Det skrevs mycket i midsommarveckan som jag trots stort intresse inte hann med. Jag fastnade bla för en ledare i den socialistiska tidskriften Internationalen av en herre vid namn Per Leander. Per påstår i artikeln att Sovjetunionens mord på ca 22.000 polska officerare 1940 i Katyn-massakern, berodde på ett hämndbegär. Detta begär berodde enlig skribenten på att Polen 1920 skulle ha mördat 50.000-90.000 ryska krigsfångar efter kommunisternas misslyckade anfall på Warszawa. Detta är, enligt Per är ett tecken på att ”att Katynmassakern inte sätts i sitt historiska sammanhang utan att Polen ensamt har fått diktera historieskrivningen”. För min del låter det som något som åtminstone kommer rätt nära att rättfärdiga Stalins massmord. Men stämmer påståendet?
Jag blev smått förvånad av artikeln. Visserligen är det inte första gången jag läste något som kan kallas o-ortodox historiebeskrivning i en vänstertidning. Men jag har inte hittat något om denna påstådda massaker i litteraturen som beskriver Ryska inbördeskriget eller i Richard Watts ”Bitter Glory” vilket är ett standardverk om Polen under mellankrigstiden.
Det stämmer att det fanns en hel del ryska krigsfångar i Polen 1920. Det stämmer också att en hel del dog, framförallt i lägret Techela. Siffrorna är dock betydligt lägre än de som Per Leander kommer med, och sträcker sig från 16.000 till 22.000. Inte heller orsakades de av nackskott som i Katyn. Snarare handlade det om epidemier till viss del i kombination med undernäring. Detta var med all säkerhet inte planerat. Polen var likt övriga Europa hårt tärt av Första världskriget och de efterföljande krigen med den nybildade staten Sovjet orsakade stor fattigdom, kaos och brist på livsmedel. Inte gjorde spanska sjukans inträde i landet saken bättre som inte bara dödade ryska krigsfångar en masse, utan även civila och polska soldater. Det hör till saken att ca lika många polska krigsfångar (20.000-50.000) dog av samma orsaker i sovjetiska läger under samma tid. Däremot var det av mindre fokus på de sovjetiska lägren eftersom den sovjetiska diktaturen gjorde den mediagranskning som faktiskt skedde i Polen omöjlig.
Om detta verkar en historisk konsensus ha infunnit sig till det att muren föll. Därefter ledde troligtvis möjligheterna för Polen att börja tala om Katyn till en obekväm känsla hos många nationalistiska ryssar vilket fick vissa att börja leta efter polska övergrepp mot ryssar genom historien. En av dessa Irina Mikhutina, påstod 1995 att snarare 70.000 ryska krigsfångar mördats 1920 i Polen. Irina kom fram till denna siffra genom att ta totala antalet ryska krigsfångar i Polen och sedan subtrahera det med hur många som lämnades över till sovjetiska myndigheter efter kriget. Men problemet med det räknesättet är att Röda armén var panikrekryterad och innehöll en hel del soldater som inte ville var med. Vissa av dem böt sida till polackerna, andra blev snarare överförda till de vita ryska styrkorna i inbördeskriget. Vissa kom från områden som tillföll Polen vid fredsförhandlingarna och ville knappast till Sovjet. Vidare verkar Irina kraftfullt ha överdrivit antalet ryska krigsfångar, vilket är ganska lätt om man inte ser kritiskt på uppskattningar från 1920, som var en synnerligen kaotisk tid både i Sovjet och Polen.
Kontroversen fick sin akademiska slutpunkt efter att polska och ryska historiker gått igenom ryska och polska arkiv och gemensamt publicerat sina resultat, där de överdrivna ryska siffrorna tillbakavisades och det gamla historiska konsensusen återetablerade sig. Därefter borde vi inte ha hört så mycket mer om saken.
Men Putin bryr sig naturligtvis inte om historiska fakta när han ser på historien. Bara några dagar innan den polska presidenten dog i en flygkrasch, just när han skulle delta i 70-årsdagen av Katyn, uttalade Putin att massakern var en hämnd för hur ryska krigsfångar blivit behandlade i Polen 1920. Sedan verkar denna historiska groda ha nått Per Leander via Vladislav Savic, Sveriges radios tidigare Moskvakorrespondent, som nyss skrivit en bok om hur vi i väst har en överdriven negativ syn på Ryssland och dess ledare.
Att en sådan här historisk groda ägnas en kolumn i en socialistisk tidskrift i Sverige är ingen slump. Inom delar av ytterlighetsvänstern verkar det råda någon form av fantomsmärtor efter murens fall. Trots att ledargarnityret i Moskva idag knappats har samma ideologiska preferenser än innan så är det alltid från detta perspektiv som omtolkningar av skeende i utrikespolitiken, eller historia kommer när svensk vänster börjar fundera. Det var ju just vänstern (bla ung vänster)som ansåg att Putins krig mot Georgien skulle ses med samma slags nyanser som Per Leander anser att vi skall skåda Katyn genom. Samtidigt tar detta all heder av Vladilsav Savic, och gör hans bok fullkomligt ointressant. Man motbevisar knappast en överdrivet negativ syn på Rysslands regim, genom att sprida Putins historierevisionism.
Ps1, Förövrigt verkar Putins Ryssland köra samma race som Sovjet när det gäller spionverksamhet mot USA. Avspänning mot väst förblir en dröm oavsett vem som sitter i Vita huset.
0 comments:
Post a Comment