Veckans kravaller och förstörelse som började i Husby har fått Sveriges heltidsavlönade tyckare, samt en hel del politiker att söka efter orsaker. Rätt många har redan gjort bort sig i sina anklagelser till höger och vänster. Men jag undrar om man inte kan hitta vissa förklaringar till det hela i vänsterns hysteriska samhällskritik de senaste åren.
Den absolut mest förenklade och simpla försöket till Husbykravallerna har naturligtvis Sverigedemokraterna stått för. Det är tydligen den förhatliga mångkulturen som orsakar det hela. Att många mångkulturella länder som Singapore eller USA inte är i ett ständigt krigstillstånd är ett övertydligt exempel på att den teorin är löjlig. En annan är att den absoluta majoriteten invandrare i Sverige inte har var det minsta delaktiga i några kravaller någonsin.
Men en hel del andra på vänsterkanten har i ärlighetens namn inte varit mycket bättre. Både Aftonbladets ledarsida (och naturligtvis samma tidnings bolsjevikiska kulturredaktion) och Miljöpartiets Åsa Romson har i olika utsträckning påstått att förklaringen är nedskärningar som skall ha drabbat just Husby. Men som ett flertal debattörer påvisat så har Husby inte drabbats av några större nedskärningar. Dessutom, den samhällsservice i butiker och bankkontor som möjligen inte finns i Husby, existerar blott en tiominuterspromenad därifrån i Kista. Om det var nedskärningar, frånvaro av butiker eller bristande samhällservice som var orsaken så borde svensk glesbygd sedan länge stå i lågor. Där är det inte tio minuter, eller en station på tunnelbanan till närmaste bankkontor, utan snarare tio mil. Man kan ju dessutom undra hur mycket en stenkastande 15-åring bryr sig om det är några extra kvarter till närmaste barnavårdscentral eller postkontor. Det är knappast det klientel som brinner efter information om porto, eller havandeskap. Förklaringen håller inte.
Socialdemokraternas ledare Stefan Löfven påstod i lördagsintervjun i radion att det var arbetslöshet i Husby, kopplat till ökade klyftor mellan rika och fattiga som var förklaringen. Sverige är dock ett av världens mest jämlika länder med minst inkomstskillnader. Löfvens teori skulle därför innebära att alla de länder med mer ojämlikhet än Sverige borde stå i lågor. Men det brinner inte i Tyskland, i Polen, i Kanada eller i Nederländerna. Och även i Finland och många andra länder är det tyst. Hur kan det komma sig? Ej heller är Husby den del i Sverige där lönerna är som lägst, arbetslösheten som högst och utbildningsnivåerna som lägst. När Stefan Löfven fick detta som följdfråga uppträdde han som ett stammande byfåne, och avskrev helt plötsligt sig själv som någon som kunde förklara förstörelsen i just Husby. Trovärdigheten sjönk därefter.
Vi har även teorin från den dubiösa organisationen Megafonen som menar att polisen skapade det hela, i och med dödsskjutningen av en 69-årig psyksjuk man i området. Men inget tyder på att någon av våldsverkarna i området ens visste vem denna man var. Det är också en krystad ursäkt för att bränna upp grannens bil.
De mer analyserande tyckarna har bla observerat att en hög andel (ca 80%) av de som anhållits är redan straffade kriminella. Möjligen är det en del i att ljusskygga gäng i Husby har velat ta över området från polis och samhället, för att kunna utföra brott, som beskyddarverksamhet mer riskfritt. Detta i kombination med ”Copycats”, samt folk likt vänsterextremister (många gånger från medelklassområden) som uppenbarligen gillar våld som förströelse, har sedan inspirerats och spridit det hela till andra områden.
Det behöver dock inte förklara varför Husbykravallerna startade just i Husby och heller inte tidpunkten. Det finns ju kriminella ungdomar i glesbygden också. Jag tror trots allt att nyckeln kan vara att Husby är en invandrartät förort och många där är i utanförskap. Men inte för att dessa två faktorer, är de springande faktorerna. Det viktiga är snarare hur vi i det svenska samhället debatterar just dessa frågor. Så låt mig förklara en möjlig indiciekedja:
Oavsett om nästan alla Sveriges politiskt aktiva vill förändra Sverige i någon riktning, så går det inte att komma ifrån att detta land, i förhållande både till historien och världens övriga länder, är väldigt enkelt och bra att leva i. Vi har allmän sjukvård, allmän skola och vem som helst kan med bidrag och fördelaktiga lån studera vid våra universitet. Vi har någorlunda generösa trygghetssystem, ett fungerande pensionssystem och en av världens minst korrupta statliga förvaltningar. Dessutom har vi till skillnad från många andra länder råd med dessa system mitt i en galopperande global ekonomisk kris, så vi har sluppit att skära ner allt för mycket i dem och lär med bibehållen standard kunna slippa göra så in i framtiden också. Därtill kan vi tillägga att vi har en av världens mest generösa asyllagar, och alla internationella undersökningar lyfter fram Sverige som ett av världens minst rasistiska länder. Klart det finns problem, som tex höga trösklar för unga och invandrare att komma in på arbetsmarknaden, enskilda individer har fallit mellan stolarna när sjuksystem har reformerats och visst finns det en och annan rasist som gör livet surt för andra. Men i stort fungerar Sverige mycket väl, och majoriteten av de som kommit till vårt land har också karriärer och jobb.
