En ohållbar definition av åsiktscensur

Det har starta ett internt liberalgräl. Det är Neos Mattias Svensson, Expressens Johannes Forssberg och Svenskans Sanna Rayman som anklagar Norrköpingsfolkpartisten Mathias Sundin för att försöka censurera sina åsiktsmotståndare genom att använda sig av lagens långa arm. Bakgrunden till detta är två incidenter. Det första när Mathias Sundin protesterade mot att Palestinagruppen höll en utställning på Norrköpings bibliotek där Förintelsen likställdes med Israels behandling av palestinier. Det andra att Mathias Sundin startade en facebookgrupp som protesterade mot Konstfack lät sina elever begå brott i sina projekt (dvs Anna Odells psykbryt och den där dåren som filmade sig när han förstörde en tunnelbanevagn).

När nu alla initiala felaktigheter i Mattias Svenssons, Johannes Forssbergs och Sanna Raymans inlägg har pekats ut kvarstår det att Mathias med ”h” inte har åberopat någon hetslagstiftning eller tillkallat några myndigheter mot utställningen i biblioteket. Han har i polemik med biblioteksledningen hänvisat till bibliotekets egna regler att man inte skall ha något rasistiskt i sina utställningar. Mathias med ”h” använde sig visserligen av ett EU-dokument som ammunition för definition av antisemitism i denna polemik. Jag kan hålla med Neo-Mattias att sådana definitioner med mycket annat inte borde vara vad EU skall hålla på med. Men jag har svårt att se det som något särskilt klandervärt att använda sig av ett sådant dokument om man nu anser sig själv kunna stå bakom dess definition. EU-dokumentet i fråga är ju inte lag. Ej heller har Mathias med ”h” krävt ”inga pengar till konstfack” utan att de skall bättra sig och inte uppmana sina elever till lagbrott, annars borde pengarna till utbildningen dras in. Det är en väsentlig skillnad.

Efter dessa klargöranden har jag väldigt svårt att ta Mattias Svensson, Johannes Forssbergs och Sanna Raymans kritik på allvar. Neo-Mattias hänger upp sig på teknikaliteten av EU-dokumentet vilket ter sig som en strid om påvens skägg. Sanna och Johannes verkar blanda ihop ”rätten till att utrycka sig” med ”rätten till en arena att utrycka sig på ”. Eller i fallet konstfack, ”rätten till att uttrycka sig konstnärligt”, med ”rätten att få betalt för att uttrycka sig konstnärligt”. Så länge vi har allmänt finansierade institutioner där åsikter och konstnärlig frihet kan uttryckas och manifesteras, så kommer vi att få leva med att andra som är med och betalar kalaset också har åsikter om man har rätt att utrycka just de åsikterna och den konstnärliga friheten just där. Och här är det väääldigt få som är absolutister. Ja jag undrar om verkligen Mattias Svenssons, Johannes Forssberg och Sanna Rayman är det. Skulle dessa tre debattörer acceptera en nynazistisk utställning på närmaste bibliotek där de allierades bombningar av Nazityskland presenteras, helt utan kritiskt bemötande, som ”Den riktiga Förintelsen”? Det är ju ganska snarligt vad Palestinagruppen försökte sig på i Norrköping. Eller för att sno ett exempel från Johan Ingerös Twittrande, skulle de sitta overksamma om Vit maktmusik spelades på närmaste fritidsgård? Med andra ord, i princip alla håller med om att i dessa frågor handlar det snarare om gränsdragning än Neo-Mattias påstådda principer. I fallet Konstfack måste jag påpeka att jag själv inte ens kan se någon märkbar skillnad mellan Sannas och Mathias Sundins kritik.

Själv skulle jag hoppas på ett samhälle utan hetslagstiftning och en kulturpolitik där vi själva bestämmer vilka kulturyttringar vi vill stödja utan staten blandar sig i. Då skulle sådana här frågor vara betydligt enklare att hantera. Det vi inte gillar skulle vi då mycket enkelt kunna strunta i att stödja ekonomiskt. Men det är en mycket avlägsen dröm. Vi måste ju kunna agera och debattera politisk även i dagens verklighet utan att för den delen kapitulera inför Aftonbladet kulturredaktions definition, där rätt till att uttrycka sig och rätt till att bli försörjd när man uttrycker sig är detsamma. Mattias, Johannes och Sanna har försökt sätta sig på tre höga hästar som de inte själva når upp till.

I sakfrågan angående Palestinagruppens utställning så anser jag att de borde tacka Mathias Sundin. Orsaken är att efter vissa utställningsobjekt tagits bort, fick de hålla sin utställning. Palestinagruppen är ju en bunt tomtar som alltså förringar Förintelsen med att likställa den med Gaza idag, som inte ser något kontroversiellt att i Der Stürmer-stil nedteckna judar i form av gnagare och dessutom i tid och otid anklagar sina kritiker att vara köpta av judiska lobbyn (kolla in diskussionstråden). Detta diskvalificerar deras budskap för större delen av svenska befolkningen. Om nu Mathias har hjälpt dem att rensa bort sina värsta övertramp så borde de faktiskt nå ut bättre med sitt budskap.

Ps1. Nästa timbroit att hoppa i galen tunna är Fredrik Segerfeldt. Inte så lite dåligt Fredrik att ge sig in i debatten 48 timmar efter alla andra men trots det inte rätta de ursprungliga sakfel som de flesta andra har anpassat sig efter. Sedan undrar jag fortfarande när det blev del i yttrandefriheten att göra skattebetalda rasistiska utställningar.