När politiker bedyrar hur viktiga deras bidrag med våra skattepengar är för tillväxt så bör vi skattebetalare vara synnerligen skeptiska. Ett bra exempel som bevisar denna tes är debattartikeln skriven av Europaparlamentets talman Martin Schulz och regionkommitténs ordförande i Europaparlamentet Ramón Luis Valcárcel Siso.
De båda bedyrar att stopp på den eviga ökningen av EUs budget skulle få fruktansvärda, ja rent ut sagt katastrofala konsekvenser. Därefter får vi höra hur EUs budget går till livsviktiga investeringar i infrastruktur, strukturomvandlingar i länder som förlorat konkurrenskraft, forskning och innovationer.
Men det står i stark kontrast till verkligheten där majoriteten av budgeten går till jordbrukssubventioner, som om något måste ses som antitesen till strukturanpassning i Europa. Post nummer två går till regionstöd som delas ut av Europas varianter av tillväxtverket. Och det har ju uppvisats på senare tid att det knappast gett någon alls i tillväxt, eller några bestående jobb. Konkurrenskraftiga företag söker oftast inte rena bidrag. Sedan betalar även EU infrastrukturprojekt som gett Athen en tunnelbana och Spanien ett halvt dussin flygplatser som inte hjälpt det minsta i krisen. Om det hade varit riktigt viktiga investeringar så hade troligtvis de involverade länderna lagt av pengar till det själva. Någonstans där på fjärde plats kommer forskning som är inlåst bakom ett genombyråkratiserat och långsamt ansökningssystem för att säkerställa att minst lika många byråkrater skall anställas som de forskare som tilldelas stödet.
Om Schulz och Siso skall försöka påvisa hur en evig ökning av EUs budget ger någon annat än tillväxt i storleken på räkningarna till medlemsländerna, så får de allt pröva lite hårdare än så här. Det är nästan lite för tydligt att dessa gentlemän står på tok för långt ifrån väljarnas mandat. Vi sväljer faktiskt inte påståenden utan argument och fakta.
0 comments:
Post a Comment