Efter den misslyckade självmordsbombaren sprängde sönder sin egen buk på Stockholms gator så har frågan om vår yttrandefrihet åter aktualiserats. Dagarna efteråt översvämmades nämligen Sveriges radios driftkucko-program Ring P1 av arga lyssnare som gav Vilks skulden för denna extremists gärningar och krav på att Vilks skulle utvisas (!) luftades. Men det var inte bara eterlyssnande idioter som reagerade så. Även socialdemokratiska Broderskapsrörelsen kom med snarlika problemformuleringar. Orsaken var enligt Peter Weiderud att ”det är inte rimligt att använda yttrandefriheten till att kränka en ekonomiskt, socialt och kulturellt utsatt minoritet”. Men Broderskapsrörelsen verkar dock inte särskilt intresserade av andra utsatta minoriteter vilket Per Gudmundson igår avslöjade. Frihet oavsett sexuell läggning har tydligen strukits ur det manifest Broderskapsrörelsen skrivit, när detta skulle anpassas till socialdemokratiska muslimer. Snyggt.
Jag tror inte att det här handlar om att kristna socialdemokrater är homofober. Snarare är det ett typiskt utfall av den kränkthetens pyramid som har blivit överideologi i Sveriges politiskt korrekta korridorer skapad av vänstern. Denna överideologi kännetecknas, som allt annat som är vänster, med att den är kollektiv. Vi indelas alla i och bedöms i grupper, oavsett vi vill det eller ej, Peter Weiderud gör det själv när han utgår från att alla muslimer blir kränkta av Vilks och beskriver självmordsattentat nästan som en logisk konsekvens av Vilks ”hädelser” mot muslimer.
Dess andra kännetecken är att överideologin placerar grupperna vi blivit indelade i en statisk pyramid. På dess topp återfinns svenska medelålders män i övre medelklassen. Därefter på fallande skala finner vi sexuella minoriteter, kulturella minoriteter, invandrare i olika grupperingar, kvinnor och barn. Enligt logiken är det pyramidens topp som kränker de vid pyramidens bas. Det är könsmaktordningen, den inbyggda ”fascisteringen” och rasismen i vårt kapitalistiska samhälle, eller vilka andra fantasifulla beskrivningar kulturskäggen kan hitta på. Termen ”mäns våld mot kvinnor” ett exempel på hur denna ideologi beskriver att vissa enskilda män, förgriper sig på, främst sina nära. Men i de kränktas ideologi är alla människor placerade i fack så det blir gruppen ”män” som slår gruppen ”kvinnor”. Det är ett så vedertaget tankesätt att gamla moderatledare använder sig av den. Trots att det är kollektiv skuldbeläggning av alla män och att den absoluta majoriteten av alla män aldrig någonsin har gjort sig skyldig till något liknande. För att skydda grupper som anses vara placerade pyramidens bas och hindra att de blir kränkta föreslås inskränkningar i våra rättigheter (exempelvis yttrandefriheten). Peter Weiderud är en del i denna glidning av våra viktigaste rättigheter.
Jag tycker att det är hög tid att vi kastar överbord detta synnerligen hopplösa sätt att mäta kränkthet. För nackdelarna med överideologin är så flagranta. För det första legitimerar detta bruk av kollektivism annan kollektivism. Om Peter Weiderud kan bedöma muslimer som grupp varför skall inte Jimmie Åkesson få göra det? Om Peter Weiderud menar att självmordsbombande är en logisk följd av Vilks ”hädelser”, varför skall inte Sverigedemokrater kunna påstå att lasermannen i Malmö är den logiska konsekvensen av en påstådd massinvandring? Båda är kollektivism och för att kunna förkasta det ena så måste vi i logikens namn även förkasta det andra uttrycket av det.
För det andra, minsta nyans eller oväntade knorr får hela ideologins pyramid att spricka i fogarna. Det är ju inte så lätt att det alltid är medelålders män i övre medelklassen som kränker och att den kränkte är fattiga invandrade lesbiska kvinnor. Vad händer när en invandrad fattig familjefader förtrycker sina homosexuella barn? Vad händer när en fattig flata är rasist? Ren kortslutning där utsatta bedöms som förövare. Precis som med Broderskapsrörelsen omsorg om homosexuella vilket bleknade när den ställdes mot islam. Dessutom lever vi i en globaliserad värld och vad som är botten på pyramiden här kan vara på toppen någon annanstans. Vilks menar ju inte att han ger sig på muslimer, utan snarare kritiserar Islam. Exempelvis visade han vid sin avbrutna föreläsning vid Uppsala Universitet en film gjord av en homosexuell iranska vilket innehöll bilder föreställande Muhammed som gay. Alltså var avsändaren av bilderna en iransk kvinna, som i sitt hemland (vilket styrs av en teokratisk diktatur), riskerar livet för sina åsikter och för sin sexuella läggning. Hon står knappast högt upp i någon näringskedja. Trots det vägrar Weiderud att problematisera utan ser allt vad Vilks säger som en attack med ovanifrån-perspektiv. Vips så har Iran, en av världens mest förtryckande diktaturer, blivit en förtryckt minoritet och den jagade oppositionen blivit förtryckare. Ett tankesätt med sådana implikationer är inte bara ologiskt utan moraliskt förkastligt.
För det tredje anser jag att det är direkt osmaklig hållning med en bismak av nykolonialism. Tydligen anser Weiderud med support att vi inte kan ställa så höga krav på svenska muslimer som alla andra svenskar. Det är en bortklenande, farlig offerkultur och dubbelmoral som endast de svenska muslimerna lär lida av i längden. Är man del i samhället skall naturligtvis samma rättigheter och skyldigheter gälla alla.
Vi behöver inte Weideruds och andra vänstermuppars skeva syn på medmänniskor indelad i rudimentära grupperingar. Vi är alla individer och våra mänskliga rättigheter och skyldigheter skall vara de samma och vara absoluta. Yttrandefrihet i Sverige skall vara samma sak ifall du är medelåders, ung eller gammal, fattig som rik, invandrar eller ej, hetero eller homo, ateist eller troende (oavsett religion). Den skall inte bero på vem man talar med, och den skall inte villkoras. För i ett sådant samhälle blir oftast de som vi påstår skydda ivrigast, de mest utsatta och lidande.
Monday, December 27, 2010
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
0 comments:
Post a Comment