Jag märker till min glädje att liberalismoraklet Johan Norberg har (även) samma åsikt som mig angående Piratpartiet, nämligen att deras kamp för integritet kommer i skymundan för deras synnerligen kritiska syn på upphovsrätt överlag och då framförallt när det gäller medicinpatent och medicinsk forskning. Risken är snarare att de skadar hela integritetsdebatten med att vara för utopiska och extrema. Som jag påpekat förut, visst de etablerade politiska partierna har visat sig vara oförstående till hur yngre ser på sitt datoranvändande och integritet. Men samtidigt uppvisar Piratpartiet samma oförstående åt andra hållet när de kräver att hela övriga samhället med patentlagstiftning, och forskning skall rätta sig efter vad en bunt svenska mjukvaruutvecklare tycker är bäst när det kommer till fildelning och mjukvarupatent. Det här är något jag har tjatat om till leda på här (se längst ner i inlägget), men förhoppningsvis är det något som liberala politiker kommer att ta upp i debatterna med Piratpartiet, och något som ger viss eftertanke till de liberaler som är positiva till partiet.
Nu är det inte bara liberaler eller liberalkonservativa som börjat analysera och kritisera Piratpartiet. Viss kritik från vänster har ju även dykt upp som anklagar Piratpartiet för att vara extremliberala och via Milton Freidman att vara Pinochet-dyrkare. Men Friedman har ju själv uttryckt klart och tydligt att en av de viktigaste argumenten för ekonomisk liberalisering i Chile var att det skulle leda till demokrati, vilket verkligen gav honom rätt i. Friedman föreslog även liberala reformer i Kina, men han mig veterligen aldrig beskyllts för att vara varken kommunist eller maoist. Tröttsamt, hur många gånger måste denna myt bemötas egentligen?
Det skall däremot bli intressant att se hur långt Piratpartiet egentligen räcker i EU-valet. När det kommer till Internetbaserad kommunikation så är de ju otroligt starka, och den här strulande rättegången mot Piratbay ger ju en hel del gratisreklam. Men räcker det? Christian Engström var ju med i en debatt i Agenda i veckan mot Magnum Coltrane Price och historikern Dick Harrison. Mitt eget omdöme av debatten var att Engström hade betänkliga problem när han med tekniksnack bemötte Harissons mer emfatiska argument, och om en politiker inte totalt klassar ut en akademiker i en TV-debatt ja då är det ett riktigt problem. Hur blir det då när Engström möter proffsen? Med andra ord kommer Piratpartiets framgångar eller möjligen frånvaro av framgång bli som ett lackmuspapper på hur viktigt egentligen Internet och bloggar är. Ger det nått eller har vi alla överskattat dess kraft?
Men det går faktiskt att diskutera fildelning och upphovsrätt utan att för den delen hota medicinsk forskning. Centerungdomarna med Magnus Andersson gör det förtjänstfullt genom att föreslå att upphovsrätten (men inte medicinpatent) borde vara på högst 10 år. Kudos. Det finns ju faktisk en del specifika problem för musikindustrin. Själv undrar jag hur musikföretagen har tänkt sig att barn skall kunna köpa musik via nätet när de är för unga för att ha egna kreditkort? Tänk, trots fantastiska tekniska landvinningar så är dagens unga (om de vill befinna sig inom lagens råmärken det vill säga) mindre fria från sina föräldrar än både min generation av sjuttiotalister eller för den delen mina föräldrar. Vi kunde minsann kila ner på stan med våra veckopengar och köpa vilka skivor vi ville utan att föräldrar kunde lägga sig i. Men om dagens ungar behöver sitta med mamma och mammas kreditkort framför datorn varje gång musik skall köpas så lär det ju bli en hel del olaglig nedladdning istället. Det är ren logik. Vore det inte en viktigare för branschen att lösa denna fråga än att de låtar en död Elvis (ja han är död) spelade in för 50 år sedan skall upphovsrättskyddas i trettio år till? Som man bäddar får man ligga.
Tidigare inlägg om Piratpartiet och läkemedelspatent
Friday, April 24, 2009
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
0 comments:
Post a Comment