Patienten borde stå fokus när vårdgivare granskas, inte millimeterrättvisa

I fallet med den förtidigt födda flickan som dog på Astrid Lindgrens barnsjukhus börjar nu frågan och den häktade barnläkarens öde närma sig sitt logiska slut. Åklagaren Peter Claeson har sagt att han skall fatta beslut om åtal eller ej nu här i oktober. Det har nu i rask takt kommit fram flera nya uppgifter som förhoppningsvis har en fingervisning om vart hän det pekar.
Igår fick vi reda på att detta åtal gjort att läkare och sjuksköterskor över landet blivit betänkligt nervösa när de smärt- och ångestlindrar patienter i palliativ vård. Fokusen har skiftat från att ge tillräcklig dos av läkemedel för att ge verkan åt patienten, till vilka koncentrationer ämnet skulle ha i blodet ifall patienten skulle obduceras efter död. Alla är vi människor, även läkare och sjuksköterskor, så överlevnadsinstinkten har kickat in, och att undvika åtal blir viktigare än god vård. Risken för att patienter inte skulle få tillräcklig lindring i livets slutskede har alltså ökat betänkligt.

Förhoppningsvis ger detta en eftertanke åt åklagaren i fallet, men även flera juridikinriktade debattörer. Den rent juridiska aspekten i att ingen egentligen åtalats eller fällts i fallet som dessa gömmer sig bakom, den spelar i realiteten mindre roll. I yrken som läkare eller sjuksköterska, där man ständigt handlar i frågor som rör liv, död, hälsa, eller ohälsa, orsakar minsta nyck från åklagare stora återverkningar. Är det då värt att starta juridiska korståg mot läkarpraxis?

Så idag kom Socialstyrelsens utlåtande i fallet, som egentlig mening inte har med själva åtalet att göra (vilket åklagaren poängterar). Istället har den fokuserat på vad som borde vara det essentiella, nämligen om någon felbehandling har gjorts, och om någon patient därmed har blivit lidande av läkarna och sjuksköterskornas handlande i fallet. Deras utslag är ett rungande nej. Faktiskt är det till och med så att flickan i fråga levde något länge än normalt efter det att respiratorn stängdes av trots påstått höga halter av morfin och tiopental.

För om ingen har lidit av någon felbehandling, vad är egentligen mening med ett åtal, och vad driver de känslosvallande debattörer som både höger och till vänster skriver indignerat om hur hemska läkarna på Astrid Lindgrens barnsjukhus är? (Ja för att inte tala om det rent generellt läkarhat som anonyma skribenter ger prov på i kommentatorsfältet så fort man skriver om något i ämnet.) Bevisligen ingen omtanke om flicka eller för den delen andra patienter i palliativ vård som alltså snarare påverkats negativt av fallet. Jag skulle gissa någon form av meningslös millimeterrättvisa fastkedjad vid fnoskig bokstavstro.

Till dessa har jag ett meddelande: om ni själva inte vill ha smärtlindring på dödsbädden; Fine, men blanda inte in oss andra för det.