Juridik mot läkarpraxis, fighten där patienterna blir förlorare

Fallet med överläkare som anklagas på dråp på ett döende spädbarnet från i våras, börjar närma sig sitt avgörande. Socialstyrelsen har nu styrkt Rättsmedicinalverket utlåtande i fallet och därmed gett råd i ryggen på åklagare, vilket lämnar fritt spelrum för en fight mellan juridiken och sjukvården. Det bådar inte gott.

För er som har vaga minnen av fallet kan jag summera följande. Ett förtidigt fött barn med grava hjärnskador vilket uteslöt något som helst medvetande och överlevnad, vårdades på Astrids Lindgrens sjukhus. Läkare och föräldrar beslöt gemensamt att livsuppehållande åtgärder skulle avslutas, vilket hur som helst hade lett till att barnet hade dött ganska omgående. Men som är brukligt i vård i livets slutskede så har någon (oklart vem) gett barnet injektioner av morfin i en blandning av tiopental. Detta ges dels för att minska smärta och lidande i de sista livsögonblicken, men även för att döden skall bli mindre skräckinjagande för anhöriga (en kropp som krampaktigt letar efter syre kan lämna än värre ärr hos en redan bräcklig förälder). Men dessa ämnen är även letala i höga doser. Och enligt rättsmedicinalverket så var halterna i kroppen på flickan så pass höga att de troligtvis orsakade dödsfallet innan hon dog av sig själv. Detta i kombination med en övernitisk åklagare har alltså lett till en av landets mest bisarra mordåtal.

För centralt i detta rättsfall är ju fortfarande att det inte finns något offer, och ur medicinskt hänseende, ingen som har blivit felbehandlad, vilket naturligtvis inte hindrar Sveriges bokstavstroende på att kräva blodshämnd. Flickan skulle ha varit död oavsett dos av tiopental på några minuter, och då är det snarare läkarens ansvar att minimera lidande. Att denna uppgift fullgjorts finns det ingen som bestrider.

Vi har troligtvis ett rättsfall framför oss där en läkare kan hamna bakom galler för en lång framtid, trots att hon ur patientsynpunkt inte begått något fel. Detta är utan tvekan det värsta med att juridiken i detta fall utmanar medicinsk praxis. Men risken finns också att det får stor åverkan mer generellt, både på läkare, samt de patienter i slutskedet av livet som behöver smärtlindring. Kommer cancerläkaren tveka innan han höjer dosen av morfin hos en plågad patient i dödsögonblicket? Hur effektiva kommer våra läkare att bli i fortsättningen om deras beslut kan leda till att de får skaka galler trots att de inte felbehandlat någon? I ärlighetens namn är det inte ett land jag spendera mina sista ögonblick i. Risken för en smärtsam och ovärdig slutfas av livet blir desto större.

En faktor som kan hindra en fällande dom och dess horribla konsekvenser är att det hela utmynnar i ett medicinskt gräl i rättssalen mellan expert huruvida dosen av tioptental orsakade flickans död. Socialstyrelsen har med vissa reservationer främst gett Rättsmedicinalverket rätt i att deras analys har utförts rätt. Det skall dock kommas ihåg att den dos som åklagare påstod var 1000 gånger för hög (tror inte ens det går att injicera så stora volymer i ett barn) nu är nere på 20-60 gånger för hög. Men denna siffra kan sjunka betydligt mer med tanke på att doser för dessa ämnen varierar betänkligt mellan individer och spädbarns upptagningsförmåga kan vara avsevärt skiljd från vuxnas (vilket är den som studerats). Så än är loppet inte kört.

Tidigare inlägg om fallet:
Måste läkare skyddas från rättsystemet?