Både antirasism och feminism blev möjliga med upplysningstiden som på engelska definieras som age of enlightment, eller age of reason. Innan dess var kvinnan universellt förpassad till, som bäst, ett lagligt skugglandskap där hennes man ansågs kunna bestämma vad som var bäst för henne. Rasism var också universellt, och än mer fragmenterat. I Sverige tex så hade vi landskapslagar där det var ett allvarligare brott för en göte att döda än annan göte, än att tex döda en Svea-bo. Men med logik, forskning och empiri kunde dessa naturlagar ändras. Det var naturligtvis inte en rak serie framsteg till våra dagar från den moderna vetenskapens intåg, utan kantades med många skrämmande bakslag. I vetenskapens linda framkom många irrläror baserade på dålig, eller till och med falsk forskning. En av dessa var rasläran, som i dess mest horribla form gav en pseudovetenskaplig grund åt Förintelsen. Tidiga vetenskapsmän inom anatomi feltolkade även betydelsen av hjärnans storlek (de korrelerade den inte mot kroppsvikt, och brydde sig inte alls om cortex vindlingar) varför de såg större likheter mellan kvinnors hjärnor och gorillors, i jämförelse med mäns hjärnor. Därför kunde kvinnans legala underordning legitimeras. Men med tiden kunde dessa vaneföreställningar som försvarade både rasism och könsförtryck motbevisas med hjälp av en överväldigande massa av forskning och data som bevisade att kvinnor och män var likvärdiga, liksom jordens alla raser (om det ens är ett fungerande vetenskapligt begrepp).
Grunden till att upplysning som även fört med sig bla modern läkemedelskonst, evolutionsteori och fysik har fått ett genomslag beror på att vetenskapen, till skillnad från religiös tro, baseras på att dess ståndpunkter är falsifierbara. Det innebär att varenda ståndpunkt du har skall kunna fällas, om det bara kommer fram tillräckligt med vetenskapliga data för att så skall vara möjligt. Det anses inom vetenskapsteori, vara ett krav för att något skall få kallas för vetenskap, mycket grundat på Karl Poppers arbete. Exempelvis skulle evolutionen kunna överges ifall man hittade fossil av människor som var betydligt äldre än de aparter som vi anses ha utvecklats ifrån. Detta kan då jämföras med kristen skapelsemyt, som inte har förkastats av vissa troende oavsett hur många vetenskapliga belägg vi fått av både för Big bang och evolutionen. Falsifierbarhet ger trovärdighet som ingen tro kan mäta sig med. Vi kan se det igen och återigen i vår egen närtid då tro stått i vägen för vetenskap, så har till slut vetenskapen triumferat.
Detta gäller även grunderna för antirasism och feminism. Kvinnor har inte rösträtt och har lagligt samma rätt som män i Sverige för att svenska män är schysta mot vårt lands stackars kvinnor, utan för att män och kvinnor vetenskapligt anses ha lika stor mental kapacitet. Om det nu mot förmodan skulle framkomma otrolig massa data som tyder på att kvinnor är dummare än män, eller för den delen tvärtom så borde den allmänna rösträtten rent logiskt förändras därefter. Detsamma gäller rasism. Men den minimala risken att vetenskap skulle ge grund åt rasism eller könsförtryck kan ställas mot den solida trovärdighet som falsifierbarhet ger.
Det finns dock även moderna övertygelser som övergett falsifierbarhet. Författaren Arthur Koestler kallade dessa för ”slutna system”, och som exempel angav han kommunism och ortodox freudianism. Författaren David Andersson beskrev Koestlers uttryck slutna system så här:
”Ett sådant system gör anspråk på att förklara allt. Den som är innanför cirkeln har berövats all kritisk förmåga. Nya fakta tolkas alltid så att de passar in i systemet. Den som i en freudiansk krets ifrågasätter Oidipuskomplexet får höra att hans argument är en rationalisering av ett undermedvetet motstånd som avslöjar att han själv lider av komplexet. Den som inför en stalinist kritiserar pakten med Hitler får veta att hans borgerliga klassmedvetande gör honom oförmögen att förstå historiens dialektik. I stället för en diskussion om argumenten förskjuts intresset till de motiv som ligger bakom invändningen.”
