Krisen i Grekland är ett hot mot Håkan Juholts politik

Från en ganska långvarig blogg-dvala så kan jag inte låta bli att påpeka Greklandskrisen så här på midsommar. Till rätt nyligen har reaktionen i Sverige från media och från politiker både från höger och vänster (förutom vänsterpartiet förstås) varit ganska unisont. Det har säkerligen berott på att de borgerliga partierna (precis som en enig omvärld) ansett att den hårda medicinen mot krisen är den enda vägen, medan socialdemokraterna i god internationell anda velat stödja Papandreous regering.

Men denna enighet verkar nu rämna. Allt fler socialdemokrater verkar vilja hitta alternativa förklaringar till Greklands prekära situation. Den socialdemokratiska X-ministern Lena Sommestad påstår att ”en ekonomisk boom” till följd av Euron orsakat krisen, men klarar inte av att förklarar hur en sådan boom skulle ha tvingat grekiska regeringar att spendera pengar de inte hade. I aftonbladet hävdar ledarredaktionen att grekerna minsann inte jobbar för lite. Nej enligt tidningen ” är det bara syd­koreanerna som har längre arbets­veckor än grekerna”. Vad aftonbladet däremot inte nämner är hur mycket, eller snarare hur lite grekiska statsanställda har jobbat i en sektor där 100.000 anställts de senaste tio åren som rena politiska mutor. På något sätt verkar både Sommestad och aftonbladet vilja sudda ut gränsen mellan greklands ekonomi och grekiska statens ekonomi. Det är ju den senare som orsakat krisen genom horribel misskötsel, och som drar ner hela den grekiska ekonomin i morasen.

Varför försöker sossar blanda bort korten i en kris som så uppenbart beror på att grekiska regeringar har levt över sina tillgångar? Jag menar att detta beror på att socialdemokraterna i opposition slängt Göran Perssons hårda ekonomiska nypor över bord för en allt mer vänsterpopulistisk syn på ekonomi. Den kritiske må hävda att detta inte avspeglade sig i valrörelsen där blocken slogs om att vara ekonomiskt trovärdiga. Men jag vill hävda att det var en fluga från den socialdemokratiska oppositionen. De vaknade upp sent i valrörelsen och insåg att Mona Sahlins sug på att köpa konkurshotade bilfabriker med svag marknadsställning för skattebetalarnas pengar inte gav tillräckligt med röster och Thomas Östros försökte därefter sig på en dålig imitation av Anders Borg. Förövrigt en fluga som Håkan Juholt nu övergivit för att precis som Mona babbla om att staten skall slänga pengar på SAAB.
Alltså vänsterpopulism står på agendan för Juholt & co. I ett sådant läge är det inte opportunt för sossarna att Grekland inför våra ögon påvisar vad sådan vänsterpopulism kan leda till. Då är det bättre att som Sommestad försöka ge skulden på en mystisk ekonomisk bom skapad av en abstrakt marknad, eller än mindre konkret ting såsom ”kapitalflykt”. Sossarna försöker alltså ge sken av att Grekland inte gjort något fel varvid dagens kris skulle vara orättvis. Med andra ord är det därmed kapitalisms och markandsekonomi orättvist och ologiskt. Det här är alltså gammal mossig kritik av kapitalismen som system. Enligt sossarna är det tydligen förnyelse anno 2011… Jag gissar att svenska mittenväljare inte håller med.