfter fram och som jag mött i otaliga debatter om just medicinpatent och som jag vill kommentera är det här med att creative commons, eller open source skulle vara ett alternativ till läkemedelspatent, med hänvisning till teknikbranschen (exempelvis skype och linux). Men här ligger inte den medicinska forskningen efter. Läkemedelsföretag diskuterar även de gemensamma grundforskningsprojekt som de ensamt tycker är för dyrt att ge sig på. Och grundforskning, som även bedrivs på eller med läkemedelsföretag publiceras helt öppet utan patent i hundratals medicinska artiklar världen över varje månad, och har gjort så långt innan datorer var påtänkta. Creative commons är och förblir ett komplement till patent, men inte en ersättning vilket förövrigt är exakt så det fungerar inom teknikbranschen (Ericsson tar tex betydligt fler patent än AstraZeneca). Poängen är ju snarare att det är bäst att låta marknaden och dess aktörer själv luska ut när de vill använda vad, istället för statlig styrning. Men det är just en klåfingrig stat som Piratpartiet vill ha.

Sedan har centerns Lena Ek skrivit en artikel där hon omfamnar (om än något försiktigt) Piratpartiets integritetspolitik, men hårt kritiserar och fördömer deras syn på läkemedelspatent. Den är lysande och hon specificerar i sin kritik att Piratpartiets politik är ”att återföra mer makt och kontroll till staten” samt att ” utan patenträtt blir det fritt fram för stora företag att ta idéer och uppfinningar från mindre företag och enskilda uppfinnare, tvärtemot vad Piratpartiet säger sig vilja uppnå.”.

Jag kunde (nästan) inte ha skrivit det bättre själv. Med artikeln så springer Lena Ek upp jämsides med moderaternas Christoffer Fjellner som min favorit till EU-valet. Däremot krävs det tyvärr mer än en artikel för att centern skall få tillbaka sitt förtroende inom just integritet. Lena och Centern kunde ta åt sig, åtminstone liite av kritiken från dess integritetskrävande falang (ja tex lyssna på Sophia Blomqvist kritik), och bli betydligt tuffare i sitt försvar av våran frihet, i EU och i vår Riksdag.