Konsten att fula ut sig med spelad indignation

Om det är någon som totalt förlorat hedern i och med Reepalus återkommande famösa uttalande om judar, så är det ledande socialdemokratiska bloggare.
Låt mig förklara:
Sedan Reepalus kommentarer sköljde över Sverige och Europa så har socialdemokratiska bloggare antingen bemött det med en kompakt tystand, eller i enskilda fall (främst från skånska hardcore-sossar) att i vått och torrt stödja Reepalu. Det spelade ingen roll om Ilmar har likställt sionism med antisemitism, ansett att judar i fredsdemonstrationer är att ”sända fel signal”, påstått att inga antisemitistiska övergrepp begås i Malmö eller att Skånska dagbladet är med i en Israelisk lobby. Tystanden eller stödet har varit detsamma. Inte ens när Mona Sahlin åkte på försoningsresa till Malmö och mötte den judiska församlingen hördes ett knyst.

Men sedan lyftes frågan upp i svensk TV där Göran Hägglund debatterade med Mona Sahlin. Göran sa där det självklara, nämligen insinuerade han ifall Reepalus uttalande skulle vara ett taktiskt grepp mot dem som deltagit i antiisraeliska demonstrationer i Malmö, som vissa vänsterfolk och muslimer, så skulle det vara ännu värre. Märk väl, Hägglunds uttalande är riktat mot Reepalus syfte, inte huruvida dessa grupper mangrant eller ens enskilt verkligen skulle gilla eller falla för Ilmars grepp. Dessutom talar Hägglund om ”grupperingar som demonstrerar”, och inte generaliserade folkgrupper, viket torde få varje människa att skriva av eventuella rasistanklagelser. Och Reepalu har själv erkänt att detta skulle vara hans bevekelsegrund för hans rabiata anti-israelism som gång på gång spiller över på Malmös judar i ett uttalande som Johan Ingerö grävt fram:

"Nu har vi tagit på oss det här arrangemanget. Men om Malmö kommun hade kunnat välja i dag, efter kriget i Gaza, så hade det bästa varit att matchen inte spelats i Malmö. [...] En stor del av Malmös befolkning kommer från Mellanöstern. Många har släktingar i Gaza som råkat illa ut. De känner sig frustrerade och arga på Israels ockupation."

Trots detta ledde söndagens debatt till ett mäktigt muller från socialdemokratiska bloggare som anklagar Hägglund från att fiska i rasistiska vatten. Intressant nog rör det sig inte bara om de sossar som obevekligt och skamligt nog ställt sig bakom Reepalus alla idiotiska uttalanden om Malmös judar, som Peter Johansson på Röda Berget. Nej, Martin Moberg som inte skrivit ett endaste ord om Reepalus grodor lyckades göra Hägglund till stora skurken i sitt inlägg och likställa honom med rena rasister och nynazister. Alliansfritt Sverige som inte heller verkar bry sig om Reepalus uttalanden väljer även de att feltolka Hägglund det grövsta och kopplar ihop honom med Sverigedemokraterna. Den annars vettige sossen Johan Westerholm anser att det är vämjeligt av Hägglund, vilket han tydligen inte tycker när Reepalu likställer antisemitism med sionism.

Men varför blev denna debatt så intressant helt plötsligt för dessa sossar? Varför var den så ointressant när antisemitism likställdes med sionism, när demonstrerande judar var olyckliga signaler och Israelisk lobby dolde sig bakom varje buske? Varför var det så ointressant då Malmö fick en stämpel över hela Europa som ett antisemitiskt näste med politiskt ledarskap som ignorera det hela? Märk väl, jag tycker inte att varenda sosse nödvändigtvis måste ta avstånd från Reepalus grodor, lika lite som jag tänker skriva något om centerpartister som tokar ur till SD. Men att kombinera total tystnad, med att nu försöka trolla fram något rasistiskt av Hägglunds uttalande är fullkomligt ologisk, så vida inte kall partitaktik står över allt annat.
Jag har nämligen svårt att tolka detta selektiva intresse och selektiva tolkande av Hägglund vs Reepalu på något annat sätt än att ledande bloggsossar har tappat allt vad integritet, principer och personliga värderingar heter överbord, till förmån för ren valtaktik. Det enda hotet dessa bloggare verkar tänka sig av Ilmars beklämmande uttalande är en möjlig valförlust. Vad som händer med Malmös judar, eller för den delen Malmös rykte verkar vara oviktigt. Rasism och främlingsfientlighet är tydligen bara ett svartepetterkort som taktiskt skall placeras i famnen på ett annat parti lagom till valet. Det behöver INGEN i Malmö.