3 X naivitet

Efter en i nära nog politik-fri sommar är det nu dags för Prärietankar att stiga upp ur solstolen, släppa parasoldrinken och komma till in i verkligheten. Det har så smått börjat röra på sig omvärlden så jag tänkte börja med några reflektioner, ja snarare tre stycken, angående galopperande naivitet.

Den europeiska vänsterns nuvarande despotiska gullegris Hugo Chavez har på senare tid gjort det ännu svårare för hans fans att hålla fast vid honom. Inte nog med att svenska vapen har blivit ännu ett bevis på att Chavez militärt stödjer det marxistiska narkosyndikatet FARC (som förövrigt håller ett svårslaget rekord i kidnappning och användande av barnsoldater). Nu längre hymlar inte denna uniformsprydda president sina ambitioner att tysta kritisk media inom Venezuela med ren repression och beväpnade huliganer. Nu skall det bli olagligt att tolka nyheter fel eller snacka skit om landets myndigheter. Man kan ju undra vad hans anhängare inom västerpartiet, SSU och socialistiska partiet tycker om det. Hade dessa despotfans understött samma repression i Sverige?

I fallstudie nummer två så har djurrättsaktivister nu börjat angripa företagsledare inom medicinbranschen med mordbrand och mordhot. Aktivisterna uttrycker att striden mot pälshandlare nu är över, som de trakasserat bort marknaden, och att de gått in i fas två i deras kamp mot ett samhälle utan så kallat djurförtyck. Detta bevisar med eftertryck att dessa terrorister blivit betydligt mer sofistikerade än innan. Även om de just idag inte angriper synskadade för att använda blindhundar, eller själ cancermediciner från patienter, så är det bara tidsfråga. Dessa huliganer har endast lärt sig att prioritera motståndare som de faktiskt kan skada. Detta bevisar med eftertryck att vi som finner köttätande en självklarhet och mediciner en civilisatorisk dygd, även skall reagera när djurrättsaktivister attackerar pälshandlare, även om vi möjligen inte är så förtjusta i päls. Precis som vi skall opponera med avsky när företagsledare i läkemedelsbranschen attackeras, även om vissa med vänsteråsikter inte har mycket till övers för direktörer med höga löner. För den där undernärda glåmiga aktivisten som står utanför pälsaffären och trakasserar potentiella kunder, eller slänger en molotovcocktail genom rutan på en lyxkåk Schweiz, kommer med all säkerhet imorgon att hindra en forskare att utveckla en cancermedicin som kan rädda livet på ditt barn, eller en Alzheimersmedicin som gör din farmors tio sista år drägliga. Djurrättsaktivister försöker inte bara rädda fluffiga pälsdjur, utan kämpar även mot alla sjuka människors rätt till ett drägligt liv. Vi måste sluta vara så naiva. Dessa grupperingar är ett hot mot våra samhällen oavsett om de tar sig formen av naiva PETA-anhängare såsom Pamela Andersson och hennes lättklädda kollegor.

Det tredje exemplet rör den rosenrosa kampen mot världens kärnvapen som till och med Obama verkar ha anslutit sig till. Ja jag kan känslomässigt förstå motstånd mot kärnvapen, framförallt om är ifrån Hiroshima. Men även den mest godtrogna själ måste ju fråga sig om länder som Nordkorea eller teokratin Iran på något sätt skulle avsluta sina försöka att erhålla kärnvapen, oavsett om USA, Storbritannien och Frankrike avvecklar sina lager. Och vill vi verkligen ha en framtid där Nordkoreas sinnesjuka ledare med kärnvapen skulle kunna utpressa en avväpnad omvärld? Nej tack. Jag tror inte en sekund på att Obama stödjer sådant trams, utan att han håller på med rent oseriöst spel för gallerierna. Sorgligt och naivt.