I debatten kring centerpartiets idéprogram så har ett nygammalt spöke vaknat till liv enligt vissa. Det är det nyliberala spöket. Vissa ur den så kallade socialliberala falangen av partiet har i ganska hetsiga angrepp mot gruppen bakom idéprogrammet kallat dem just nyliberala. Men jag tycker vi skall komma ihåg vad det epitetet egentligen betyder inom svensk politik, innan vi så lättvindigt använder det.
Nyliberalism betyder att en nattväktarstat skall införas som endast har funktioner till polis, försvar och domstol. Dessa synnerligen begränsade statliga funktioner skall dessutom endast finnas där för att upprätthåller individens rättigheter till liv, frihet och egendom, och skall begränsas med en författning och författningsdomstol. Det är all stat som skall få finnas i detta utopia.
Detta väl sagt så får vi komma ihåg att det inte finns någon politisk nyliberal kraft i Sverige (utom möjligen Liberala partiet med dess 200 väljare). För varenda politiskt förslag eller program som härrör ur svenska Riksdagspartier utgår från att vi skall ha kvar ett välfärdssamhälle med allmänt finansierad trygghet, utbildning och sjukvård. Rent definitionsmässigt kan inte det vara en nattväktarstat.
Men trots det används termen nyliberal ganska ofta. Orsaken är att det används som en nedsättande term av vänsterkrafter i Sverige för att brännmärka vad man tycker är högeravvikelse inom politiken. Det är en form av politisk vänster-invektiv, helt enkelt. Ytterlighetsvänstern använder det i sin systemkritik som en definition på Sveriges samhälle och i princip alla andra demokratiska stater i världen också. Vänstersocialdemokrater använder det som en nedsättande term mot partivänner som de anser avviker för långt högerut och därmed är förrädare mot Rörelsen (se otaliga debatter om de så kallade Prime-sossarna). Alternativt använder vänstern inom socialdemokratin och vänsterpartister det för att beskriva det skifte inom politiken som partiet genomförde främst under Göran Persson, och Ingvar Carlsson, från 80-talets mitt och under 90-talet då budgettak och självständig Riksbank blev en självklarhet medan löntagarfonder lades på soptippen. Vidare har socialdemokrater i stort använt sig av epitetet mot borgerliga partier för att försöka utmåla dessa som extremister och skrämma bort väljare från dem. Denna sjuka har tydligen även smugit sig in i miljöpartiet där en Riksdagsledarmot nyss använde termen för att beskriva Alliansens politik, trots alltså att Sverige har världens näst högsta skattetryck.
Nyliberalism har helt enkelt blivit en negativ stämpel i Sverige eller en ren förolämpning mot någon som står till höger politiskt från avsändaren. Vill avsändaren krydda det så för denne in referenspunkter i form av Teapartyrörelse, eller vapenlobbyn i USA för att styrka anklagelserna, trots att detta egentligen bara borde betona osakligheten i det hela.
Med det i baktanke så är det beklämmande att nu borgerliga politiker använder denna term för att smutskasta andra borgerliga inom samma parti. Det är en form av kannibalism som ett parti bara kan ta skada av, och som endast vänstern inom svensk politik kan vinna på. Om man överhuvudtaget vill kalla sig borgerlig så borde man inte nedsätta sig till att använda ytterlighetsvänsterns invektiv. Det är ovärdigt. Kritik, även hård sådan kan framföras utan denna typ av etiketter.
0 comments:
Post a Comment