Detta är kännetecken som dessa moderna slutna system, delar med äldre trosuppfattningar som katolicism och annan religion. Om man tex ställer en skapelseberättelseövertygad inför faktumet att vi hittat fossiler så kan du få svaret att de är nedgrävda av djävulen för att testa vår tro. En annan likhet som jag själv anser att vi skall addera till Koestlers skarpsinne är att slutna system kräver renlärighet. Minsta lilla avsteg från den rätta tron och vederbörande är ute i kylan. Vi kan se det i den ständiga fragmenteringen och sekterismen, både inom kristendomen och sektvänstern.
Passar den här beskrivningen in på något i vår nutida debatt?
Jag skulle vilja påstå det. Först ut är hur feminismen i Sverige utvecklats de senaste tio åren. Den form av feminism som Tiina Rosenberg och Maria Sveland bekänner sig till påstår att alla skillnader mellan könen härrör från strukturer i samhället, som förtrycker kvinnor. Men det intressanta är hur de bemöter kritik mot dessa trossatser. Är du man är du naturligtvis diskvalificerad från all form av debatt oavsett styrkan i dina argument då du med all säkerhet endast vill behålla de nuvarande strukturerna då de gynnar dig. Är motdebattören en kvinna så är hon ett kvinnligt alibi åt det nuvarande system som själv vinner på att vara förrädare och därför kan även dessa argument viftas bort. Dessutom, feminister som försöker nyansera, avfärdas som den värsta formen av avfällningar då renlärighet krävs i leden. Detta passar exakt in i Koestlers definition. Feminismen som dominerar debatten idag har slutat att vara en vetenskap, utan är en religion ungefär som katolicism. Det har inneburit stora trovärdighetsproblem. Utanför slutna kretsar i Stockholms innerstad, samt några på orterna där vi har högre läroverk, så är medelsvensson totalt ointresserad av feminism idag. Det är alltså inte bara de manliga plattskallar som sprider hat via nätet och stalkar ovan nämnda feminister som anser att feminismen är verklighetsfrämmande. Det gör de flesta människor oavsett kön. Men skadan på jämställdhetsfrågor är trots allt liten, då den har fått ett eget liv, bortom de akademiska diskussionerna mellan Rosenberg och hennes kollegor (som inte har ett smack med vanliga människors livsvillkor). Dessutom finns det ju liberala feminister som försöker hyfsa till debatten till att bli mer inkluderande och mindre fördömmande, likt Sakine Madon. Frågan är väl vem som kommer vinna den kampen, och där gissar jag tyvärr att Sveland & co kommer att fortsätta dra det längsta strået. Det är ju så mycket lättare att riva än att bygga.
I och med den rådanade debatten efter Jonas Hassen Khemiris brev till Beatrice Ask och Jasenko Selimovics svar så är det tydligt att vänsterns antirasism också förskjutits mot att bli ett slutet system, bort från dess vetenskapliga grund. Precis som med den rådanade vänsterfeminismen så menar vänster-antirasismen att osynliga strukturer genom hela samhället gör Sverige till ett genomrasistiskt land. Men igen så är det hur dess tillskyndare bemöter kritiska argument som är avslöjande. Se exempelvis på det fullkomligt oresonliga bemötande Jasenkos artikel fick i vissa forum. För det första, argumenten som Jasenko presenterade ignorerades totalt, utan istället ifrågasattes Jasenkos motiv, samt de motiv som alla vilket gillade Jasenkos artikel hyste. En debattör hävdade att ” främst vara arier” som gillade Jasenkos artikel. Med andra ord så misstänkliggörs alla icke-invandrare och deras argument kan viftas bort utan bemötande. Jasenko själv kallades för ”husblatte” av flera debattörer och aftonbladet-kulturmenar att Jasenko tycker så bara för att det går bra för honom själv och menar att DN-kultur skulle förvägrat honom att skriva i tidningen (så mycket för det fria ordet). Lena Sundström menade att hans artikel kan likställas med att säga åt medborgarrättskämpen Rosa Parks att sitta ner och vara tyst. Alltså Jasenkos argument är oviktiga. Han är tydligen ett invandrar-alibi för det genomrasistiska Sverige, och tjänar själv på att vara förrädare mot sina egna. För det andra, att Jasenko själv tydligt gör allt i sin makt att bekämpa rasism är uppenbarligen ointressant. Han har uppvisat självständighet och därmed avvikit från vänsterns strikta definition av antirasism med krav om renlärighet, och anses därför tillhöra motståndarsidan. Det påminner inte så lite om svensk sektvänsters internbråk under 60- och 70-talet då en trotskist var en värre förolämpning än att vara högerman.
