En djupdykning i svensk sektvänster efter Reclaim

Jag har ju något av en smått osund fascination för den rent ut sagt löjligt lilla extremvänstern i Sverige, vilket gör allt för att kompensera för sin diminutiva storlek med desto fler och desto stökigare demonstrationer, så kallade ”fester” och jippon. Därmed har jag naturligtvis inte kunnat låta bli att ögna igenom faunan av vänsterextremistiska bloggar efter den så kallade gatufesten i Malmö i lördags som, i god ordning, utmynnade i bråk och skadegörelse.

Jag har gjort två rätt avslöjande men knappast överraskande observationer:

1. Som jag tidigare förutsåg så har flera vänsterkommentatorer hävdat att det inte förekom något våld i samband med Reclaim (bla det vänsterparti-associerade Konflikt och får medhåll från Vps kommunalråd i malmö) och allt var lugnt, trots att alltså två personer greps efter att ha attackerat polis, och en fotograf blev brutalt överfallen. Jag har svårt att tolka detta annorlunda än att vänstern anser att visst våld är naturligt, och delvis önskvärt vid demonstrationer. Det understryks av att de vänsterdebattörer som åtminstone delvis erkänner att det förekom någon störning av ordning, skyller det hela på polisen eller samhället. Att de vänsterextremister som gång på gång kastat sten och överfallit polis skulle ha startat något självmant är natuuuurligtvis helt uteslutet.
2. Det förekommer en rätt underhållande debatt på en del bloggar huruvida Västra hamnen-invånarna är ”rika svin” eller bara förvirrade själar som inte förstår konsekvenserna av sitt eget politiska val när de lever Svennson-liv och röstar borgerligt. Den första tolkningen av malmöitisk medelklass står den skara av så kallat ”frihetlig” vänster för som stod bakom helgens jippo. Detta ger en intressant fingervisning om vad som skulle hända med oss vanliga människor ifall dessa hetsporrar fick makten. Den senare är den mer klassiska bolsjevik-anstrukna vänsterns tolkning, vilket alltså inte har utvecklats märkbart sedan Lenin där det elitistiska kommunistpartiet skulle vara vägvisare åt den stora massan okunniga och korkade.

Med andra ord, svensk extremvänster har inte utvecklats det minsta de senaste 100 åren trots både Berlinmurens fall och välfärdsframsteg i kapitalistiska väst. Den består fortfarande av dels en anarkistisk del som bara vill förstöra utan minsta tanke på vad de vill ha istället, samt en statskramande del som faktiskt har en alternativplan till dagens samhälle, men som är i stort identiskt med vad som prövades i Sovjetunionen. Intressant nog så har denna sektvänster fortfarande sina tentakler långt in i vänsterpartiet, trots att partiledningen försökt tvätta bort kommuniststämpeln.

Rätt sorligt men samtidigt fascinerande..ja som den skäggiga damen eller nått.