Liberal arts-program kan skapa generalister bättre anpassade åt näringslivet

Det pågår en debatt på Brännpunkt hur skall vi utveckla våra högskole- och universitetsutbildningar. Bärande i denna debatt har Henrik Bohlin varit, docent i filosofi vid Södertörns högskola. Doktor Bohlin är en varm förespråkare för att införa liberal arts-program på våra högskolor där studenter läser ett brett register av humaniora och naturvetenskapliga kurser. Det tycker jag kan bli ett steg i rätt riktning. Men däremot har jag väldigt svårt att förstå Henrik Bohlins problemformulering. Den baseras på att vi skulle utbilda ”fackidioter” för att anpassa universitetsutbildningar åt näringslivet, och så kan han naturligtvis inte låta bli att attackera Svenskt Näringsliv för att de vill att våra studenter skall få jobb efter examina.

Men problemet med svenskt utbildningsväsende är ju knappast de utbildningar som näringslivet föredrar. KTHare blir sällan anklagade för att vara fackidioter, utan är snarare eftertraktade för att deras utbildningar är ganska breda med en solid bas. Problemet är ju snarare den sortens institutioner där Henrik Bohlin undervisar på, och där jag själv fått min naturvetenskapliga skolning. Humanistiska och naturvetenskapliga institutioner undervisar idag fram vad Henrik Bohlin kallar ”fackidioter”. Deras program är uppbyggda på att studenterna skall gå en massa C och D-kurser som främst är ämnade till de fåtaliga procent som kommer att doktorera. Med andra ord har en hel del utbildningar blivit yrkesutbildningar åt framtida forskare med snäv spetskompetens, istället för den utbildning av kritiskt tänkande renässansmänniskor som många professorer verkar tro. Här har vi problemet och en starkt bidragande orsak till varför utbildning inte lönar sig för många, och varför många examinerade har betänkliga problem att få jobb. Arbetsgivarna vet helt enkelt inte hur de skall eller ens om den kan tillgodose sig denna kompetens.

För vad näringslivet vill ha är ju knappast fackidioter, utan just personer med breda kunskaper. När Henrik Bohlin ger som exempel att Apple-chefen Steve Jobs tog en collegekurs i kalligrafi vilket gav honom möjligheter att skapa produkter som iPhone och iPad och att Svenskt Näringsliv skulle vara mot det så missar han hela poängen. Problemet är inte vad våra studenter pluggar, utan snarare vad de inte pluggar. Det är inget problem med att läsa kalligrafi, så länge man kombinerar det med något annat som tex företagsekonomi. Det innebär ju att man i sin karriär kan dra fram oväntad kunskap som kan ge ett unikt perspektiv i näringslivet. Men problemet är ju snarare att vår universitetsvärld belönar studenter som bara uppnår spetskompetens i ett ämne, som tex kalligrafi. Men då har man ju svårt att sätta denna kunskap i ett sammanhang i ett företag. Alltså blir vederbörande svåranställd och om det blir någon anställning utanför den trånga akademiska världen så lär inte utbildningen betala sig i vare sig i lön eller i position.

Därför är jag liksom Henrik Bohlin förespråkare av liberal arts-program på våra universitet. Men orsaken är att jag till skillnad från Henrik Bohlin tycker att vi skall underlätta och belöna studenter som valt att studera naturvetenskap eller humaniora, och vill kombinera det med kurser som näringslivet eftertraktar, såsom ekonomi eller juridik. Men det innebär också att många universitetsinstitutioner måste ta utbildningsuppgiften på större allvar. Det får inte vara enbart en impopulär bisyssla i skugga av forskningen.