Skrämselpropagandan är en ologisk följd av Fukushima

I spåren av jordbävningen och den humanitära katastrofen i Japan så verkar de svenska kärnkraftsmotståndarna på ett minst sagt groteskt vis andas morgonluft. Orsaken är risken att det skett en allvarlig olycka, en så kallad härdsmälta, eller partiell härdsmälta i det drabbade kärnkraftverket Fukushima 1. Det vill tydligen svenska kärnkraftmotståndare utnyttja för sina egna ändamål i Sverige. Men låt oss för en gång skull se på det här med en gnutta eftertänksamhet.

1. Dessa möjliga tillbud har inträffat efter en av de 4 värsta jordbävningar som någonsin uppmätts med en magnitud på 9.0. Något liknande är inte möjligt i Sverige.
2. Även om det skett en härdsmälta i reaktor 1 vid Fukushima 1, trots den massiva jordbävningen och trots en explosion i överbyggnaden på reaktorn så har av allt att döma inte härden brustit. Reaktorn är fortfarande innesluten i sitt skal av betong och stål. Det betyder att även om det värsta möjliga scenariot har inträffat vid Fukushima 1 så är risken för omgivningen, utanför det mer extrema närområdet förhållandevis liten. En upprepning av Tjernobyl där hela reaktorn flög i luften, är inte aktuell just pga att de sovjetiska reaktorerna till skillnad från de japanska saknade (bland annat) ett rejält skal.
3. Det utsläpp som hittills har rapporterats, av små mängder radioaktiv gas, för att minska på trycket inne i reaktorn hade förhindrats exempelvis i de nu nedlagda Barsebäck-reaktorerna. Där hade man installerat en silo av makadam som den radioaktiva ångan hade filtrerats igenom och där de radioaktiva partiklarna hade fastnat.
4. Fukushima 1 må vara japansk, men den är lika gammal som våra svenska reaktorer. Den började byggas 1966 och skulle, även innan helgens tillbud, stängas ner pga av dess ålder snart, och ersättas av andra reaktorer som är under konstruktion. Reaktor 1 (och 3) vid Fukushima 1, är konstruerad med nästan 50 år gammal teknik och har inte mycket med framtidens reaktorer att göra som kan tillverkas för att omöjliggöra härdsmälta och med självcirkulerande kylningssystem.

Alltså, trots de mest extrema förhållanden som kan uppbådas på vår jord med en massiv jordbävning med åtminstone 10 000 dödsoffer så har det som redan kallats den tredje värsta civila kärnkraftsolyckan orsakat 1 dödsoffer, 4 skadade och utsatt 22 till 160 personer för olika nivåer av förhöjd strålning. I jämförelse med det totala antalet jordbävningsoffer så är det otroligt lite. Liknande tillbudsnivå vid ett kolkraftverk eller en kraftverksdamm hade med säkerhet kunnat orsaka betydligt fler offer. Att detta skulle avskräcka oss i Sverige från kärnkraft är ologiskt. Snarare visar det på hur säkerhetsbarriärer fungerar när även det värsta möjliga scenariot utfaller.

Dessutom har detta skett vid ett 45 år gammal kärnkraftverk i ett jordbävningsområde. Att det skulle ge oss en fingervisning varför vi INTE skulle bygga nya reaktorer baserat på betydligt modernare teknik än Fukushimareaktorerna, i Sverige, är oförståeligt. Om det är något vi skulle lära oss, så är det snarare att det är säkrare att ersätta gamla kärnkraftverk med nya, byggd med ny teknik, än som i Sverige uppgradera gamla reaktorer in absurdum. För varken Sverige eller Japan kan idag ersätta kärnteknik med alternativa energikällor. Det är helt enkelt inte ett fungerande alternativ.

Uppdatering: Jag har nu fått både ros och ris för mitt inlägg. Ros från ”Nuclearpower? Yes please” som förövrigt är en väldigt bra och kunnig sida att uppdatera sig om vad som händer i Fukushima timme efter timme bättre än dagstidningarna. Ris från socialisten och vänsterpartisten Erik Berg. Han menar att kärnkraften riskbemötande bygger på att extrema situationer är just extrema, men över tid så menar Erik att det händer hur som helst. Därmed måste vi sluta med kärnkraft (och massbilism och industrisamhälle). Han menar också att min åsikt kan sammanfattas med ”Något liknande är inte möjligt i Sverige”. För min del tycker jag det är synd att Erik inte läste hela mitt inlägg. Jag skrev mycket mer än så. Nämligen att under de mest extrema förhållanden under en jordbävning som troligtvis dödat mer än 10000 personer, med det värsta scenariot tänkbart runt och i 3 reaktorer med åtminstone partiella härdsmältor så har väldigt lite radioaktivitet har släppts ut av tillbuden vid Fukushima och de mänskliga offren varit minimala. Det påvisar snarare att det här inte är någon lek med sannolikheter där länder ”prövas plötsligt på slumpens knivsegg”, utan att kärnkraft står pall vid värsta möjliga utfall. Eriks misstag som han delar med flera kärnkraftsmotståndare är att de gömmer sig bakom Tjernobylkatastrofen och menar att det var den logiska och absoluta följden av varje kärnkraftsolycka. Men det var en helt annan konstruktion med hopplösa sovjetiska brister som det inte finns motstycke av i västerländska reaktorer. Den logiska och absoluta följden av det värsta tänkbara scenariot i en västerländsk reaktor är dock något annat. Det skulle visserligen kunna gå värre än i Fukushima men fortfarande långt, långt ifrån Tjernobyl, med endast lokala strålningsskador.

Med det i bakhuvet så blir Erik Bergs försiktighetsprincip på crack en tvångströja som omöjliggör ett modernt välfärdssamhälle. För tänk om vi skulle ställa samma krav på andra byggnader, verksamheter där utfall kan uppstå vid extrema situationer där liv och natur kan vara i fara. Vi hade inte kunnat bygga dammar för de kan bombas i krig, vi kan inte bygga skyskrapor för extremister i flygplan kan flyga in i dem, vi kan inte utveckla mediciner då någon risk kan försummas som orsakar lidande hos tiotusentals patienter, vi kan inte åka färja för bogvisiret kan trilla av och vi kan ju inte ens ha ett utvecklat samhälle på platser som Japan då naturkatastrofer kan förstöra allt med tusentals människor som offer och möjliga miljökatastrofer som följd. Visserligen är vänsterpartiet öppet emot mycket av det jag räknat upp. Men det är också en anledning att 90 % av svenska folket inte ser dem som ett seriöst politisk alternativ. För om de hade fått styra så hade vi inte haft mycket till välfärd eller teknisk utveckling.