Byt fokus tack

Det börjar bli tröttsamt nu. Som nyhets- och politik-junkie tyckte jag själv att allehanda analyser om Sverigedemokraternas inträde i Riksdagen och partiets möjliga vägmästarroll var intressanta. Jag har ju också skrivit en del om det. Men proportionerna har helt kastats överbord. I varenda tidning i varenda TV-kanal och varenda radioprogram på P1, P3 beskrivs och analyseras det över allt möjligt angående partiet, om hur de påverkar könsfördelningen i Riksdagen, vilken talman de vill ha, (nästan) till hur många huggtänder de har och hur deras nazi-armbindel ser ut. Det är både för mycket och på tok för demoniserande, exemplifierat av den otroligt överskattade Lena Sundström i ”Nya vågen”. Det spelar nu ingen roll hur Sverigedemokraterna i Riksdagen kommer att uppföra sig efter det här. I jämförelse med den bild som nu målats upp kan de ju knappast överraska någon negativt. I princip kommer det att funka lika illa som Sveriges gamla narkotikaupplysning som framställde varenda drog förutom alkohol som en 100 % dödsfälla via sprutmissbruk efter första försöket. När det inte visade sig stämma i verkligheten slutade många unga helt tro på all form av narkotikaupplysning. Ungefär lika mycket förtroende lär många medier få från de väljare som kollar in vad Jimmie trots allt kommer att företa sig i plenisalen. Bara genom att sitta någorlunda stilla, muttra lite om massinvandring och mångkulturens påstådda styggelser så kommer han att överraska majoriteten av väljarkåren positivt. Om vi skall fortsätta att ge dessa populister lika mycket utrymme i media och debatter så måste vi kunna tala om och med dem utan att använda versaler eller svordomar, eller använda dem som simpla slagträ mot andra. Och vi måste debattera med dem om annan politik än integration och invandring. Ja de är ett obehagligt parti, ja de har fortfarande många kontaktytor med vit makt-rörelsen, men deras 6 % av rösterna gör inte Sverige till en katastrof och de är inte vampyrnazister från yttre rymden.

Men frågan är OM vi ens skall ge dem denna mediauppvaktning och politisk utrymme. Det gäller även våra allianspolitiker. Tyvärr verkar de rödgrönas retorik från valnatten färgat av sig på Alliansen. Även centerpartister och moderater ger ett något moloket intryck, precis som Monas ”ingen vann” faktiskt skulle stämma. Men det gör det inte. Alliansen vann med stor marginal över de rödgröna, de har fått fler röster än 2006 och behåller regeringsmakten. Var stolta över det och sträck på er. Vidare så tycker jag det hade varit bättre att åtminstone lite grann följa upp efter valet genom att tala om vad regeringen själv vill göra, istället för att fokusera på vad regeringen vill hindra SD från att göra. Alla de här överläggningarna med sossar och miljöpartiklar får inte bli för storslagna. Vi får inte sudda ut skillnaderna mellan alla partier förutom SD. Det mår bara SD bra av som då blir i ensam opposition. Att regeringen överväger ett nära samarbete med tex miljöpartiet måste te sig något märkligt. Visst finns det beröringspunkter mellan miljöpartiet och Alliansen. Men där finns även oceaner av skillnader. Arbetslinje kontra friår utan tillväxt, energiöverenskommelsen kontra hårdnackat kärnkraftshat, infrastruktursatsningar på grön bilism mot miljöpartiklarnas hat mot bilar oavsett vad de släpper ut, och utrikespolitiken byggt på närvaro i Afghanistan kontra naiv pacifism.

Väljarna förväntar sig att det skall vara skillnad mellan dessa partier och block. För trovärdighetens skull föredrar jag (liksom många väljare) en Allians som i minoritet kör sitt race och ibland blir nedröstade, än en regering som lyfter in varenda oppositionsparti förutom V och SD under ett blåröttgrönt paraply. Visst raserar dessa flörtar till samarbete den rödgröna enigheten. Men handen på hjärtat så var ju denna enighet väldigt konstlad, har föga bärkraft efter valnederlaget och var direkt gynnsam för de borgerliga partierna. Visst hindrar dessa blocköverskridande diskussioner att SD får inflytande över integrationspolitiken. Men handen på hjärtat, vilket block skulle rösta på Jimmies totalstopp för invandring?

Vi får inte glömma att i de flesta frågor så är fortfarande motsättningarna mellan alliansen och de rödgröna det viktigaste i svensk politik. Så bör det förbli med eller utan SD. Det är bäst för båda blocken. Motsättningar är naturliga inom politik.