Veckans debatt som startades av Fredrik Reinfeldt rörande etniska svenska och arbetslöshet kräver en fördjupad analys. Från min sida ser jag som sagt inget konstigt med statsministerns uttalande som är en självklarhet. det är att påtala fakta. Men det finns en hel del problem med hans kritiker och deras resonerande.
Som Maria K Andersson påvisar har de flesta av dem själva använt uttrycket ”etniska svenskar”, eller har partikamrater till dem gjort det utan att de själva reagerat. Det tyder på att kritiken är hycklande. För det andra, att tala om etnicitet är helt normalt i alla andra länder förutom Sverige, vilket ger reaktionerna på Reinfeldt ett löjes skimmer. Jag läste nyligen klart den internationella bästsäljaren ”Outliers” av den prisbelönte kanadensiske författaren Malcolm Gladwell. I flera kapitel beskriver han hur kultur och etnisk tillhörighet kan påverka vårt handlande positivt och negativt. Men också att det går att ändra etnicitetens påverkan om man erkänner dess existens. Gladwells mest tydliga exempel är det koreanska flygbolaget Korean Air Lines som hade extremt många allvarliga olyckor jämfört med andra bolag. Orsaken visade sig vara att den koreanska kulturen som är väldigt hierarkisk, inte fungerade i en cockpit. Andrepiloten var i sin undergivenhet mot förstapiloten, inte benägen att använda en tydlig kommunikation mot förstapiloten då han i vissa fall till och med riskerade en lavett. Vid krissituationer visade sig detta vara katastrofalt, och direkt orsak till varför just Korean Airs plan kraschade så ofta. Men flygbolaget kunde vända denna dystra statistik, genom att erkänna och ta tag i problemet, med att utjämna hierarkin i cockpiten. Idag är flygbolaget bland världens säkraste. Trots att slutsatserna av boken knappast faller någon rasist i smaken så är det tydligt att om Malcolm Gladwell hade varit svensk så hade han inte kunnat skriva boken utan anklagats för att fiska i grumligt vatten. Då han själv har jamaikanska föräldrar så hade troligtvis miljöpartisten Mikael Trolin kallat honom för ”husneger”. Det är absurt och ett tecken på hur illa det står till med den svenska debatten.
Att Reinfeldt säger sanningen, nämligen att det är mycket svårare för unga och invandrare att få jobb är bra. Det betyder att han erkänner problematikens existens och troligtvis vill göra någonting år den. Det är ett erkännande att generella lösningar på arbetsmarknaden, likt jobbskatteavdrag (vilket har fått etniska svenskars arbetslöshet att minska under global recession) inte räcker för att bryta utanförskap i tex Rosengård. Det är en bekräftelse att situationen kräver systemförändringar på svensk arbetsmarknad. Det skulle kunna betyda att moderaterna vill komma ur den statiskt styrande period som de har fastnat i. Framförallt skulle det innebära att moderaterna ger centerpartiet (och till viss del folkpartiet) rätt, i att det krävs specifika åtgärder mot ungdoms- och invandrararbetslösheten, med bla lägre ingångslöner och avskaffande av turordningsreglerna. Som centerpartist anser jag därför att uttalandet av Reinfeldt är viktigt och bra.
På samma sätt kan vi värdera socialdemokraternas nära nog hysteriska kritik av Reinfeldts uttalande. Rörelsen var tongivande när man i Sverige på 70-talet suddade bort begreppet etnicitet i statlig förvaltning och statistik. Genom att inte tala om etnicitet skulle etniska skillnader och rasism försvinna (till skillnad från liberaler som debatterat). Så blev inte fallet, utan denna tystnadens politik är snarare en av de tongivande orsakerna till att vi har Sverigedemokraterna i Riksdagen idag och varför arbetslösheten är endemisk i invandrartäta förorter. Som jag skrev i mitt förra inlägg, när Stefan Löfven vägrar se att invandrare och ungdomar har högre arbetslöshet än genomsnittet, så kan vi som väljare vara säkra på att han inte kommer att göra något åt problemet att invandrare och ungdomar faktiskt har högre arbetslöshet än genomsnittet. Men det finns också en betydligt mer beräknande del i socialdemokraternas respons. Om Löfven erkänner det så erkänner han också att det krävs strukturella förändringar av den svenska arbetsmarknaden. Eftersom den svenska arbetsmarknaden till stor del är en socialdemokratisk skapelse i symbios med LO, så är det en omöjlig väg framåt för en socialdemokratisk ledare. Den svenska arbetsmarknaden må vara skapad på bekostnad av dem som inte har jobb, men samtidigt belönar den de som har jobb, vilka är LO, vilka styr socialdemokratiska politiken.
Alltså, Stefan Löfven kan inte erkänna den förhållandevis höga ungdoms- och invandrararbetslösheten, för det skulle vara ett direkt slag mot LOs maktställning på svensk arbetsmarknad. Då är det bättre att falskt anklaga statsministerns uttalanden för att vara ”otäck”. Det tydliggör också valen vi har framför oss. Antingen en framtid där vi utvecklar Sverige efter tidens utmaningar, som jag hoppas att en nystartad Allians kan göra. Eller en socialdemokrati som vill ha ett status qou, uppblandat med några svårdefinierade innovationspolitiska råd som de hoppas skall lösa Sveriges alla problem med ett trollslag. Det vi absolut vet av det är att socialdemokraternas recept inte hjälper mot segregationen i Rosengård.
0 comments:
Post a Comment