Äntligen! Nu har socialdemokraterna efter mer än tjugo år tagit på sig skulden för 90-talskrisen. Det var inte en dag för tidigt. Synd bara att socialdemokratisk propaganda vilket skyllde det hela på den borgerliga regeringen, hann vara starkt bidragande till tre stycken socialdemokratiska valsegrar under 90-talet och början på 00-talet. Carl Bildt eller den förtidigt bortgångne Anne Wibble hade troligtvis velat höra detta för 15 år sedan, istället för Ingvar Perssons eviga beskyllningar i varenda debatt att fyrklövern förstörde ett fungerande folkhem. Men politik behöver inte vara rättvis.
Man kan ju undra varför socialdemokraterna nu, så sent erkänner sina fel. Skeptikern inom mig gissar att det beror just på att 90-talskrisen inte kan nyttjas längre som politisk ammunition. Alliansens ansvarsfulla politik genom två globala recessioner tar luften ur möjligheten att använda det. Snarare har det blivit ett ovälkommet bagage för en rörelse som har allt svårare att attrahera bla unga duktiga ekonomer. Dessa har ju sedan länge vetat sanningen och därför haft svårt att söka sig till ett parti som uppenbarligen inte talat sanning.
En annan möjlighet är att de slipade delarna av partiet inser att Rörelsen måste lära sig av sina politiska misstag, så att man inte gör om dem. Med en allt mer högljudd intern vänsteropposition som vill ha återställare till 70-talet så kan detta erkännande (eller om man så vill, klarläggande) vara ett starkt motargument.
Men för sanningshalten i partiets propaganda idag kommer det troligtvis inte att medföra mycket. Socialdemokraterna kommer att fortsätta anklaga Alliansen för ett påstått ”jobbfiasko”, precis som två globala ekonomiska recessioner aldrig har inträffat.
Bloggar: DHE
0 comments:
Post a Comment