Brevik-beskyllningar omöjliggör en enad front mot Sverigedemokraterna, vilket är bra

Den kulturdebatt som startades av Bengt Ohlsson och Maria Sveland har starkt polariserat åsikter mellan blocken på väldigt kort tid. Orsaken är Sveland, Aftonbladet och många andra vänsterdebattörers beskyllning mot inte bara Sverigedemokraterna, utan även invandringsförespråkande liberaler och konservativa (samt kritiker av vänsterfeminismen) för att ha skapat den miljö som gjorde massmördaren Breivik möjlig. Troligtvis hoppades Sveland & co att dessa absurda anklagelser och ointellektuell härskarteknik mot exempelvis Timbro och Axess skulle kunna tvinga alla osäkra in i vänsterns famn där mångkultur likställs med total kulturrelativism, och vänsterfeminismens könsmaktsordningsteorier inte får ifrågasättas. De som inte rätade in sig i ledet har anklagats för att vara en del i en fascistisk konspiration. Men det har, tack och lov, inte fungerat.

Resultatet av detta blir att några blocköverskridande samarbeten eller manifestationer mot Sverigedemokraterna omöjliga. Varför skall liberaler och konservativa göra gemensam sak med personer som anser att de är av samma skrot och korns som just Sverigedemokraterna? Varför skall borgerliga politiker gå hand i hand med de socialdemokrater som i sin valpropaganda envist proklamerar att Sverigedemokraterna är ett högerparti som alla andra? Varför skall liberaler och konservativa ha något formellt samarbete med dem som påstår att vi är i det närmaste personlighetsstörda massmördarwannabes? Varken västern eller högern kan med någon trovärdighet egentligen komma undan med en enad front efter så grova anklagelser. Men det är bra. Låt mig förklara varför.

Sverigedemokraterna är precis som många liknande partier i Europa sprunget ur en populistisk och främlingsfientlig ådra inom politiken som har många olika rötter. Det gör dem svåra att kategorisera. Men ett framträdande drag är anti-etablissemang. Väldigt många röstar på denna typ av partier som någon form av protest mot de övriga partierna. Att då bemöta dessa väljargrupper med en konstlad enad front över hela det politiska startfältet är rent ut sagt kontraproduktivt. Det är vatten på deras kvarn. SD kan med lätthet hävda att ett sådant samarbete över blockgränserna är till för att tysta de obekväma sanningssägarna, vilket då skulle vara de själva. Varför skulle annars oreformerade kommunister gå hand i hand med liberaler?

På samma sätt kräver retorik riktat mot Sverigedemokraterna stringens och sakliga argument. Ointellektuella påhopp eller skrikiga slagord som tyvärr har blivit legio för vänstern att bemöta SD kan även de avfärdas som etablissemangets förljugenhet. I mångas ögon innebär det att SDs påstående som visserligen står på minst sagt skakig grund, synas in i sömmarna, men att allsköns osakliga påhopp på SD accepteras. Som ett exempel kan det nämnas att den pågående smutskastningskampanjen mot Hägglund, Axess, Timbro, Per Ström och Pelle Billing med att massmördarassociationer. Snarlika Brevik-beskyllningar har sedan i somras haglat mot Sverigedemokraterna från flera opinionsblidare på vänsterkanten och socialdemokratiska bloggar. Och vill jag tillägga, det har inte påverkat opinionen det minsta utan SD har stabilt legat kvar på sina 5- 6% senaste halvåret. Alltså har väljarkåren bestämt genomskådat dessa beskyllningar.

Slutsatsen jag kan dra av det här är att borgerliga politiker och liberala opinionsbildare har allt att vinna på en polariserande syn på både feminism och vad försvar av öppenhet egentligen handlar om, som gör en enad front mot Sverigedemokraterna omöjlig. Liberaler och konservativa kan från och med nu ta debatten med SD utan att behöva ta ansvar för vad vänstern påstår. Det är att slippa ett betydande bagage av åsikter som total kulturrelativism vilket omöjliggör ett totalt försvar av individen mot kulturella sedvänjor. På samma sätt tillintetgörs SDs ständiga försvarsställning av att vara anti-etablissemang och under-dog. Det finns ju uppenbart inte någon samsyn över blocken i dessa frågor. Vi kan äntligen motarbeta Sverigedemokraterna med att snacka politik. Vad vänstern tycker kan och bör vi strunta i. Ingen köper deras ointellektuella Breivik-beskyllningar.

Andras tankar: Motpol, Axess