Vänstern har samma demokratisyn som islamister

Socialdemokraten Daniel Suhonen har tydligen gjort något oacceptabelt. Han har kritiserat vänsterns flört med islamism. Alltså Mattias Gardells, Andreas Malms, Per Wirténs, Åsa Linderborg och socialdemokratiska broderskapsrörelsens romans och ursäktande av allehanda teokratiska avigsteg från mänskliga rättigheter hos islamistiska rörelser. Hur impopulärt detta är märktes (förutom i otaliga blogginlägg) med all tydlighet i en radiodebatt där Suhonen ställdes mot Andreas Malm, vars stöd till Hamas och Hizbollah är ett skrämmande exempel på detta förhållande. Andreas Malm var uppenbart irriterad, och sa rakt ut att han som revolutionär marxistisk inte tänkte låta sig mästras av något så förkastligt som en socialdemokrat.

Orsaken för Suhonens kritik är att han anser att ett samhälle måste vara sekulärt för att vara demokratiskt med det gamla citatet från Marx att religionen är folkets opium. Andreas Malm å sin sida försvarade sitt eget stöd till Hamas med att det endast handlar om min fiendes fiende är min vän. Alltså Israel är värre än Hamas, därmed skall Hamas stödjas (Förövrigt en intressant realpolitisk förklaring av en person som gärna förkastar västs realpolitiska förhållande med diktaturer).

Nu tror jag varken att Andreas Malm berättar hela sanningen, och jag tror heller inte att Daniel Suhonen kommer att kunna förklara detta fenomen då han troligtvis har en allt för rosenskimrande syn på sina åsiktsfränder. Denna flört mellan delar vänstern och islamister bygger på mer än vänsterns ständiga sökande efter ett alternativ till väst, USA och Israel att alliera sig med. Den beror på att Andreas Malm & co, har en liknande syn på demokrati som tex Muslimska brödraskapet. Låt mig förklara:

Den marxistiska synen på demokrati må handla om att ge massorna rösträtt. Men den saknar helt individens aspekt. Alltså de okränkbara individuella rättigheterna som den västerländska demokratin kombinerar med rösträtt, för att skapa maktdelning och för att inskränka staten och majoritetens inflytande på individens beslut. Denna inskränkning av statens makt är enligt marxister en oacceptabel inskränkning av demokratin, vilket leder till deras återkommande kritik mot att ”marknaden diktatur” fortfarande råder och att vi även borde införa ”ekonomisk demokrati”. Detta är också orsaken till varför så många inom vänstern gillar Chavez, medan liberaler och andra demokrater avskyr denna tyrann. Chavez må vara vald i någorlunda fria val, men han använder sin makt till att ständigt attackera de individuella rättigheterna, och därmed omöjliggöra opposition i Venezuela. För vänstern är det ej något problem, snarare tvärtom. Detta är enligt marxisterna ett bevis på att Chavez försöker införa ”ekonomisk demokrati” också. Alltså en bättre demokrati än den vi har här i Sverige.

Om nu Chavez inskränkningar av individuella rättigheter inte bara är problemfritt, utan enligt vänstern syn på demokrati även är att föredra, varför skulle då islamisters inskränkningar av individuella rättigheter vara ett problem? Visserligen är islamisternas attacker på individuella rättigheter mindre inriktade på ekonomi, och mer på religionsfrihet, kvinnors rättigheter och homosexuella rättigheter. Men i grunden är det samma syn på demokrati som hos våra marxister. Nämligen att majoritetens vilja skall gälla, helt ohämmat och utan inskränkningar av individuella rättigheter. Därmed är det inte konstigt, utan snarare logiskt att vår vänster tycker att Muslimska brödraskapet, Hamas, Hizbollah, med flera är fläckfria demokrater.

Personen som sticker ut och går mot strömmen i denna debatt är alltså Daniel Suhonen. Man kan fråga sig om Suhonen är början på att vi i Sverige skall få en vänster som också försvarar västs demokrati mot dess fiender. Likt Christopher Hitchens och Salman Rushdie, eller den sovjetiska marxisten men tillika försvarare av väst Michael Voslensky? Jag tror inte det. Daniel Suhonens artikel innehåller ordet ”nyliberalism” sex gånger och ”klass” i nästan varannan mening. Om Daniel Suhonen verkligen skulle vara intresserat av ett försvar av västerländsk demokrati så hade han inte skyllt rasism, förtryck i Egypten och Libyen och ett internt vänsterproblem på en påhittad nyliberalism. Vad som kännetecknar Hitchens och Rushdie är en förmåga att se på omvärlden utan bindas av gamla ideologiska dogmer. Daniel Suhonen har däremot fäst sin blick i backspegeln.