Men så låter det inte om man följer debatten i våra tidningar. Läser man Aftonbladet och vårens debatt på DN-kultur skulle man lika gärna tro att vi bor i ett land som är i paritet med Sydafrika under Apartheid (ja artiklar i båda tidningarna har dragit den jämförelsen!). Bilden som målas upp är ett samhälle fullt av så kallade ”rasistiska strukturer”, fullt med glastak, fullt med rasistiska poliser, statstjänstemän och arbetsgivare där individen är oförmögen att påverka sin situation. Därtill har framförallt Aftonbladet rent ut sagt hetsat mot den nuvarande regeringen i en osaklig och hysteriskt ton där man påstått att regeringen ”spottar arbetslösa i ansiktet”, driver en politik som medveten skall slå mot svaga i samhället, i ren illvillighet.
Det skulle knappats förvåna att den typen av vaneförställningar faller många av de arbetslösa och småkriminella ungdomar i smaken som valt att kasta sten och bränna ner grannens bil den senaste veckan. Om någon berättar för dig att ditt eget misslyckande bara beror på andra så finns det säkerligen ett klientel som är mottagliga för sådana påståenden. Och om man nu har bestämt sig för att det land man lever i är så fullkomligt vidrigt som det beskrivs av exempelvis Aftonbladets ledarsida, samt att regering och stat påstås gör allt i sin makt för att man INTE skall lyckas, så är väl stenar mot statens utsända i form av polis och brandkår, en ganska rimlig reaktion för en del. Det är troligtvis samma mekanismer som får vissa plattskallar att tolka Sverigedemokraternas återkommande konspirationsterorer om att politiker och journalister har sålt ut Sverige till mångkulturen, med att dödshota just politiker och journalister på nätet. Det kanske inte var så SD-politikerna hade tänkt sig att reaktionen skulle bli, men för somliga är det logiskt. Precis som det är logiskt för andra att reagera på teoretiska fantasier om ”strukturell rasism” med att bränna ner en pizzeria.
Saken görs ju dessutom inte bättre med att Fredrik Virtanen, Andres Lokko och Petter Larsson beskriver stenar och pyromani som legitima sätt att visa åsiktsyttringar i en demokrati. Så ursäktar man och underblåser man mer våld mot poliser och Husbybor.
Men 15-åriga stenkastare i Husby läser väl inte Aftonbladet-kultur? Nej de gör de troligtvis inte. Men det finns en länk som binder ihop dem. I Husby har den av Ungdomsstyrelsen och Rädda Barnen betalda organisationen Megafonen verkat sedan länge med diskussions-cafe och liknande verksamhet. Intressant nog så har företrädarande för Megafonen vägrat att ta avstånd från huliganvåldet i varenda debatt i media, och även i vartenda tillfälle i media lyft fram teorier om ”rasistiska strukturer” samt påstådda polistrakasserier som orsaken till det hela. Det behövs inte mycket till fantasi för att tänka sig att detta var ungefär vad Megafonen sa till presumtiva stenkastare även INNAN kravallerna. Megafonen är länken som förbinder Aftonbladet med stenkastaran. De var provokatörerna som omvandlade det skrivna ordet till 3-kilosstenar som kastades på poliser. Och oavsett hur mycket Eva Franchell eller Anders Lindberg tycker att stenkastningen i Husby är förkastlig, så är de en del i ett hysteriskt debattklimat som kanske får vissa tokar att kasta sten. Däremot är det naturligtvis tokarna själva som är skyldiga för sina egna handlingar.
Om vi skall undvika liknande förlopp så krävs det av alla sunda krafter att delta i debatten för att göra den mer nyanserad. För Aftonbladet kommer knappast att ändra sig då inte någon mer än Katrine Kielos på ledarredaktionen har kunnandet att föra politisk debatt sakligt. Men förenklande och förklenanade teorier som inte klarar av vetenskaplig analys, likt strukturell rasism, behöver bemötas och genomlysas för det akademiska hafsverk det är. Dessutom krävs det att sansade politiska partier, likt socialdemokraterna, inte skriver under utan seriös analys på denna typ av teorier heller. Hatiska artiklar där politiska makthavare inte bara kritiseras i sak utan hätskt beskrivs som djävulens hantlangare måste också det bemötas av så många som möjligt för att påvisa populismens fula tryne oavsett avsändare. Vi behöver helt enkelt ett mer nyanserat och civiliserat debattklimat än idag. De enorma förenklingar som får debattörer att hävda att invandrare och kvinnor i Sverige absolut inte har något alls för att vara taksamma för när de lever i ett av världens mest jämställda länder, kan inte accepteras i tysto.
De politiska förändringar som har förbättrat Sverige de senaste 150 åren, från diktatur och förtryck, till demokrati och rättsstat, har skett med fredliga medel, trots att det stora flertalet då hade betydligt knaprare och färre friheter än samtliga som bor i vårt avlånga land idag. Därför finns det inga som helst ursäkter för någon att ta till våld idag för att förändra något. Det borde även en och annan kolumnist tänka på.
0 comments:
Post a Comment