Intern vänsterdebatt, utan ishackor denna gång?

Det pågår ju en rejäl holmgång mellan Andreas Malm och Erik Wijk vilka massmördare som det är ok att stödja för vänstern. Den kan bli långvarig med en hel del implikationer.

Bakgrunden är att Andreas Malm, som förövrigt själv stödjer islamistfascisterna i Hezbollah, nu bedriver något form av korståg för att finna islamofobi i Sverige. Tills nu har det ju gått sisådär, där han bland annat förtalat Johan Norberg med rena lögner från elfenbenstornet på DN-kultur, och gett sig på Axess för att de bla låtit en dansk islamkritisk hetsporre deltaga i ett seminarium, där denna hetsporre förövrigt ställdes mot en aktad islamolog och muslimska intellektuella. Med andra ord, ett magert resultat för herr Malm.

Så nu har Andreas Malm istället gett sig på sina egna i det vänsterextrema laget. Och här har han betydligt mer att hämta. 2003 publicerade Ordfront en artikel vid namn ”Resa i Ljugoslavien” där Björn Eklund fullständigt okritiskt intervjuar Diana Johnstone (som elaka tungor kallat för ”Milosevich hovnarr”). I artikeln, förnekar Johnstone att något massmord på muslimska befolkningen Srebrenica någonsin begåtts, att det funnits serbiska koncentrationsläger och skriver på känt revisionst-manér ner antalet offer i hela Bosnienkonflikten till rent tramsigt låga nivåer. Efter att detta uppmärksammats av Maciej Zaremba på DN, blev det en rejäl interdebatt på Ordfront. Den nyss nämnda Erik Wijk vara drivande i den hårdföra falangen och han själv ställde sig till fullo bakom Johnstones revisionistlögner som han kallade för ”okontroversiella fakta”. Den där islamofobin som var så svår att finna hos liberaler utan vantolkning, finns tydligen fullt synlig på andra ställen så länge den kunde kläs i kritik mot USA och Nato.

Men vad spelar det här vänstergrollet egentligen för någon roll och vem i tusan är Erik Wijk?
Nja det intressanta är snarare att Erik Wijk knappast var ensam ibland svenska vänsterintellektuella att ställa sig bakom Johnstone. Flera kända ansikten skrev arga artiklar med Wijk, som tex Maria-Pia Boëthius, America Vera-Zavala och ingen mindre än Aftonbladets Åsa Linderborg.

Dessutom har Malm utökat sin kritik mot Erik Wijk i hans okritiska stödjande av det så kallade ”motståndet” i Irak efter den USA-ledda invasionen, trots detta motstånd främst ägnade sig åt att lemlästa civila irakier och kidnappa journalister. Även i denna fråga har Erik Wijk ett stabilt stöd inom svensk vänster, då de flesta av hans direkt vidriga artiklar i ämnet har just Åsa Linderborg som medförfattare. Det finns även ett likartat hyllande av detta ”motstånd” hos vänsterdebattörer, samt inom vänsterpartiet.

Det hela är alltså betydligt mer infekterat än det verkar. Hur skall tex Åsa Linderborg ställa sig in för den här fighten, nu när den Andreas Malm som hon själv stött från aftonbladet, nu ger sig efter henne själv via Erik Wijk? Och hur kommer vänsterintellektuella i stort ställa sig till Andreas Malm nu när han ger sig på de egna? Blir Malm persona non grata inom svenskt kulturetablissemang bara några månader efter hand lyfts upp till skyarna av varenda kulturredaktion? Ser man till allehanda kommunistbloggar så verkar många inom vänstern vara smått ambivalenta och synnerligen artiga för att vara en debatt om det är ok att stödja massmord och förtryck.

Ja ännu en sådan där match som är trevligast från läktaren. Skicka chipsen!