Med ursäkten ”säkerhetsrisk” gör Aftonbladet det privata till politik.

Aftonbladet gör allt för att tvätta det egna byket efter att de skapade Littorinskandalen för ett år sedan. Visserligen lyckades då tidningen jaga bort ministern från regering och rampljus. Men Aftonbladet lyckades verkligen inte övertyga opinionen med sina obskyra anklageler utan bevis och där det påstådda vittnet, den anonyme och självutnämnda sexsäljaren ”Anna” knappast övertygade någon mer än socialdemokratiska sensationslystna bloggare som gottade sig i den påstådda skandalen.

Nu kör Aftonbladet på i än mer skakiga associationscykler för att svartmåla honom. Littorin skall tydligen anonymt ha chattat på så kallade sexsidor, vilket inte är olagligt och vilket han själv erkänt. Men för att göra det hela smaskigare så påstår sig aftonbladet vara i kontakt med någon självutnämnd skinnare som menar att han kunde ha utpressat Littorin ifall han vetat att Littorin stod bakom någon av de alias han påstås ha använt sig av, under den fullständigt missvisande rubriken att ”Littorin lurad av utpressare”. Förutom det intressanta faktumet att Aftonbladet uppenbart har gjort det som regel till att använda grovt kriminella (eller personer som påstår sig vara grovt kriminella) till sanningsvittnen, så kommer man inte ifrån att det är en ganska skakig indiciekedja. Många ”kanske” och ”om”. För att försöka krydda denna smaklösa torra och ointressanta skosula till sensationsbiff med något så lägger Aftonbladet in den sedvanliga ”Vad visste regeringen”.

Ja jag hoppas verkligen att regeringen inte visste någonting. Den dagen SÄPO används till för att totalt kartlägga och blottlägga ministrars privatliv inför statsministern, ja då vill jag inte leva kvar i det här landet. Vill Aftonbladet att Reinfeldt skall sitta med en SÄPO-dossier varje måndag med listor över vilka ministrar eller regeringstjänstemän som vågat titta på något naket på Internet, varit otrogna eller kanske onanerat i duschen? Bakom smaskiga ord som ”säkerhetsrisk” skapar Aftonbladet ett drev som för något decennier sedan (med rätta) hade avfärdats som löjlig nypuritanism värdig en frireligiös pastor som bränner porrtidningar och mässar om skärselden. Men som nu tydligen kan användas för att göra det allra privataste till politik. Eller egentligen bara för att ge ett skimmer av seriositet när Aftonbladet vill sälja lösnummer bakom rubriker som innehåller ordet ”sex”.

Och vad för säkerhetsrisk kan egentligen en arbetsmarknadsminister vara? Det är inte som ÖB som sitter på massa hemligheter viktiga för Rikets säkerhet. Han har knappast heller nyckeln till Riksbankens reserver. Enda risken (och även den är avlägsen) är att han privat hade känt sig tvingad att punga ut med lite av sina egna stålar. Det värsta som skulle kunna hända regeringen är ju i paritet med vad som hände för ett år sedan då, ja just det, Aftonbladet utpressade Littorin till avgång…

Det enda de här artiklarna påvisar, är hur lågt Aftonbladet sjunkit i Jan Helins och Lena Mellins regi. Det är hopplösa artiklar där judar utpekas som organhandlare, utpressningar mot ministrar med anonyma vittnen och grova kriminella lyfts fram som sanningsvittnen. Kan Aftonbladet sjunka lägre, utan att börja gräva sig ner i bottenslammet?

Thomas Böhlmark, Kjellberg, Jerlerup, Zac, Mina moderata karameller

PS, förövrigt har ovan nämnda Torbjörn Jerlerup en föredömlig artikel i Newsmill i ämnet, om hur Aftonbladet har tagit upp handsken från 50-talets moralister som jagade bort bögar från ministerposter, just för att homosexuella påstods vara säkerhetsrisker.