Det här med slaveri och västvärldens skuld

Det verkar som FNs rasistkonferens i Genève, inte blir så katastrofal som dess föregångare i Durban. Nu återstår visserligen några dagar på konferensen, men snurrigt nog har slutdokumentet redan publicerats. I den har tokigheterna som jämställde sionism med rasism, och att smädelser av religion skulle förbjudas, strukits för att ersättas av en klausul som poängterar att Förintelsen inte får glömmas.

Till skillnad från vår utrikesminister så uteblir jag med segerskål. Det torde nu vara klart för alla att FN har blivigt ett forum där demokratiska västländer defensivt tvingas vaka över tidigare segrar för mänskliga rättigheter, snarare än att föra fram sina positioner för mer frihet. Det är damage control som gäller och allehanda diktaturer och teokratier står för framåtandan. Att ha FN som någon form av livboj eller riktmärke för mänskliga rättigheter eller utrikespolitik borde vara uteslutet för varje demokrat.

En annan tokighet som ströks ur slutdokumentet var kompensation för slaveri. Det är något som Antoine Madelin, chef för människorättsorganisationen FIDH reagerade negativt över (tätt åtföljt av vår egen Esbati med svans). Jag skriver tokighet för att dessa kompensationskrav alltid riktas mot USA och Storbritannien och brukar härröra från en grupp diktatoriska och korrupta ledare från Afrika. Det är fullständigt ohistoriskt och rent ut sagt rätt fräckt.

Vi får för det första inte glömma att slaveri rent historiskt har varit en självklarhet. Det är svårt att hitta civilisationer där livegenskap inte haft en framträdande roll. Vi vet idag att antikens sumerer, egypter, greker och romare alla använde sig av det, liksom japaner, azteker och afrikaner. Inte blev det bättre med tiden, då Bysan fortsatte på den inslagna romerska vägen, liksom Perserna och senare även de arabiska kalifaten samt Ottomanerna, och inte att förglömma vikingarna. Slavhandel var otroligt framträdande under den tidiga medeltiden där handelsmän från det rika Venedig tjänade storkova på att sälja grannfolk och städer som Verdun grundlades som rena rama slavhandelsplatser. Under 1500-talet då kristna kungadömen slogs om herraväldet över Medelhavet mot sjörövare och Ottomaner så var det galärslavar på båda sidorna som satte farten i de väldiga flottorna. De olyckliga vid årorna var kidnappade sjömän, fiskare och bönder från Medelhavets kuster.

Så när väl den transatlantiska slavhandeln från Afrika till Västindien, Nord- och (inte att förglömma) Sydamerika inleddes på 1600-talet så var det hela en ganska självklar affär. Vidare så fortsatte en omfattande slavhandel från Afrika till Mellanöstern. Nej, det som sticker ut med Storbritannien och USA är inte brittiska sockerplantat i Västindien eller Bomullsodlingar i Alabama som båda var fulla av plågade slavar. Det unika med dessa båda länder var att de avskaffade slaveri, globalt.

Storbritannien började avskaffa slaveri först i England 1772, efter en domstol fann det oförenligt med Engelsk lag i fallet Somersett. Därefter gick det knaggigt framåt, 1807 förbjöds slavhandel främst på brittiska skepp och i kolonierna 1833 (och Indien 1843). Men britterna nöjde sig inte med det. Under 1800-talet användes Royal Navy för att bekämpa all människohandel både den tranatlantiska och den till mellanöstern. Många gånger var det djupt religiösa kaptener som gjorde det till prio Nr 1 men det fanns till och med en specifik Anti-slavery Squadron med hela 36 skepp. Storbritannien betalade (!) även stora summor till Portugal och Spanien för att sluta med slavhandel.

I USA blev under 1800-talet slaveri den stora konfliktytan i maktkampen mellan delstaterna i nord och syd. Den avgörande verkade hela tiden var ifall nya stater skulle vara för eller emot slaveri. När väl nordstaterna såg ut att få övertaget i och med Abraham Lincoln vann presidentvalet 1860 gick sydstaterna därför ur Unionen och resten är som sagt historia. Efter det blodiga slaget vid Antietam proklamerade Lincoln att alla slavar var fria, vilket också blev utfallet i hela USA efter krigets slut. Därefter tog även USA en aktiv del i att avskaffa slaveri globalt, bredvid britterna, även om de var lillebror i kampen.

Med andra ord, slaveri är inte en brittisk eller amerikansk uppfinning. Däremot var dessa två stater orsaken till att slaveri, i stort, inte finns längre på vår jord. Det förefaller mig direkt groteskt att det just är dessa två länder som ersättningskraven riktas mot. Och vem skall egentligen ha några eventuella pengarna? Afrikanska ledare som lika gärna kan komma från de afrikanska stammar och kungadömen som sålde andra afrikaner, och troligtvis hade egna slavar? De tydligaste ättlingarna till slaveriets offer finns ju främst i USA, Karibien och Sydamerika (men däremot verkar det inte finnas ett spår av de miljoner afrikanska slavar som såldes till Mellanöstern). Därmed borde eventuella skadestånd vara ren inrikespolitik i dessa länder och inget vi andra borde bry oss om.

Men sådana petitesser behöver ju inte självutnämnda människorättskämpar bry sig om. Det är ju viktigare att vara mot USA