GMO-kritik är en fortsättning på 90-talets globaliseringsmotstånd.

Debattväxlingen mellan GMO-kritiker och forskare har fortsatt på Svenskans Brännpunkt. Störst intryck på mig ger utan tvekan Jens Sundström och Sten Stymne (båda forskare inom ämnet med en riktigt bra blogg) som totalt pulveriserade de argument som Skill och Contreras från Latinamerikagruppen hade presenterat. Dels påpekade Jens och Sten att den studie som Skill och Contreras hänvisat till som bevis för att Roundup skulle vara supergiftigt, knappast är relevant. I studien ifråga har man nämligen antingen injicerat grodfoster med denna herbicid, alternativt låtit fostret bada i det. Men under sådana premisser är det mesta giftigt inkluderat kaffe. Då torde den dokumentation som påvisar motsatsen väga tyngre. Det vore även på sin plats att jämföra med hur toxiskt andra herbicider är som inte GMO-växter har någon tolerans mot. Alternativet till Roundup för jordbrukaren är nämligen inte en giftfri tillvaro, utan snarare andra äldre och farligare herbicider. Vidare framhöll Jens och Sten att latinamerikagruppens språkrör förringar att upplysa oss om hur viktigt sojajordbruket är för att lyfta tusentals argentinare ut ur fattigdom. Detta är troligtvis den mest träffande kritiken. Det kan vi även se i Skill och Contreras svar där en av huvudorsakerna till latinamerikagruppens GMO-skepsism är en ”fördelningspolitisk analys” (vilket i och för sig ter sig vansinnigt när så många tagit sig ur fattigdomen tack vare GMO-jordbruk). Vi får nämligen inte glömma att Latinamerikagruppen är en vänsterorganisation med vurm för självhushållning samt häftig kritik mot frihandel, globalisering och marknadsekonomi på agendan.

Samma intressanta mönster kan vi se i den sidodebatt som pågått mellan två politiskt aktiva med forskarbakgrund, nämligen den mellan piratpartisten/sossen Henrik Brändén med molekylärbiologisk bakgrund, och marxisten Erik Svensson som är professor i Zoologisk ekologi. Henrik har i princip lyft fram samma åsikter som Jens och Sten. Men vad som verkligen är fascinerande är vad marxisten och professorn Erik bygger sitt GMO-motstånd på. Det är inte några tekniska eller miljömässiga invändningar baserat på hans omfattande kunskaper i biologi. Nej hans kritik bygger på hans politiska syn på ”makt- och ägandeperspektiv” och ”samhällets utformning”. Erik medhåller att GMO skulle kunna vara till mänsklighetens hjälp, men bara i kombination med ett ”bryte med det kapitalistiska produktionssättet och ett systemskifte i socialistisk riktning”.

Jag vill påstå att detta synsätt är vanligare än man tror i leden av GMO-kritiker. GMO-motståndet är en större del av hur miljörörelsen har blivit allt mer vänster och har anammat ren vänsterideologi. Det förklarar också varför i just denna debatt forskares åsikter baserade på fackkunskaper är värda så lite, medan den oinvigdes åsikter värderas så högt. Debatten handlar helt enkelt inte om fakta, utan ideologi. Dessutom, då GMO-kritik är i princip en kritik mot den existerande samhällsordningen så är just forskarna själva en del av måltavlan. Det går knappast att hitta ett enda meningsutbyte i den här frågan där forskarnas rationella argument inte bemöts med fantasifulla personangrepp mot samma forskare där de påstås vara köpta.

Men det ger även en betydligt surare bismak när vi ser till City-gross reklamkampanj för GMO-fritt kött (vilket är så dumt då det inte finns något GMO-kött på marknaden..alls). City-gross påstår att de endast agerar som svar på konsumenternas oro. Men jag undrar hur många svenska konsumenter som egentligen bekymrade sig för GMO, innan City-gross startade sin ovetenskapliga kampanj. Om det endast rör sig om en bunt högljudda antikapitalister så påvisar det snarare vilka sorgliga effekter ansvarslösa marknadsaktörer kan frambringa. I det håller jag faktiskt med marxisten Erik Svensson.