Nu är vi snart bara några timmar från den där hemska högtiden när barn spökas ut till mörkhyade i ett bisarrt skådespel, enbart till för att samhällets rasistiska strukturer skall bibehållas. Alltså Luciatåget med pepparkaksgubbar.
Naturligtvisvar detta ironiskt skrivet av mig. Men det finns faktiskt de som tycker så, exempelvis författaren Johannes Anyuru. Från mitt perspektiv har jag svårt att se luciatåg som en rasistisk struktur. I min värld ville föräldrarna till oss halvnördiga grabbar att vi skulle se söta ut, vilket vi tydligen gjorde med strut på huvudet och ett gammalt vitt nattlinne, sjungandes om Staffan, varvid vi blev stjärngossar. Detta gillade i alla fall inte jag då jag såg det som att jag tvingades bära klänning. Min dröm var att någon gång bli tomte eller pepparkaksgubbe. De som blev tomtar eller pepparkaksgubbar var de där grabbarna som satte sig lite på tvären eller inte kunde sjunga. Alltså de tuffa grabbarna, som därmed slapp bära klänning och lite revolterande fick gå sist i tåget. Hudfärg fanns inte med i ekvationen, varken för mig eller för mina föräldrar.
För min del har Johannes Anyuru med flera en fullkomligt absurd syn på ett Luciatåg. Orsaken är att hans tolkning kräver att författaren till åsikten påstår sig kunna läsa alla andras tankar som deltar, organiserar eller gillar luciatåget. Men det går faktiskt inte. Vi har alla våra högst personliga bevekelsegrunder. Bara för att vissa personer i vårt samhälle tolkar vissa företeelser som ständiga kränkningar så kan vi inte ge dessa ett totalt tolkningsföreträde. Eller för att citera min invandrade fru, ”pepparkaka är en kaka, precis som kladdkaka och chokladmuffins, inget annat.”
Problemet är bara att så få sansade krafter debatterar mot denna typ av åsikter. Det hade tex varit uppfriskande om någon socialdemokratisk, eller miljöpartistisk debattör gick ut och bemötte Johannes Anyuru. Men det kommer inte att hända. Vi får nöja oss med enstaka (men alldeles för få) borgerliga debattörers inlägg. Uppenbarligen anses denna typ av åsikter, oavsett hur verklighetsfrämmande de är, vara på den rätta sidan i debatten. Mot de misogyna, främlingsfientliga och trångsynta. Men vad det egentligen betyder är att vi inte ställer några krav på de som debatterar mot exempelvis rasism. Vilken dåre som helst får för det öppna samhällets talan mot de trångsynta, utan att någon protesterar. Det innebär dock att vi alla ser ut som fullkomliga idioter.
Nu skall vi dock komma ihåg att inflytandet dessa lättkränkta i vårt samhälle har är att få utskrattade artiklar publicerade i media och att en eller två skolor stoppar pepparkaksgubbar. Rätt skralt med andra ord. Men skadan är på trovärdighet hos de etablerade partierna. De verkar räddhågsna och sakna självförtroende när de låter ufon föra deras talan mot populister som porträtterar sig för att föra fram obehagliga sanningar och bondförnuft. När sedan en Johannes Anyuru en Maria Sveland eller en Åsa Linderborg blir utskåpade i debatt mot en Sverigedemokrat, ja då står vi alla där med byxorna vid anklarna.
0 comments:
Post a Comment