Taktiskt smart och byråkratiskt finurligt, men allt annat än bra

Det känns inte jättekul att samtidigt kritisera partiet man är medlem av, dess avgående partiledaren och dess nye partiledare någon dag på året. Framförallt inte idag när Centerstämman inleds. Men taktikspelet av Centern i kärnkraftsfrågan är usel. Genom att C fick in en skrivelse i energiöverenskommelsen begränsas rätten till att bygga nya reaktorer till företag som redan äger befintliga reaktorer i Sverige. Det vill säga statliga vattenfall samt finska Fortum och tyska Eon (varav de två senare tydligen inte är intresserade). Vill inte någon av ovannämnda företagen vara del i en sådan framtida investering blir det inget, vilket alltså blir en nästan vattentät blockering av nya framtida reaktorer. Tyvärr verkar Annie inte vilja ändra på Mauds taktiska paragraf.

Det är sorligt av flera skäl. För det första anser jag att Sverige kommer att behöva nya reaktorer. De gamla är slitna och någon gång snart är det varken ekonomiskt eller säkerhetsmässigt försvarbart att driva dem vidare. Då vi uppenbart inte har några alternativ, samt att vi kommer att ställa om samhället från oljeberoende (med bibehållen bilism) så behöver nya bättre och säkrare kärnkraftverk.

Men det finns andra skäl också. Rent principiellt anser jag att politik skall vara så tydligt, så rakt, så ärligt och så transperent som möjligt. Denna typ av rävspel är snarare motsatsen. Det är alltså otydligt, möjligen oärligt och svårt att få insikt i. Vill centern öppna upp för nya reaktorer eller inte? Kan vår partiledare svara ja eller nej på den frågan? Detta förfarande är att göra ett skämt av politik. Det blir ett rent byråkratiskt schackspel istället för sakfrågor och ideologi.

För det tredje är det en taktisk blunder. Annie har själv sagt att Centern största problem är otydlighet i politiken vilket jag till fullo håller med om. Men detta taktiska drag är så otydligt det kan bli. Det tog ju journalisterna 2 år att gräva fram det. Och vad blev utfallet? När energiöverenskommelsen presenterades kritiserades partiet hårt av kärnkraftsmotståndarna i de egna leden som kände sig svikna. Nu när sanningen sipprar fram kommer fördömandet från mig, andra kärnkraftspositiva centerväljare samt Allianspartners, som känner sig svikna. Alltså har partiet lyckats med konststycket att bli kritiserade från båda hållen, och väljarna vet inte riktigt var centern står i frågan. Med en tydlig positionering hade kritiken varit från en flank, inte två, och väljarna hade kunnat ta ställning till en tydlig åsikt i en sakfråga. Det hade varit mycket bättre.

Jag hoppas att sunda krafter i partiet driver frågan på stämman, varför inte Per som tydligen skall vara ordförande i kommittén som skall behandla energifrågan?

Ps, i frågan kvotering verkar Centern i alla fall gå åt rätt håll. Distrikten kommer att rösta ner det urusla förslaget att individualisera föräldraförsäkringen (vilket i teorin inte handlar om att ge makt åt individen, utan ge politiker mer makt) bra!