Igår var en dyster dag för mig som centerpartist. När jag läste debattartikeln i SvD av Fredrick Federley, Annika Qarlsson och de andra två att partiet borde stå för en individuell föräldraförsäkring så blev jag besviken. Tänk att även i det parti jag valt så finns det krafter som vill att politiker istället för föräldrar skall bestämma vem som skall vara hemma med barnen. Tänk att även i mitt parti finns det krafter som ser individer som schackpjäser som skall flyttas och ibland offras för att politikerna skall känna tillfredsställelse av att deras statistiska mål på exakt 100 % jämställdhet är uppnått. Tänk att i centerpartiet finns krafter som anser att alla familjer skall passa in i en mall, vilket då innebär att alla de där konstellationerna ignoreras där en förälder studerar, är egenföretagare, eller jobbar i Danmark vilket innebär att helt delad föräldraförsäkring är omöjlig. Jag håller med att det är tråkigt socialistiskt och fyrkantigt.
Därför var denna dag så mycket gladare. Annie har svarat och kritiserat detta förkastliga debattinlägg med ett frihetspatos som gör henne till en självklar favorit till partiledarposten i mina ögon. Hon visar sig ha ideologisk integritet och en medial lyskraft som är svår att slå.
Ps jag måste fråga mig varför politiker av olika hemvist, framförallt borgerliga envisas att försöka genomdriva denna fråga. Senaste gången förslagets popularitet granskades så var endast 15 % för en individuell föräldraförsäkring, och gissningsvis återfinns dessa lååångt ut på den politiska vänsterkanten. Qarlsson & co:s förslag framstår som ett rent politiskt kamikazeuppdrag. Den mer konspiratoriske kan ju undra om det är dessa centerpartisters försök att rädda KD? Genom att jaga väljare i armarna på Hägglund? Det är ju i så fall ganska vanskligt då vi själva inte är på direkt säker mark…
Ps. jag missade att polaren Martin Olsvenne har vaknat ur bloggdvalan och kommenterat diskussionen på ett lysande sätt.
Tuesday, August 16, 2011
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
0 comments:
Post a Comment