EU-kommissionen använder vänsterfeminism för att roffa åt sig makt

Det har uppenbarligen blivit en vana för EU-kommissionärer att lufta kommissionens åsikter i svensk media. Varenda gång blir det lika tydligt att liberaler och borgerliga verkligen inte har en politisk allierad i kommissionen, utan snarare en fiende. Dagens artikel på Brännpunkt av Viviane Reding är inget undantag. Kommissionen vill att länder, eller EU skall tvinga ägare i privata företag till kvotering i bolagsstyrelser. För min del anser jag det vara en fullständigt oacceptabel inskränkning i den privata äganderätten att någon stat eller organisationt tar sig den makten. Det tycker tydligen borgerliga partier också, inklusive liberala kvinnoförbund. Däremot skrev ledande socialdemokrater en nära på identisk artikel på Brännpunkt som också ville att EU skulle tvinga företag till kvoteringar för två månader sedan.

Detta, samt andra proklamationer från Bryssel som Tobinskatt och försöket att stämma banker som vågar säga att EU-länder har dålig ekonomi skvallrar om att EU-kommissionens politiska hemvist är med den statskramande vänstern. Liberaler och Alliansväljare gör bäst i att se till Bryssel med vaksam skepsis.

Men det här handlar inte bara om åsikter. Det är minst lika viktigt att vi drar en gräns över vad kommissionen och EU egentligen skall få ha inflytande över. Vill vi verkligen att kommissionen med dess kommissionärer utan något tydligt demokratisk mandat, skall ha sådan otroligt omfattande makt att de skall kunna underkänna sammansättningen av en styrelse i ett svenskt bolag? Det är nämligen det som Viviane Reding fiskar efter när hon konstlat ställer frågan om ”samordning eller rentav harmoniserande åtgärder på EU-nivå” kanske krävs för att kvotering skall fungera, Det innebär inte bara en inskränkning av individens frihet, utan även av vår Riksdags makt. Subsidiaritetsprincipen måste försvara mot en allt mer klåfingrig EU-kommission. Uppenbarligen vill inte socialdemokraterna det.