Alliansens kamrater som är värda mer än 4 %

Det är egentligen något ganska fantastiskt som Alliansen lyckats med genom att bli återvalda. De var ju totalt utdömda i opinionsmätningar och av alla experter för mindre än två år sedan. Centerpartiet var till och med under 4 %-spärren när krisens vindar blåste som värst. Hur gick det till? Frågar vi Alliansens motståndare så beror det på en manipulativ dominerande borgerlig media, vilket naturligtvis är en passande ursäkt för att väljarna inte gillade de rödgrönas politik. Och det skall ju alltid vara snudd på statskupp så fort sossarna förlorar ett val. Fast det där med media är trots allt intressant att analysera. När allt var som mest nattsvart för Reinfeldt & gänget då FRA-debatten gick på högvarv så verkade inte Alliansen och framförallt inte centern kunna hitta en enda vän på ledarredaktionerna över landet, bland fristående liberala debattörer eller borgerliga bloggare. Själv tyckte jag det var frustrerande. Inte för att jag är en anhängare av FRA, nej tvärtom. Men som Allianssupporter såg jag med irritation över att varenda borgerlig debattör eller bloggare försökte trängas på libertarianflanken med Johan Norberg. Med surt tandgnissel tänkte jag att socialdemokraterna aldrig skulle råka ut för något liknande då Rörelsen är betydligt mer trogen och disciplinerad. Men jag hade fel i mitt missnöje, riktigt fel.

Orsaken är trovärdighet. Låt mig förklara med ett exempel: Efter FRA klubbats igenom i Riksdagen av både Alliansen och sossarna intervjuades bossarna för MUF och SSU gemensamt i radion angående moderpartiernas uppträdande. Niklas Wykman förklarade att han var besviken på sitt parti och skulle jobba hårt för att de skulle ändra sig. När det var Jytte Gutelands tur så svarade hon i trogen politrukstil med tirader av klagomål mot moderaterna utan att säga ett ord om sitt eget parti. Visst hade därmed Niklas möjligen kortsiktigt gjort det svårare för Reinfeldt genom att uppvisa ett splittrat parti. Men han hade långsiktigt vunnit trovärdighet som opinionsbildare med att påvisa sin självständighet och integritet. Detta hade verkligen inte Jytte som framstod som en trådstyrd robot från Sveavägen 68.

Niklas självständighet och ärlighet delade han med andra borgerliga ungdomsförbund, varenda ledarskribent, varenda fristående debattör och varenda borgerliga bloggare som kunde kombinera att klaga på Reinfeldt när så behövdes, men också ge de borgerliga beröm när den förtjänade det och också behövde det som mest, under valspurten. Alliansen styrka är dessa självständiga, ofta liberala supportrar som inte är lydiga. Dessa ger en extra dimension som inte aktiva partianslutna kan ge. Det gäller ledarredaktioner, Liberati, Neo dessa Johan Norberg, Johan Folin, Johan Ingerö med flera, oavsett om de proteströstar på piratpartiet eller miljöpartiet. I deras roll som trovärdiga opinionsbildare ger de också en ärlig syning av politiken från höger som ger efterklang. Det är viktigt. Något liknande har inte de Rödgröna. Sossarna må ha sina kadrer av LO-funktionärer som på arbetstid knackar dörr för Rörelsen. De må ha Aftonbladet som är lite väl knutet till Rörelsen, vilket märks och medför mindre trovärdighet. De må ha sina propagandistiska, men ack så ensidiga och föga resonerande bloggare i form av Alliansfritt Sverige, Tvättstugan och hela den där veritabla lyteskomiken kallad S-info och Netroots av partifunktionärer som tävlar om att räta in sig i ledet. Men så många fristående supportrar har de faktiskt inte (och de få som visar självständighet som Erik Lakso och Jonas Morian brukar kritiseras häftigt av övernitiska partivänner). Fristående vänsterdebattör brukar förövrigt betyda att vederbörande står lååångt till vänster om vänsterpartiet och därmed snarare skadlig som allierad i kampen om mittenrösterna.

Jag tror inte så många av de borgerliga kritikerna hade det som mål, men deras FRA-kritik verkar snarare ha räddat Alliansregeringen än stjälpt den. Trots mitt eget ogillande av ovannämnda reform så är jag idag glad över denna bieffekt. Däremot kan vi hoppas att Alliansen trots allt blivit mer lyhörd mot sina självständiga vänner. De är viktigare än man kan tro, och det skulle vara kännbart att förlora dem.