Håkan Juholts avgång blev lika bisarr och med en lika klar lutning åt religiös mysticism som det påveval som tillsatte honom. I torsdags sade han själv på frågan om han hade partiets förtroende att ”det var inte den typen av möte”, sedan i fredags fick han VU förtroende för att i lördags avgå. Carin Jämtin påstod att det var Juholts eget beslut, men det är uppenbart att partiet har övertalat fightern Håkan att avgå mot hans vilja. Den efterföljande kanoniseringen av honom gör det hela än mer barockt (vilket visserligen är ett måste inom socialdemokratin där historia är prio ett). Juholt har tydligen satt barnfattigdom på agendan. Que, när då? Skulle gissa att det inte blir vad han kommer att bli ihågkommen av.
Avgången var otvetydigt rätt beslut. Som Allianssympatisör hade jag utan tvekan föredragit att Håkan satt så länge som möjligt. Juholt hade inte kvalitéer som krävs av en partiledare i ett socialdemokratiskt parti med mål att styra Sverige. Min värsta farhåga är att sossarna inser hur djupt de har fallit, och tillsätter en partiledare med fria tyglar att definiera politiken så att de kan slåss om medelklassen. Märk väl, en av de värsta skandalerna under hösten var när Juholt inte ville höja A-kassan, den enda frågan han har drivit partiet åt mitten med i den totala vänstergir han orkestrerat. Till och med Håkan-bråkan hade Sahlins tvångströja. Så kan inte nästa ledare behandlas. Då lär ess likt Pär Nuder fortsätta tacka nej, och partiet får nöja sig med ännu en från andrahandsorteringen.
Men jag gissar att sossarna ännu inte lärt sig sin läxa. Under höstens kris så har vänsterfallangens försvar av dess vacklande ledare blivit allt mer hätsk. Det har i det närmaste utvecklats till en exorcism där påstådda förrädare, Primesossar och högersossar skall fördrivas likt onda andra ur partiet. Enskilda individer har till och med namngetts som bör jagas bort. Gårdagens avgång verkar inte ha förändrat något vilket behandlingen av den socialdemokratiske lokalpolitikern Peter Högberg igår i Oskarshamn skvallrar om där andra sossar fräste åt honom på öppen gata för att han vågat ventilera kritik. På S-info och Aftonbladets kulturdel blomstrar dolkstötslegenderna. Alla andra än Håkan är ansvariga för avgången. Det är förrädare inom partiet och borglig media (Öh Aftonbladet någon?) som är skyldiga till en palatskupp. Det är tydligt att dessa partiaktivister inte tänker lägga sig platt så det blir vänster-tvångströja på nästa ledare också. Att sossarnas gräsrötter står långt till vänster om väljarkåren är ett faktum känt för alla förutom de själva. Självkännedomen är på samma nivå som i Livets Ord.
Vidare så lär inte nästa socialdemokratiska hövding uppleva samma automatiska rekyl i opinionsmätningarna vilket både Sahlin och Juholt fick som present när de tillträtt. För det här är inte bara Juholts kris. Hela partiet är skyldig till dagens prekära läge. När partipampar SMS:ar tabloidreportrar från hemliga sammanträden så ser det väldigt illa ut. Fredrik Reinfeldts återanvändande av Göran Perssons främsta valargument blir allt mer träffande. Sossarna har knappast visat sig vara regeringsdugliga och för väljarna ter sig Göran Perssons tid allt mer avlägsen.
Ps, dagens fråga: Vem sa följande för ca tio månader sedan: ”Om jag var Fredrik Reinfeldt skulle jag vara vettskrämd; Juholt är den förste partiledaren på tjugo år som kommer presidera ett 45-procentsparti.”. Klicka på länken och ett politiskt orakel lär träda fram.
0 comments:
Post a Comment