Förslagettill centerns idéprogram har som sagt producerat en livlig debatt senaste veckan. Det är i sak positivt, och just vad ett idéprogram skall åstadkomma. Men en del påståenden och invektiv som sjösatts har varit direkt verklighetsfrämmande och utan grund i idéprogram. Bland annat har det florerat påståendet att centern vill införa ”platt skatt” och därefter har det hela eskalerat till anklagelser om att centern nu är ”nyliberalt” och vill införa en så kallad ”nattväktarstat”.
Men ordkombinationen ”platt skatt” finns inte i idéprogrammet. Där står däremot ”plattare skatt”. Detta innebär snarare sänkt marginalskatt och avskaffad värnskatt som många borgerliga väljare suktat efter i decennier. Ej heller kan det kallas extremt, eller särskilt nyliberalt då Sverige har världens näst högsta skattetryck, och troligtvis även världens näst högsta marginalskatter efter den som Frankrike nyss infört på 75 %. Att sänka skatt i Sverige kan helt enkelt inte vara fanatiskt. Det finns heller inget i idéprogrammet som tyder på att partiet vill avskaffa offentligt finansierad välfärd, eller några andra trygghetssystem. Vad man kan utläsa är att arbetsmarknadens regleringar måste förändras för att möta framtidens omständigheter och för att göra invandring mer produktiv. Men det betyder inte en raserad välfärd. Men står det inte också att ”staten bör vara så liten som möjligt”. Ja, men borde inte alla partier som bryr sig om skattebetalarnas pengar tycka det ? För vad är alternativet? Att staten skall var så stor som möjligt, eller att den skall vara onödigt stor? Inget av dessa alternativ är särskilt attraktiva.
Men trots detta väljer många att missförstå, eller att döma, i vissa fall uppenbarligen utan att ha läst idéprogrammet. Om socialdemokratiska debattörer och demagoger väljer att missförstå är väl sin sak. De är ju centerns politiska fiender och vinner på att partiet försvagas. Det är en del av politiken. Men att centerpartister och i vissa fall förtroendevalda centerpartister väljer att feltolka idéprogramet, eller hätskt kritiserar det utan att ha läst igenom det ordentligt är inte bara uppseendeväckande, utan samtidigt djupt sorgligt. Längst går kommunpolitikern Lars Vikinge som påstår att hans egna partikamrater har ”förakt för svaga”. Är det här verkligen en värdig interndebatt? Är det en intellektuell debatt? Är det något som gynnar centerpartiet?
Svaret på dessa frågor är givet, men låt mig ge ett mer avskräckande och målande exempel. Se till hur den socialdemokratiska interndebatten om vinst i välfärden har utvecklats. Den har utvecklats till att vissa socialdemokrater anklagar sina partikamrater för att vara quislingar och gå andras ärende för att skada partiet. Men vad som skadar socialdemokraterna är denna form av anklagande retorik. Vem vill gå med i ett parti där du kan bemötas med den typen av anklagelser för ditt partipolitiska engagemang och i vissa fall slit? Jag skulle gissa att det rör sig om en allt mer krympande skara masochister, medan framtida politikerfenomen väljer andra partier. Som kritiken mot centerns idéprogram har utvecklats skulle jag vilja påstå att centern är på väg mot något liknande, såvida inte vissa inblandade sansar sig.
0 comments:
Post a Comment