Mångkultur orsakade inte Utöya-massakren

Norden har fått sitt svar på Timothy McVeigh, Oklahomabombaren och ett fullständigt osannolikt antal unga människor har blivit mördade för sina åsikters skull. Efter terrorangreppet kommer den sedvanliga diskussionen igång. Vad är det som får en människa till att begå så här ohyggliga handlingar? Oberoende om terroristen och massmördaren är konservativ extremnationalist, islamist, nazist, kommunist, eller något annat, så tenderar åtminstone vissa, att skylla på oss själva, på vårt eget samhälle. Jag anser att man är helt fel ute i ett sådant resonerande, men det finns alltid något rent mänskligt i att fråga sig, om man hade kunnat undvika en sådan här massaker med sitt eget agerande. Men Anders Behring Breivik handlingar påvisar hur fruktlöst detta tankesätt är.

Hans första dåd, attentatet mot regeringskvarteret är visserligen ett handlande som vi möjligen förväntar oss av en vettvilling som anser sig vara i krig mot samhället. Han slog till mot landets ledning och staten. De civila offer som dödades eller lemlästades, endast för att de rörde sig i regeringsområdet var så kallat collateral damage. Det är visserligen kallblodigt och vrickat. Men det är i all fall någon form av logik, även om den är skruvad. Ungefär som att vissa anser att attacken på Pentagon under 9/11 var militärt legitimt, så går det i alla fall att förklara gärningsmannens mål och tankegångar i detta dåd.

Men hans andra dåd påvisar terrorismens logiska ändhållplats. Genom att planerat och kalkylerat attackera Utöya, med målet att mörda så många socialdemokratiska ungdomar som möjligt avslöjas vilka perversa tankegångar som driver terroristen. Enligt honom är politiskt aktiva 13-åringar lika legitima mål som en regeringsbyggnad. Eftersom terroristen valde att ge sig utan motstånd så var de mördade ungdomarna till och med mer legitima mål än de poliser som arresterade honom (poliser som av samhällshatande gärningsmän många gånger får representera samhället).

Det betyder att det egentlig mening inte finns något sätt för samhället och oss medborgare att möta en terrorist (oavsett bevekelsegrund) halvvägs. Bara genom att vara medborgare i en demokratisk stat, omfamna demokratiska val och individens rätt är vi enligt terroristen legitima mål. Genom att ställa oss bakom de mänskliga rättigheter där män och kvinnor har lika rättigheter och där individen själv väljer sin kultur och hudfärgen på de som individen vill umgås med, så blir vi enligt terroristen legitima mål.

Vi skapar nämligen inte terrorister genom att vara för invandring (vilket vissa Sverigedemokrater påstår), genom att låta konstnärer rita av religiösa ledare, för att vi stödjer demokratibyggande i Afghanistan, eller något annat. Det är vår blotta existens, vår frihet och vår demokratiska rättighet att vara sosse, moderat, centerpartister eller vad vi nu vill, som terroristerna är ute efter. Det bör vi komma ihåg, inte bara denna gång, utan även vid andra attacker på fria samhällen.