Jag minns en TV-debatt mellan Mona Sahlin och Göran Hägglund om antisemitismen i Malmö för några år sedan, som överlag var avslagen och intetsägande. Men då råkade Hägglund nämna att det var individer ur en annan minoritet som stod för majoriteten av hatbrott mot judar i staden. Det tog hus i helvete. Mona Sahlin förklarade indignerat att hon nu faktiskt var riktigt upprörd över att Hägglund hade haft mage att komma med ett sådant påstående. Nu några år senare vet vi att Göran Hägglund hade rätt, efter otaliga artiklar. Kommunen har också det klart för sig. Varför skulle den annars ha startat ett dialogcentrum mellan judar och muslimer? Men det är fortfarande minerad mark. Paulina Neuding anklagades ju nyligen av Aftonbladet för att hata muslimska barn efter att ha skrivit en artikel i ämnet i Jerusalem post, vilket jag skrivit om här.
Vad detta exemplifierar är att vi i Sverige på senare år har utvecklat svårbegripliga regler i debatter. Det hela går ut på att de som lyssnar har totalt tolkningsföreträde när det gäller att bedöma vad en debattör försöker säga. Och dessa tolkningar kan vara synnerligen kreativa. Det gäller framförallt i frågor om integration och invandring. Rena fakta kan alltså omtolkas till rasistisk propaganda i Der Stürmer-nivå, om lyssnaren vill så, oavsett hur orimligt det nu kan te sig.
Många olyckskorpar trodde att debatten skulle utvecklas som i Danmark efter Sverigedemokraterna valdes in i Riksdagen. Men det blev tvärtom. Vartenda ord bedöms nu i förhållande till SD, som man med detta politiska spel försöker placera i knäet på politiska motståndare. Många gånger är det enskilda bisatser, formuleringar eller enstaka ord som skall avslöja den dolde rasisten i denna nu språkvetenskapliga häxjakt. Se tex de formligen absurda reaktionerna på Staffan Danielsson artikel om ensamkommande flyktingbarn.
Sist ut att falla i fällan är Fredrik Reinfeldt. Han hade mage att säga att invandrare och unga har högre arbetslöshet än medelålders medelsvensson. Reaktionernaharblivitexakt som jag beskrivit ovan, både av indignerade socialdemokrater, men till min förvåning (och besvikelse), även av vissa av mina partikamrater. Kritiken handlar om att putta Sverigedemokraterna på Reinfeldt, vilket naturligtvis även Sverigedemokraterna utnyttjar, samt de ständiga kreativa tolkningarna av ett enstaka ord.
Men vad lär sig politiker av detta? Att nu är det inte ens acceptabelt att säga att invandrare har högre arbetslöshet än genomsnitten. För det implicerar enligt kritikerna att man antingen vill slänga ut dem, eller att dessa arbetslösa inte spelar någon roll för oss andra. Enligt den socialdemokratiske partiledaren är sådana påpekande ”otäck” för att den ”pekar ut folk”. Men kritikernas felslut är att de sätter likhetstecken mellan att acceptera att en problematik existerar (exempelvis hög arbetslöshet bland invandrare) och vissa förkastliga lösningar som tex Sverigedemokraterna föreslår. Det är absurt. Man kan acceptera faktum att arbetslöshet bland invandrare är högre än genomsnittet utan att vilja kasta ut någon eller vilja inskränka någons individuella friheter.
Men kritikernas indignation har även den sina implikationer. Om vi inte ens får säga att invandrare eller unga har högre arbetslöshet än genomsnitten så lär vi aldrig kunna lösa problemet, nämligen att invandrare och unga faktiskt HAR högre arbetslöshet än genomsnittet (se Hanif Balis suveräna inlägg). Gissningsvis kan vi ju behöva reagera på detta faktum annorlunda, än om arbetslösheten i vårt land var jämt fördelad mellan inrikesfödda och utrikesfödda, samt gammal som ung. På samma sätt, om vi inte får säga att hatbrotten mot judar i Malmö begås av enskilda individer ur en invandrargrupp från mellanöstern istället för skinnskallgäng, så kan vi aldrig göra någonting åt det.
Det är ett viktigt klargörande. Då Stefan Löfvén menar att vi inte skall ”pekar ut folk” så
kommer han aldrig någonsin att lösa det ofantliga problemet med utanförskap i exempelvis Rosengård. Han kommer gissningsvis att fortsätta försvara turordningsregler, kräva att deltidsanställda har rätt till heltid och instifta allehanda innovationspolitiska råd som inte kommer att skapa ett endaste jobb. Allt detta medan invandrare i vissa områden fortsätter att vara arbetslösa en masse, med alla dess följdproblem.
0 comments:
Post a Comment