Uttröttande idioti…

Nu har DNs Svante Nycander gett sig in i dett formella getingbo av ubåtsprivatspanare som självsäkert påstår att ubåtskränkningarna på 80-talet i Stockholms skärgård härrörde från NATO och att svenska militärer mot bättre vetande försökte skylla på Sovjet. Men vad alla dessa förstå-sig-påare konsekvent undviker är att göra någon form av teknisk reality check. För sanningen är den att det inte fanns några NATO-ubåtar som hade kunnat utföra kränkningarna i Stockholms skärgård.

För att kunna utföra nämnda kränkningar från 80-talet skulle två viktiga egenskaper: 1. Vara tillräckligt liten för att kunna manövrera under ytan i den synnerligen grunda och trånga skärgården. 2. Ha tillräckligt lång räckvidd så ubåten kan ta sig från bas till skärgård. Problemet är att dessa två faktorer varierar åt motsatt håll. Större ubåtar har oftast längre räckvidd, vilket naturligtvis är logiskt då mer drivmedel kan förvaras ombord. Stockholms skärgård ligger nämligen en bra bit från varenda möjlig flottbas där NATO kan ha verkat från på 80-talat, och därmed är det en riktig bedrift att hitta något fartyg från väst som rent tekniskt skulle kunna utföra en kränkning där och det utan att gå på grund eller fastna.

Ett exempel på hur denna reality check undvikits var når någon av dessa ubåtsprivatspanare, (jag tror det var Ola Tunander), påstod att kränkningarna i Hårsfjärden 1980 utfördes av en amerikansk attackubåt av klassen Los Angeles, eller möjligen någon form av miniubåt som hade Los Angeles som bas. Problemet är bara att Los Angeles är över 100 meter lång och över tio meter höga, varvid de inte ens kan ta sig in i Östersjön i annat än i ytvattensläge, och än mindre kunna vara i närheten av skärgårdens grunda och trånga vatten. Alltså skulle risken för att någon såg detta monster baxande in eller ut i Östersjön vara ganska stor, varvid riskerna för hela projektet naturligtvis skulle vara oacceptabla.

Mossberg som skrivit boken Svante Nycander recenserar ,ansluter sig till den skara som framhåller möjliga västtyska ubåtar som de troliga förövarna. Men även detta är synnerligen otroligt. Dessa hade nämligen tvingats verka från baser i norra Tyskland som ligger mer än 700 km från Stockholm (fågelvägen, vilket knappast är den rutt de kunnat ta). Dessa fartyg var dock inte byggda för att ta sig så långt, utan snarare för att ligga och lurpassa på sovjetiska eller polska landstigsfartyg utanför Bornholm. De har nämligen blott 420 km räckvidd under ytan och den blygsamma hastigheten av 7 km/h. Visst, de hade kunnat gå i övervattenläge, men är det troligt att en ubåt hade kunnat ta sig utmed hela svenska kusten, och Gotland utan att upptäckas vid flera tillfällen av den svenska radar som då satt och väntade på ryska flottan? Vidare var båtarna ca 50 meter långa och man måste ju fråga sig om det överhuvudtaget går att manövrera med en sådan best under ytan i en fjärd? Vad är tex radien för att göra en u-sväng under vatten vid 5 knop? Ur många fjärdar är så pass stora att en 50 meter lång och fem meter hög ubåt kan svänga där på periskopdjup?

Om Sveriges kår av konspirationsteoretiker ställde sig dessa frågor INNAN de skrev böcker och skrattretande ”dokumentärer” som tex Uppdrag granskning, så hade inte ens den här diskussionen ägt rum. Vidare kan man ju fråga sig varför Nato skulle spionera på oss, när de hur som helst skulle kunna fråga oss rakt ut om allt vad de behövde veta. Palme höll ju NATO-samarbetet som prio 1, trots propagandatugg om Vietnamkrig och neutralitetspolitik.