Schweizisk choklad, Malmös judar och upprörda sossar

Alla tycks vilja kommentera Odells choklad-knock mot de rödgröna. Däremot tycker jag ett perspektiv saknas.
För min del tycker jag att det var hårt och fyndigt, men knappast särskilt anmärkningsvärt i negative campaining, ens för att vara Sverige. Enda orsaken varför det överhuvudtaget har någon slagkraft mot Sahlin, är ju att Toblerone är det enda hon egentligen är känd för trots att hon varit minister inte mindre än 5 gånger. Det går ju inte att namnge en enda reform efter henne, och icke trovärdig socialdemokratisk mytbildning där man försöker ge Sahlin en fantomliknande roll under 90-talskrisen gör ej saken bättre. Men detta faktum går ju inte att yppa utan att vederbörande blir anklagad för att använda gubbigt maktspråk.

Nej det riktigt uppseendeväckande är socialdemokraternas närmast hysteriska respons. Johan Ingerö menar att de går i fällan, och det må vara sant. Själv tror jag det är en kalkylerad reaktion. Det är ju knappast första gången i år som vi ser liknande krigsrubriker från sossar. När Göran Hägglund och Sahlin debatterade Ilmar Reepalus återkommande och oförsvarliga uttalanden om Malmös judar, och Hägglund pressade Sahlin på Reepalus avsikter bakom det hela, fick vi exakt samma reaktion från sossarna. Indignation och avkrävande av ursäkt var Sahlins väg ut ur rävsaxen och sedan försökte nästan varenda sossebloggare överträffa henne i smått oförklarlig upprördhet .

Däremot blev det ingen mer sakdiskussion. Ingen mer debatt om varför Ilmar Reepalu gång på gång kom med de där grodorna där förföljelser av judar förnekades, eller utnämnande av skånska dagbladet som en drivande israelisk lobby. Orsaken är troligtvis att det knappast finns någon trevlig förklaring att komma med från sossarna. Detsamma är resultatet av Tobleronefighten. Mats Odell har nämligen ett viktigt poäng med sitt uttalande, nämligen att sossarna inte har en seriös täckning för det miljardregn av skattepengar man nu lovar till höger och vänster. Det vill inte Östros bemöta. Han har nämligen inget motargument. Då passar det bättre att vara upprörd och avkräva ursäkter. En enkel väg ur rävsaxen helt enkelt.