Lars Gustavsson lyfter fram patentfrågan, men piratliberalerna blundar

Jag vet att jag börjar bli rätt tjatig, men det här är så tydligt att jag bara inte kan låta bli. Även en företrädare för kulturetablissemanget har slutit upp på Piratpartiets sida, nämligen författaren Lars Gustafsson. Det är visserligen något av en gubbe mot strömmen i ankdammen, som gick från att skriva marxistiska klasskampsanalyser med Jan Myrdal på 70-talet, till att bli någon form av liberal och antisocialist på 80-talet.
Men det jag fäster blicken vid är Lars Gustavsson orsaker. Visst, det är sedvanlig oro för yttrandefrihet, integritet samt kritik mot det egna författarskrået som jag till fullo kan instämma i. Men Lars Gustavssons gamla 70-talsåsikter lyser även igenom då han är positiv till Piratpartiets åsikt att avskaffa läkemedelspatent och införa statligt reglerad och betald läkemedelsforskning. Lars Gustavsson för nämligen fram U-landskortet och hävdar att patent är dåligt för jordens fattiga.

Det tråkiga är att varenda reflektion av Lars Gustavssons partival, endast har fokuserat på hans åsikter när det gäller Internet och nät-integritet. Men inte någon har något att säga om läkemedelspatentens vara eller icke-vara. Det gäller i synnerhet liberalers kommentarer (förvånande också de som inte är oreserverat positiva) Liberalism är fortfarande primärt viktigt på nätet, medan Piratpartiets vänsteråsikter inom medicinsk forskningen ignoreras i den allmänna euforin.

För min del anser jag att de liberala piraterna så fort som möjligt bör ta striden internt för läkemedelspatent. Risken är annars uppenbar att de vaknar upp med en riktig Popular front-baksmälla. Jag tänker då på alla de där klassiska försöken då vänster och liberaler försökt förena sig politiskt för frihet, men sedan strandat på att man varken kan komma överens om vad frihet är eller hur man skall ta sig dit. Ett Piratparti som inte gör upp om vilken frihet som önskas, lär efter EU-valet annars hamna i samma moras som Junilistan är på väg ner i, vars enda bedrift är att ha lyckats roffa åt sig en bunt skattekronor från staten och EU.

Angående Lars Gustavssons argument mot medicinpatent så har tidigare bemött de åsikterna här, men låt oss ta dem igen i kort form:

Läkemedelspatent är inte ett hinder för att fattiga inte har råd med läkemedel. Det finns inget som hindrar rika västerlänningar, ja stater eller FN, att köpa upp medicin och sedan ge till fattiga i u-länder.

Läkemedelspatent är inte heller ett hinder från att det forskas på sjukdomar som primärt drabbar u-länder. För varför likt Piratpartiet ställa sjuka i väst mot sjuka i Afrika? Varför skall vi forska MINDRE på Alzheimer, Parkinsons sjukdom och diabetes? Det hjälper ingen i u-länder. Om man nu anser att det krävs resurser till mer medicinsk forskning för u-länder som måste tas från något annan post, så kan man ju lika gärna ta det från mjukvaruutveckling om det är så viktigt.

Båda argumenten är omskrivna vänsteråsikter med fördelningspolitik som handlar om att vi måste offra vårt välstånd för att fattiga i u-länder skall få det bättre, snarare än liberala argument om att vi alla kan bli rikare med mer frihandel och mindre kleptokratiska diktaturer i u-länder.