Åtminstone inte en dåre som fick Nobelpriset

Att Obama fick Nobels fredspris är det en hel del som gjort sig lustiga över. Men många flinar, alternativt morrar av fel orsak. För min egen del ser jag det som något positivt att amerikansk president som är i krig med talibaner och Al Qaida kan tilldelas priset. Det är nämligen ett positivt avbräck från allsköns tomtar som brukar stå där och bocka i Oslo. Allt från terrorister, klimathysteriker med svårt för sanningen, samt någon dam som planterar träd och tror att AIDS är en CIA-konspiration mot Afrika, har tidigare belönats med priset.

Vapenmakt är ibland det enda sättet som demokratier skapar möjlighet till en fredlig framtid. Alternativet är ju ett naivt förhandlande med skurkar som inte har det minsta intresse av att respektera ingångna avtal eller andras mänskliga rättigheter. För de västerländska fredsaktivister som demonstrerar i ett tryggt och fritt samhälle, hjälper inte på något sätt civilbefolkningen i Afghanistan. Naiv pacifism stoppar nämligen inte talibanernas kulor eller bilbomber. Det kan däremot soldater göra. Talibanernas skräckstyre i Afghanistan innebar förövrigt ett ständigt utrotningskrig mot landets minoriteter, samt alla andra som inte hade mycket övers för deras medeltidsförtryck. Så USA har knappast tillfört krig till landet, men är sannerligen det största hoppet Afghanistan har för en varaktig fredlig framtid.

Men visst är det fånigt att en president som faktiskt inte hunnit göra något, får Nobels fredspris. Det är till och med rätt svårt att hitta någon större skillnad på Obamas utrikespolitik i jämförelse med hans föregångare på posten. Dessutom är Nobelkommittén grund för sitt beslut, att Obama skulle ha ”en vision om en kärnvapenfri värld”, inget annat än en naiv dröm från 80-talets KGB-sponsrade fredsrörelse. En kärnvapenfri värld är snarare en dystopi än en utopi. För vad händer den dagen västerländska demokratier skrotar sina missiler och skurkstater likt Nordkorea och Iran kan utpressa världen med sina kärnvapen? Är det en fred värt namnet?

Sedan kan man ju tillägga att oavsett Rysslands hotfulla uppvaknanden så var det länge sedan supermakternas kärnvapenarsenaler orsakade någon större oro. Numera är båda Ryssland och USA betydligt mer intresserade att skära ner i dessa vapenslag, just för att de inte gör någon större nytta och kostar mycket pengar. Den nedrustningen hade skett även utan Obama.

Norska Nobelkommittén har som vanligt gjort en tabbe, men denna gång finns det i alla fall positiva vinklingar av det hela.