Lars Ohly visade i partiledardebatten i veckan stor omtänksamhet över den ekonomiska situationen för en kvinna som lider av sjukdomen Multipel Skleros. Men vad är egentligen effekterna av en rödgrön regering på den medicinska forskningen, och de sjuka som är beroende av den?
Medicinsk vetenskap har länge varit en politisk icke-fråga. Meningar har gått isär mellan socialdemokrater och borgerliga över hur mycket som skall satsas på akademisk forskning, men grundpremisserna har varit oantastbara. Framför allt har djurförsök som är essentiell för medicinsk forskning varit en självklarhet. Visserligen har miljöpartiet och vänsterpartiet länge varit kritiska, men de har varit på behörigt avstånd från inflytande och spelat lika obetydlig roll i frågan som de få borgerliga politiker som Birgitta Ohlsson, med samma agenda. Men detta ändrades det på under de sista åren av Göran Perssons regering. I och med det ökade samarbetet med miljöpartiet krävdes det eftergifter. Utfallet blev Djurskyddsmyndigheten år 2004 med miljöpartisten Matz Hammarström som chef. Myndigheten gick snabbt i aktivisternas tjänst och började omtolka lagtexter om djurförsök på ett sätt som hotade akademisk och läkemedelsforskning i Sverige. Tack vare domstolar och klagomål från patientgrupper, företag och forskare kunde dock skadan då minimeras.
Hur blir det om de rödgröna vinner valet 2010? Vilka eftergifter kommer SAP att tvingas till? Både vänsterpartiets och miljöpartiets hemsidor angående djurförsök är ett veritabelt frossande i vetenskaplig mumbo jumbo. Tydligen har djurförsök flera ”vetenskapliga brister” trots de massiva medicinska framsteg de gett oss. Djurförsöken kan enligt partierna ersättas av ”datormodeller” (vilket är trams, vad baseras modellerna på om inte djurförsök?), ”odlade celler” (så celler i provrör är bättre modeller av människan än djur?…please) och ”laboratoriebaserad teknik” (vad det egentligen innebär förklaras inte).
Detta kanske låter genomtänkt och vetenskapligt, men är inget mer än tomma fraser.
Parkinsons sjukdom är ett bra exempel på hur viktiga djurförsök är. Det är en sjukdom som vi inte vet orsaken till, utom i vissa speciella fall. Däremot har vi tack vare djurförsök kunnat finna de cellulära orsakerna till flera av sjukdomens symptom, och dessutom upptäckt mediciner som lindrar symptomen. Även framtida och bättre behandlingar av Parkinson kan idag forskars fram för att vi har väldigt bra djurmodeller. Här kommer inte några datormodeller göra någon nytta, och celler odlade i provrör kan möjligen fungera som komplement men aldrig ersättning av djurförsök. Till det kommer naturligtvis också att varje färdigt läkemedel måste testas också, och då är djur att föredrar framför att man ger det till patienter med det samma.
Frågan är om dessa partier vid eventuell regeringsmakt kan distansera sig från dessa synnerligen ovetenskapliga ståndpunkter. Framförallt i miljöpartiet verkar djurrätt vara något av en helig ko för gräsrötterna. Det är inte bara utopiskt drömmande, de har färdiga förslag. Båda partierna har krävt att djurrättsorganisationer skall få ett stort inflytande över vilka djurförsök som godkänns. I praktiken innebär det att lobbygrupper för en ytterst smal och extrem politisk åskådning, vilka representerar mindre än en promille av folket skulle ha makt över vilken medicinsk forskning som skall få genomföras i Sverige. Intressant nog är dessa gruppers åsikter viktigare för vänsterpartiet och miljöpartiet än att de MS-sjuka vars ersättningsnivåer Ohly visade sig vara så berörd över i partiledardebatten, skall få nya mediciner.
En viktig fråga från väljarna i valet 2010 blir ifall de rödgröna lyckas komma överens om djurförsök, och naturligtvis VAD de kommer överens om. Klarar de av det? Jag är tveksam.
Man kan naturligtvis se det ur ett rent borligt taktiskt perspektiv. Enligt en undersökning av Vetenskapsrådet så är 7 av 10 svenskar positiva till djurförsök, och av de kritiska 30 % så kunde trots allt 3 av 10 inse att det finns vissa tillfällen där djurförsök är acceptabelt. En kvalificerad gissning är att den kritiska minoriteten aldrig kommer i närheten av att rösta borgerligt oavsett vad. Därför har de borgerliga allt att vinna med att göra detta till en konfliktfråga.
