Fakta mot engagemang i debatten om läkemedelspatent

För er som läste mitt förra inlägg så har alltså Piratpartiets Amelia Andersdotter nu gått i debatt mot mig i frågan om läkemedelspatent. Det är ju naturligtvis smickrande att någon likt Amelia, som lyckats få en ganska saftig mediarespons och knackar på dörren till EU-parlamentet, bemödar sig att bry om en grinig liberalblog i mängden driven av ännu en 70-talist med för lite hår. Men samtidigt handlar debatt, i alla fall för mig, om argument och fakta. Hur står det egentligen till med Amelias faktaunderlag för hennes åsikter?

Framförallt hävdar Amelia att läkemedelsföretagen lever som parasiter på offentlig sjukvård, då hon tror att de omfattande kliniska studier som krävs för att ett läkemedel skall kunna få säljas, görs gratis av medicinsk personal. Problemet är att det är rakt igenom fel. Kliniska studier är det absolut mest kostsamma för läkemedelsföretag. Orsaken är att sjukvården och även många gånger patienterna, naturligtvis inte gör detta gratis. Enbart svenska företag betalade för några år sedan ca 4 miljarder SEK för kliniska studier och kostnaderna har sedan dess ökat. Men det fascinerande är att detta inte är någon hemlighet eller obskyr fakta utan något som Amelia borde ha kunnat snappa upp efter några minuters surfande. Bland annat diskuterades läkarnas ersättning för kliniska studier av läkemedelsföretag i nyheterna för några år sedan. Hur Amelia som engagerad i frågan, kan ha missat något så grundläggande övergår min fantasi.

Vidare bygger Amelias hat mot läkemedelspatent på att hon anser att de stora läkemedelsföretagen (även kallade Big Pharma) egentligen inte bedriver någon intressant forskning, utan att alla genombrott sker i små forskningsföretag eller universitetsforskare. Tydligen anser Amelia att det är främst Big pharma som vinner på patent. Det må ligga en viss sanning i att mindre bolag och akademiker står för majoriteten av genombrott. Men det är verkligen inte ett argument mot läkemedelspatent. För just småföretag, och universitetsforskare som försöker slå mynt av sina upptäckter, så är nämligen patent fullständigt nödvändigt. Dessa småföretag är nämligen helt uppbyggda kring patent. Det är många gånger det enda dessa företag har på tillgångssidan. För oavsett om företaget säljs till ett större företag, eller (mer ovanligt) försöker sig på den hasardlika, snåriga, dyra och tidskrävande resan mot att ge ut ett läkemedel, så är patent den enda försäkringen för att de skall få ut något av sin tid och sin investering. När Big Pharma köper ett litet forskningsföretag så köper de egentligen patentet. Om patent inte hade funnits så hade de bara behövt anställa några nyckelpersoner från småföretaget med högre lön, och sedan pumpat dem på uppgifter. Det om något hade avskräckt både entreprenörer och investerare att satsa på en forskare med en riskfylld medicinsk upptäckt. Alltså är småföretag och även akademiska forskare med entreprenörådra, betydligt mer beroende av patent än Big Pharma.

Med andra ord så verkar Amelia vara ännu ett lysande exempel på missriktat ungdomligt engagemang. Hon har fått maximal uppmärksamhet av media och i glattiga korta debatter gjort rätt bra ifrån sig. Men som de här exemplen visar så kan hon i princip ingenting i sakfrågan om medicinpatent, trots att informationen jag visar knappast är svårtillkomlig eller kräver någon högre utbildning. Som försvar kan man dock påpeka att knappast någon annan piratpartist verkar vara mindre dåligt insatt i medicinpatent än Amelia. Jag har även haft besök av Oscar Schwartz som förespråkade idén med metodpatent istället för medicinpatent. Vad han missade var att överträdelse av metodpatent på läkemedel är i princip omöjliga att bevisa då det är patentinnehavaren som måste göra det. Och de lär ju knappast få tillgång till patentbrytarens fabriker. Också Rickard Falkvinge och Christan Engström har tittat förbi på prärietankar, dock utan att kunna presentera några vidare argument förutom en rätt infantil demonisering av läkemedelsbranschen, som snarare borde höra hemma inom någon vänsterextrem sekt.

Frågan är om någon från piratpartiet kan debattera läkemedelspatent utan att göra bort sig? Och vad är det här för parti som inte ens kan skaffa sig adekvat kunskap i en av tre frågor som man överhuvudtaget bryr sig om?