Lättare att förlora väljare än att vinna nya

Opinionsläget är fortsatt bistert för Centern. Därmed växer frestelsen att se i backspegeln med färgade glasögon och drömma sig tillbaks till det Centerparti som samarbetade med sossarna. Jag anser att det skulle vara ett stort misstag. Visserligen är jag synnerligen partisk i frågan. Jag anser mig vara liberal, jag är för kärnkraft och jag skulle aldrig någonsin kunna rösta på ett parti som övergav Alliansen för det röda laget. Därmed är dagens mer liberala Center som inte endast talar om glesbygden, ett parti för mig.

Men även om jag lägger mina egna politiska preferenser åt sidan så anser jag att Centern går åt rätt håll. Det finns nämligen inga alternativ. För det första får vi inte glömma att Centern faktiskt har fått fler röster i val, än under 90-talet. För det andra, den samlade vänstern i form av S, VP och MP är mindre än någonsin. Att gå vänsterut är att slåss om allt färre röster. För det tredje, de traditionella Centerpartistiska väljargrupperna på landsbygden minskar. Det krävs hur som helst att partiet breddar sig om det långsiktigt skall finnas kvar. För det fjärde, väljarna har också ändrat sig i flera nyckelfrågor sedan 80-talet. Överlag är vi tex betydligt mer kärnkraftspositiva nu, vilket kanske inte är så konstigt med vargavinter och höga elpriser som troligtvis inte hade varit de samma ifall inte Barsebäcksreaktorerna hade stängts. Centerns förändring är snarare en nödvändig förnyelse. Dessutom har moderaterna placerat sig som det borgerliga mittpartiet, och det är riktigt svårt att slåss med Borg och Reinfeldt om det utrymmet. Att bege sig mer åt det liberala hållet ter sig det mest logiska då det borde finnas borgerliga väljare som ogillar de nya moderaternas vurm för svensk arbetsmarknadslagstiftning, deras mystiska flörtar med den socialdemokratiska jämställdhetsdefinitionen och förespråkar överlag lägre skattetryck än bara jobbskatteavdrag.

Med vad är problemet då? Det främsta är att liberala väljare inte har övergett moderaterna. För man överger inte ett framgångsrikt skepp som inte sjunker. De nya moderaterna har en vinnar-aura. Vinnare håller man fast vid, in i det längsta. Sådana är vi människor, även i politik. Dessutom har moderata väljare sedan decennier varit svältfödda på borgerlig politik. De nöjer sig därmed med det lilla regeringen hittills gett dem, åtminstone ett tag till. Med andra ord för Centren det går snabbt att förlora väljare, men tar lång tid att vinna väljare.
Det krävs ett visst mått av uthållighet men även stadig kurs för att få de nya väljarna. Exempelvis tror jag inte Federleys försiktiga hållning mot EU när det kommer till jordbruksstöd är en väg framåt. Centern behöver även bredda sin repertoar något. Liberaler är överlag ganska engagerade människor, i stort och smått. Men Centern brukar inte säga mycket i tex utrikesfrågor. Det borde vi kunna ändra på. Sedan krävs det mer engagemang, mer för att dra till sig de nya. Vi kan ju lära av de avdelningar som växer (istället för att klanka ner på dem). Varför inte mer verksamhet likt den Stureplancentern håller i med föredrag, träffar och diskussioner?