Medicinsk vetenskap har länge varit en politisk icke-fråga. Meningar har gått isär mellan socialdemokrater och borgerliga över hur mycket som skall satsas på akademisk forskning, men grundpremisserna har varit oantastbara. Framför allt har djurförsök som är essentiell för medicinsk forskning varit en självklarhet. Visserligen har miljöpartiet och vänsterpartiet länge varit kritiska, men de har varit på behörigt avstånd från inflytande och spelat lika obetydlig roll i frågan som de få borgerliga politiker som Birgitta Ohlsson, med samma agenda. Men detta ändrades det på under de sista åren av Göran Perssons regering. I och med det ökade samarbetet med miljöpartiet krävdes det eftergifter. Utfallet blev Djurskyddsmyndigheten år 2004 med miljöpartisten Matz Hammarström som chef. Myndigheten gick snabbt i aktivisternas tjänst och började omtolka lagtexter om djurförsök på ett sätt som hotade akademisk och läkemedelsforskning i Sverige. Tack vare domstolar och klagomål från patientgrupper, företag och forskare kunde dock skadan då minimeras.
Hur blir det om de rödgröna vinner valet 2010? Vilka eftergifter kommer SAP att tvingas till? Både vänsterpartiets och miljöpartiets hemsidor angående djurförsök är ett veritabelt frossande i vetenskaplig mumbo jumbo. Tydligen har djurförsök flera ”vetenskapliga brister” trots de massiva medicinska framsteg de gett oss. Djurförsöken kan enligt partierna ersättas av ”datormodeller” (vilket är trams, vad baseras modellerna på om inte djurförsök?), ”odlade celler” (så celler i provrör är bättre modeller av människan än djur?…please) och ”laboratoriebaserad teknik” (vad det egentligen innebär förklaras inte).
Detta kanske låter genomtänkt och vetenskapligt, men är inget mer än tomma fraser.
Parkinsons sjukdom är ett bra exempel på hur viktiga djurförsök är. Det är en sjukdom som vi inte vet orsaken till, utom i vissa speciella fall. Däremot har vi tack vare djurförsök kunnat finna de cellulära orsakerna till flera av sjukdomens symptom, och dessutom upptäckt mediciner som lindrar symptomen. Även framtida och bättre behandlingar av Parkinson kan idag forskars fram för att vi har väldigt bra djurmodeller. Här kommer inte några datormodeller göra någon nytta, och celler odlade i provrör kan möjligen fungera som komplement men aldrig ersättning av djurförsök. Till det kommer naturligtvis också att varje färdigt läkemedel måste testas också, och då är djur att föredrar framför att man ger det till patienter med det samma.
Frågan är om dessa partier vid eventuell regeringsmakt kan distansera sig från dessa synnerligen ovetenskapliga ståndpunkter. Framförallt i miljöpartiet verkar djurrätt vara något av en helig ko för gräsrötterna. Det är inte bara utopiskt drömmande, de har färdiga förslag. Båda partierna har krävt att djurrättsorganisationer skall få ett stort inflytande över vilka djurförsök som godkänns. I praktiken innebär det att lobbygrupper för en ytterst smal och extrem politisk åskådning, vilka representerar mindre än en promille av folket skulle ha makt över vilken medicinsk forskning som skall få genomföras i Sverige. Intressant nog är dessa gruppers åsikter viktigare för vänsterpartiet och miljöpartiet än att de MS-sjuka vars ersättningsnivåer Ohly visade sig vara så berörd över i partiledardebatten, skall få nya mediciner.
En viktig fråga från väljarna i valet 2010 blir ifall de rödgröna lyckas komma överens om djurförsök, och naturligtvis VAD de kommer överens om. Klarar de av det? Jag är tveksam.
Man kan naturligtvis se det ur ett rent borligt taktiskt perspektiv. Enligt en undersökning av Vetenskapsrådet så är 7 av 10 svenskar positiva till djurförsök, och av de kritiska 30 % så kunde trots allt 3 av 10 inse att det finns vissa tillfällen där djurförsök är acceptabelt. En kvalificerad gissning är att den kritiska minoriteten aldrig kommer i närheten av att rösta borgerligt oavsett vad. Därför har de borgerliga allt att vinna med att göra detta till en konfliktfråga.
0 comments:
Post a Comment