Sverige 2010, den demokratiska pariastaten?

Hur skulle synen på Sverige förändras med en rödgrön regering där Vänsterpartiet har inflytande? Troligtvis skulle resultatet bli riktigt illa, och Sveriges ställning bland grannar, världens demokratier och EU försämras radikalt.

I partiledardebatten härom veckan kunde man skönja ett mönster. De borgerliga partierna och socialdemokraterna kritiserade alla båda sidorna i den pågående Gazakonflikten. Båda Hamas raketattacker mot civila och Israels markoffensiv fördömdes. Dessutom var kritiken mot Israel främst att försvaret var ”oproportionerligt”. En sådan formulering utgår från att Israel har en rätt till att försvara sig. Samtidigt stack Lars Ohly betänkligt ut från denna samsyn. Hamas roll nämndes snabbt i förbifarten, medan Israels markoffensiv kallades för massaker, Israel ensamt skall bojkottas, dess demokratiska ledare arresteras ifall de besöker Sverige, medan varenda litet krav från Hamas skall uppfyllas.

Nu kan man undra om man verkligen skapar en varaktig fred i området ifall man skulle belöna Hamas för deras raketbeskjutning med eftergifter. Något säger mig att det skulle orsaka ett intensifierat missilregnet över Israel. Men eftersom ett svenskt gammal kommunistparti aldrig kommer att ha något inflytande i mellanöstern så förblir dessa frågor av rent akademisk karaktär. Däremot skulle vänstern kunna förändra svensk utrikespolitik, och därmed Sveriges internationella anseende.

Det är tydligt att vänsterpartiet står för en helt annan utrikespolitik än de borgerliga, samt socialdemokraterna (förutom SAPs fnoskiga vänsterfalang). Även miljöpartiet är en bit ifrån konsensus med sitt drömmande där total-nedrustning av Sverige och övriga västländer på något sätt skall kombineras med att massivt antal FN-soldater placeras ut i varje konflikthärd. Men miljöpartiet är inte lika obstinata som vänsterpartiet. Det finns i Sverige inget parti där just utrikespolitik är så viktig för de egna gräsrötterna än vänsterpartiet. Exempelvis omnämns USA en gång i miljöpartiets partiprogram, ingen gång i det socialdemokratiska men hela nio gånger i vänsterpartiets partiprogram där USA diskuteras sida efter sida. Rätt uppseendeväckande för ett 5-10 %-parti i ett fjutteland långt från rådande konflikter. Så hur skall de rödgröna kunna enas om någon utrikespolitik, utan att det blir ett kraftigt brott med socialdemokartisk utrikespolitik från Göran Persson och Ingvar Carlssons tid?

Det är inte bara i Palestina-konfliket där Vänsterpartiet sticker ut. I Irak anser partiet att den sittande demokratiskt valda regeringen är ”illegitim” men anser att det så kallade motståndet är legitimt. Av detta utgår alltså att vänsterpartiet anser att det så kallade motståndet bestående av Saddams gamla bödlar, shiitisk maffiamilis och Al Qaida har mer legitimitet att företräda det irakiska folket än den demokratiskt valda regeringen. Partiets syn på Afghanistan är liknande. Sverige skall tydligen ta hem de svenska soldaterna bums för att man inte vill stödja kriget mot talibanerna, som förövrigt är ”folkrättsvidrigt”, trots att de utländska militärer är där både på FN-mandat och den demokratiskt valda regeringen. Detta är väsenskilt från tex socialdemokraterna som inledde den svenska närvaron i landet och dessutom vill utöka den. Till det kan man tillägga att vänsterpartiet naturligtvis avböjer allt samarbete med Nato och partnerskap för fred som Sverige samarbetat med i decennier.

Sammanfattningsvis så skulle en rödgrön allians ofrånkomligt leda till socialdemokratiska eftergifter till vänsterpartiet inom utrikespolitik. Annars lär det inte bli något samarbete. Detta skulle leda till en utrikespolitik som skulle distansera Sverige från övriga västliga demokratier i EU, Europa och naturligtvis USA. Med andra ord så skulle Sverige förvandlas till en pariastat bland världens demokratier.