Inte många med hedern kvar idag.

Det första islamistiska terrordådet på svensk mark, men reagerar vi egentligen? Sverigedemokrater har tydligen längtat efter bomber i julruschen, troligtvis för att de då anser sig ha en ursäkt för att slänga ut Sveriges muslimer ur landet. Vänsterpartister och vänstersossar är inte mycket bättre. Samtidigt som de poängterar att rasister inte skall få utnyttja terrordådet för sin egen agenda, så utnyttjar de själva terrordådet i sin egen agenda. Enligt vänsterpartister och vänstersossar så undviker världen och Sverige terroristdåd genom att kapitulera i fighten mot talibanerna i Afghanistan. Lena Melin på aftonbladet gräver ner sig i oväsentligheter och anser att det viktigaste att diskutera är tidpunkten för regeringens presskonferens, tätt åtföljt av Håkan Juholt som är upprörd över att Bildt kallade ett terrorattentat för ett terrorattentat innan Reinfeldt sa att det var ett terrorattentat. Liielputtpartierna är inte ett dyft bättre. Liberaldemokrater och piratpartister är ense om att den verklige fienden inte sprängde sig själv i småbitar, utan snarare är vår statsminister som tydligt proklamerade att vårt öppna samhälle skall försvaras. Vilket ovärdigt trams, av alla ovannämnda (Förutom Bildt och Reinfeldt).

Det är få som klarar sig undan med hedern i behåll. På rak arm kan jag bara komma på tre: 1)Anders Linder på Svenskan som faktiskt vågar skriva att vi skall ta upp kampen mot terrorism och samtidigt inte kollektivt bestraffa. Intressant nog klarar de flesta övriga bara av att säga det senare men glömma det förstnämnda. 2)Att Svenska Islamiska Samfundet övertydligt tar avstånd från dådet trots att ingen sund människa kan kräva det av dem.3) Regeringen som visserligen uttalar en massa självklarheter. Men det är en regerings jobb vid sådana här tillfällen.

Sedan kan ju vi självutnämnda omvärldsanalytiker som mig själv alltid skriva om våra funderingar. Två ting slår mig i alla fall. Det första är att Taimour Abdulwahab, eller ”Tranåsterroristen” var en total klåpare. Trots mycket krut, resor till mellanöstern och islamistpolare i Luton lyckades han bara ta kål på sig själv. Det påminner inte så lite om de där dåren som attackerade en skotsk flygplats med en bil, krockade med en betonggris och sedan försökte spränga bilen genom att dränka den med bensin med det enda resultatet att han satte sig själva i brand. Med andra ord verkar terrorister i väst ha chanserat en aning sedan 9/11, London och Madrid. Gissningsvis är det inte så lätt för dessa islamister att få adekvat självmordsutbildning. Något görs rätt i kriget mot terrorismen. För det andra, Taimour Abdulwahab representerar ett annat vansinne än vi är vana vid. Jämför med nya lasermannen i Malmö. Den senare passar betydligt bättre in på våra fördomar hur massmördare borde vara. För att raljera, en asocial knäppgök som poserar för sig själv med vapen framför en spegel, eller klipper i dagstidningar naken, i sin källare. Men Tranåsterroristen hade fru och barn. Detsamma hade Abu Qaswarah, svensken som blev Al Qaidas andreman i Irak innan han också sprängde sig. Både verkade vara till synes socialt välanpassade personer som sedan gjorde aktiva val vilket, förutom att försöka döda så många oskyldiga som möjligt, också innebar att deras hustrur blev änkor och barn faderslösa för något totalt destruktivt. En del av varför detta terrordådet är så chockerande och skrämmande är just att terroristens handlande är fullkomligt omöjlig att förstå. Hur samhället skall kunna finna och stoppa Tranåsterroristens efterföljare blir en utmaning för det öppna demokratiska samhället. Men det kommer att lyckas just för att det är öppet och demokratiskt.