Därför ansåg han sig nödgad att ta ett extremt kliv. Han skulle personligen ge sig ut på en riskabel och vansklig resa. Han skulle överlämna en olivkvist och ett löfte om samarbete mot gemensamma antagonister till en av partiets tidigare fiender, men bakom ryggen på sin ledare. Det handlade inte om att fraternisera med den store röde fienden i öst, utan med den något mindre men trots allt mäktige fienden i väst ledd av dess skallige ledare. Han riskerade allt i trovärdighet, men föll pladask. Fienden i väst gav honom fingret. De ville inte ta i honom med tång. Han förklarades icke trovärdig, ja galen av vissa, och hans forna vänner vände honom ryggen med extrem avsky. Hans politiska kapital var därefter noll, och för hans parti var hans upptåg en ren skam som partiet led stort av.
Nu kanske några tror jag skriver om en SD:ares avhopp samt flört med moderaterna, men faktiskt inte. Jag kände mig av någon anledning sugen på att skriva lite om Rudolf Hess, Adolf Hitlers utnämnda efterträdare vars intellektuella stil passade dåligt in bland de övriga nazisterna. Efter krigsutbrottet i september 1939 hamnade han i skuggan av sina kollegor och företog därefter en vansinnesresa i ett flygplan till England bakom ryggen på Hitler för att fösrökamäkla fred med Churchill. Men Hess sattes på sinnessjukhus när han landade. Vilken story egentligen..
0 comments:
Post a Comment