ÄvenKhemiri själv rör sig i dessa tassemarker. Han påstår i sitt brev till Beatrice Ask att polisen lät lasermannen hållas: ”… en man med gevär och lasersikte, en person som skjuter elva svarthåriga män på sju månader utan att polisen ingriper”. Att polisen skulle ha sympatiserat med lasermannen och därmed låtit honom mörda mörkhåriga utan att ingripa är en synnerligen extrem konspirationsteori, helt i paritet med att förneka månlandningen. Det finns inga som helts bevis eller antydningar på att så är fallet. Lasermannen sitter förövrigt i inne på livstid och hans vädjan om att få ett tidsbestämt straff underkänns gång på gång. Hur kommer det sig att den kör som unisont berömde Khemiri, men sedan valde att sönder- och fel-tolka Jasenkos artikel i minsta beståndsdel, inte med en bisats analyserade eller kritiserade Khemiris vansinniga anklagelse mot polisen? Nej i slutna system är kritiskt tänkande omöjligt.
Så vad blir följden av att antirasismen (i vänsterns tappning) överger dess vetenskapliga grund och snarare blir en religion? Tyvärr lär följderna bli betydligt värre än i fallet med feminism, just för att det i vårt samhälle finns krafter som uppenbarligen föredrar motsatsen, nämligen rasism. Det kommer naturligtvis inte påverka de som är redan övertygade. Inte kommer tex Anders Lindberg på aftonbladets ledarsida vika en tum, lika lite som en pastor i Livets Ord darrar på manschetten när han blir förevisad en mängd fossil. Men däremot så kommer antirasismens dragningskraft minska för de som inte redan är övertygade. Det kommer bli än svårare att intala malmöbor i Almgården om antirasismens överlägsenhet framför rasismen. Rent logiskt kommer dessa ställas mot två olika övertygelser som båda baseras på rent känslomässig grund, utan vetenskapligt fundament. Utfallet blir då än mer osäkert.
Egentligenhar vi redan slagit in på den vägen idag. Det finns en reaktion i det uppsving inom opinionen för Sverigedemokraterna som består i att gå emot vad som anses vara ”PK”. En god vän beskrev det som att ”varenda gång Lena Sundström öppnar munnen så får Sverigedemokraterna nya väljare”. Det ligger säkerligen en hel del i det påståendet. Orsaken tror jag är att Lena Sundström och hennes gelikar inte presentera argument för osäkra som kan mötas och blötas med argument. De presenterar bara trossatser för redan övertygade. Om de går i polemik med någon så är det liberala antirasister som hudflängs för att de inte uppvisar tillräcklig renlärighet. Det är en formel som långt ifrån alla köper.
För att vi skall kunna nå ut till de osäkra så måste vi ha fler artiklar likt Jasenko som nyanserar rasistdebatten, och påvisar att vänsterns ointellektuella antirasism, inte är allenarådande. Vi måste visa att det finns andra röster som är betydligt mer resonerande och förhoppningsvis kan vi med tiden förpassa dessa nyare slutna system till historiens soptipp, där de äldre redan multnar. Då kan vi kanske bekämpa rasism något mer effektivt.
0 comments:
Post a Comment