Janne Josefssons program om barnfattigdom har enligt tabloidpressen skapat en arg tittarstorm. Men det är en sanning med modifikation. Det är främst socialdemokratiska och vänsterpartistiska gräsrötter och aftonbladets ledarredaktion som i affekt visat sin ilska. Deras ilska är dock förståelig. För verkligheten smärtar om man vill ge en bilden av ”det nya kalla Sverige” skapat av Alliansen. Men sanningen är en annan. Trots två globala recessioner som slår hårt mot svensk export och ekonomi så har den absoluta fattigdomen minskat sedan 2006. Det är faktiskt en enorm bedrift. Visst har samtidigt den relativa fattigdomen ökat. Men det är snarare ett mått på att en del familjer i den lägsta inkomstgruppen har fått en betydligt mindre ökning av inkomster i jämförelse med medelinkomsttagare. Fast det har väldigt lite med Juholts påstående om att allt fler barn i vårt land inte har råd med glasögon och därför inte ser vad lärarna skriver på tavlan.
Reaktionerna kan snarare ses som ännu ett tecken på vänsterns intellektuella åderlåtning. Uppdrag gransknings program har många gånger bemöts med synnerligen intelligent kritik. Så är inte fallet denna gång. Ali Esbatis svar var ”fuck you”, Lars Ohly lyckades knapphändigt skapa ännu en vänsterpartistisk plattityd att Josefsson skulle stå på Reinfeldts sida mot de fattiga och aftonbladet försöker konstruera en borgerlig konspiration där även ”krafter längre högerut” är inblandade. Gissningsvis ännu ett fruktlöst försök från aftonbladet att para ihop Sverigedemokraterna med liberaler. De flesta andra försöker hamra in att det viktiga måttet är ”relativ fattigdom”, vilket är ett mått som betyder att det finns fler andel fattiga i Tyskland än i Bulgarien.
Men jag skulle vilja påstå att Ohly, Lindberg med flera redan förlorat. För dessa vänsterkrafter är inte främst intresserade av de fattiga, utan de vill använda ett luddigt fattigdomsbegrepp som ett politiskt slagträ mot Alliansen för att ställa tillbaka svensk politik till 70-talets högskattesamhälle. Där var den relativa fattigdomen visserligen mindre, men den absoluta fattigdomen betydligt högre. Den hjälpte inte fattiga men bestraffade de som jobbade. Men vänstern har förlorat denna kamp. Orsaken är att när de hävdar att allt fler barn är dömda till suddig myotopisk hunger och kyla, så använder de statistik som visar att vissa familjer inte kan köpa snygga sneakers och smartphones till sina barn. När det är avslöjat lär inte väljarna komma rusande till valurnorna för en politisk återställare till ett Sverige innan jobbskatteavdrag. Snarare lär de flesta vilja att vi fortsätter på den inslagna vägen så att den absoluta fattigdomen kan fortsätta att minska.
0 comments:
Post a Comment