Har fler diktaturer sponsrat Jan Guillou?

Jaha Jan Guillou avslöjad för att ha varit avlönad av Sovjetunionens blodiga verktyg KGB, i hela fem år. Kan det finnas ett bättre tillfälle att vakna upp ur min blogdvala?

Tyvärr skjuter naturligtvis svenska tidningar och socialdemokrater över målet. Inte tusan var Guillou sovjetspion, av den enkla anledningen att en 22-årig journalist på fibban inte vet något av värde. Nej att Sahlin och Sulan Karlsson kräver korten på bordet av Guillou är ren taktik. Så här visar nya socialdemokraterna att de tar i med hårdhandskar mot kommunister för ambivalenta högersossar som avskyr tanken på att samregera med Ohly. Det är ju bättre att leda ett innehållslöst 35 år gammalt gräl med en pösmunk till journalist, än att ta en seriös diskussion med de Castrokramare och gammelkommunister i vänsterpartiet som Sahlin tänker släppa in i Rosenbad.

Men samtidigt är ju även Jan Guillous bortförklaring rent trams. Både för oss lekmän och Jannes egna kollegor är fem är (ett halvt decennium) som betald av KGB, liiite väl länge för att vara Wallraffande research. Lägg därtill att han inte sade ett smack till sin arbetsgivare, samt att han inte sagt ett ord om saken på 35 år, eller ens nämnt det i sin biografi. Det var inte på skoj och inte ett avslöjande reportage. Nej, Jan Guillou valde självmant att gå i tjänst åt KGB och ta emot pengar av dem. Samma KGB som alltså kan jämställas med antal miljoner människor på sitt samvete som Gestapo, samma KGB som bedrivit en ren slavhandel med miljoner människor i GULAGs arbetsläger, samma KGB som förtryckt våra grannfolk och samma KGB som även arbetade för att undergräva svensk demokrati. Bara det borde rejält undergräva hans trovärdighet som samhällskritiker.

Det finns ju även en djupare dimension av det hela som Gunnar Hökmark poängterar. Med tanke på att Guillou lyckats hålla tyst om det här i 35 år, och dessutom är betänkligt förlägen i sin reaktion på avslöjandet, så är det uppenbart att KGB faktiskt haft en hållhake på honom. Hållhaken har helt enkelt varit att han fått betalt av KGB. Ifall ryssarna läkt det hela under 70- eller 80-talet så hade det då (om möjligt) varit än mer pinsamt för Janne. Därmed borde vi nog läsa om en hel del Guillou-artiklar genom tiderna med nya glasögon. Hur har denna beroendeställning färgat vad han skrivit och vad han inte skrivit? Vad är hans trovärdighet?

Därtill får vi ju inte glömma att detta inte är enda gången Jan Guillou stått i bloddrypande diktaturers tjänst. Precis som Jan Myrdal skrev epos åt Röda Khmerernas Kambodja, så har Jan Guillou skrivit en bok om Saddams Irak (Irak- det nya Arabien, 1976) där landet och regimen hyllas som en stabil blandekonomi på väg mot demokrati, mot pressfrihet och ”börjat passera europeiska länder i levnadsstandard” där förtrycket av kurder inte existerar och fängelserna är så mänskliga att de inte behöver vakter. Och där Saddam beskrivs som en folklig, populär pragmatiker .

Naturligtvis en helt barock bok om vi jämför med verkligheten, som det är otroligt svårt att föreställa sig en ärlig normalbegåvad människa kan ha nedtecknat, såvida det inte skulle vara överhypad ironi på en nivå som ingen jordlig varelse kan förstå. Därmed torde det vara själigt att vi alla frågor oss, och även Jan Guillou själv, om han möjligen stått på någon annan diktaturs lönelista än Sovjetunionen.

Har några oljepengar från Saddam halkat ner i fickan Jan?